En intressant dopdebatt pågått sedan förra veckan på Kolportören, och följts upp bland annat av Jonas Melin på hans blogg Barnabasbloggen. Bland annat nämns hushållsdopen i Nya testamentet som skiljelinje mellan olika dopsyner idag. Nedan följer min titt på de aktuella bibelställena.
Om hushållsdop kan vi läsa om i Apg 10:44–48; 16:15, 33; 1 Kor 1:16 och med tveksamhet i Apg 2:39. De som förespråkar spädbarns dop söker stöd för sin tradition i bland annat dessa bibelställen. Jag kan ha respekt för olika traditioner, väl medveten om att kyrkodogmer är mer komplicerade än att bara avfärdas som obibliska. I bibelställena ovan är det emellertid enligt min mening svårt att finna stöd för någon tydlig position om det kristna dopet, det vill säga om enbart troendedop eller också spädbarnsdop praktiserades av kristna under det första århundradet. Men eftersom bibelställena ovan ändå är en av stöttepelarna i en icke-baptistisk dopsyn, kan inte förespråkare av en baptistisk dopsyn svepa förbi dem.
Eftersom jag har en baptistisk dopsyn, blir min fråga därför om det går att läsa Apg 10:44–48; 16:15, 33; 1 Kor 1:16 och Apg 2:39 till fördel för en dopsyn som jag i andra bibelsammanhang uppfattar vara den praxis som gällde bland de första kristna. Frågan är ställd med respekt för andra tolkningar och att jag inte försöker hävda att att min slutsats är den bibliska. Bibelverserna i fråga säger inte tillräckligt för att stödja en sådan tvärsäkerhet.
Handlingen som leder upp till Apg 10:44–48 börjar i 10:33 då Petrus blir ombedd av Cornelius att predika evangeliet. Lägg märke till vad där står: ”Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.” Hela hushållet var samlat för att höra så att de kunde tro (se Rom 10:14–15). Petrus talade ordet till dem, och de trodde, eftersom det står i vers 44: ”Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde [trodde] hans ord.” Fortsättning följer: ”Vem kan hindra att de [som hörde och trodde] blir döpta med vatten, när de tagit emot den heliga anden alldeles som vi [utav nåd i tro – är det möjligt att eventuella spädbarn också tog emot den helige Anden på samma sätt som de första kristna gjorde på pingstdagen?]” (vers 47).
Låt oss gå vidare till Apg 16:15. Detta är det enda bibelställe om hushållsdop som faktiskt kan stödja en icke-baptistisk dopsyn, om man isolerar den från övrig bibelteologi om dopet. Men texten säger faktiskt inget om det fanns spädbarn eller inte i Lydias hushåll. Visserligen kan man förstå generellt att begreppet “hushåll” på den tiden inkluderade spädbarn, men det behöver inte vara så i specifika fall som i Apg 16:15. Därför ger inte Apg 16:15 stöd för någon specifik dopsyn.
Apg 16:33 säger: ”Sedan döptes han [fångvaktaren] själv med hela sin familj.” Men visst finns troselementet med här, både före och efter vers 33: ”Och de förkunnade ordet om Herren för honom och alla i hans hus (v 32) … och han och hela hans hushåll visade stor glädje över att ha kommit till tro på Gud” (v 34). Eftersom medveten bekännande tro finns med i detta sammanhang som ett viktigt element, så är frågan om det är möjligt att spädbarn också döptes i anslutning till denna händelse.
I 1 Kor 1:16 säger Paulus: ”Stefanas och hans familj har jag också döpt.” Men i 16:15 säger han att: ”Stefanas och hans hushåll var Achaias första gåva [NIV, NRSV: ”the first converts”] till Kristus och att de har tagit på sig att tjäna de heliga.” Stefanas familj var alltså inte bara döpta, de var också omvända och betjänade andra troende. Kan det ha inkluderat spädbarn, om det fanns några? Här vill jag också nämna att det i Joh 4:35 och Apg 18:8 beskrivs hur hela hushåll lät omvända sig utan att dopet nämns. I Apg 18:8 nämns faktiskt dopet efter det att Crispus familj omvände sig: ”… och många andra korinthier som hörde Paulus trodde och lät döpa sig.”
Till sist Apg 2:39. Första delen av versen säger: ”Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta…,” men resten av versen säger: ”… som Herren vår Gud vill kalla.” Detta måste sedan också tolkas utifrån vers 41: ”De som tog till sig hans ord lät döpa sig … .” Naturligtvis är det frågan om barn här som medvetet kunde ta åt sig Petrus ord i tro och sedan lät döpa sig.
Frågan kvarstår alltså vilken dopsyn Apg 10:44–48; 16:15, 33; 1 Kor 1:16 och Apg 2:39 stödjer. Visserligen påverkas slutsatsen av vilken utgångspunkt man har, men utläggningen ovan visar ändå att dessa texter inte går att användas emot en baptistisk dopsyn.
HOS Green 
Tack för en bra genomgång av dessa bibelställen. Är det ok att använda detta som ett bidrag i samband med bibelstudium om dopet i församlingen?
GillaGilla
Absolut, men tänk på att ge kredit beroende på hur du använder mina tankar. Sådant glöms lätt bort.
GillaGilla
Intressant.
Jag är ingen teolog och blandar mig därför inte in i sakdiskussion med er som är mer kompetenta i området än mig.
Rent generellt tycker jag dock att det ligger en större bevisbörda på nya och kontroversiella teorier (läs den ”baptistiska” förståelsen) än de gamla som är/var allmänt accepterade. På 350 mils och 2000 års avstånd ska man vara ganska styv i korken för att formulera om gamla beprövade läror som under lång tid prövats av apostlar, kyrkofäder, kyrkolärare och teologer.
Ovanstående utgångspunkt gäller ju förresten all forskning. Det läggs alltid en tyngre bevisbörda på nya kontroversiella teorier. Det betyder förstås inte nödvändigtvis att de nya teorierna är felaktiga – se bara på Darwins evolutionsteori.
GillaGilla
Mitt utläggning har inte främst ett polemiskt syfte, utan jag försökte visa att texterna om hushållsdop inte på ett självklart sätt stödjer spädbarnsdop. Sedan blev kyrkohistorien komplicerad redan på ett tidigt stadium och jag är inte kompetent i nuläget att reda ut det. Det går naturligtvis inte att utesluta att det existerade parallella dopsyner på Nt-tid, men en sak är säker: det var mycket viktigt att Kristi efterföljare var döpta.
GillaGilla
Tack Stefan; jag tycker du visar på ett bra sätt att tron och predikan alltid är kopplad till dopet. Det finner vi som en röd tråd genom hela NT; det är aldrig tal om att någon som inte tror eller inte hört evangeliet skulle döpas. Den starka kopplingen mellan tron, dopet och efterföljelsen som vi finner i NT:s berättelser, tycker jag är ett av de starkaste argumenten för troendedopet.
Samtidigt tycker jag hushållsdopen i Apg är intressanta. I den antika familjen hade fadern en enorm makt, det vet vi. I den romerska familjen kunde fadern själv, enväldigt, avgöra om ett nyfött barn skulle tas upp i familjen eller om det skulle dödas (oftast genom exponering). Han hade makt över död och liv över i princip alla familjemedlemmar, vilket inkluderade slavar etc. Därför, om fadern fattade beslutet att familjen skulle bli kristen, fanns det knappast något alternativ öppet för andra familjemedlemmar, vare sig de trodde eller inte. Det var faderns vilja som gällde, och den fick alla rätta sig efter. Utifrån det synsättet ter det sig väldigt osannolikt att vissa familjemedlemmar inte skulle döpa sig om fadern beslutade så.
Om man vill hävda att barn, av skälet att de ännu ej trodde, hindrades från att bli döpta, måste man väl också hävda att tex alla slavar fick välja själva om de ville bli kristna eller inte. Det kan ju naturligtvis ha varit så; skulle vara intressant om det finns någon forskning på området.
Johan: Förstår inte alls ditt resonemang. Skulle man inom historisk eller exegetisk forskning ha en större bevisbörda bara för att man för fram tolkningar som antikens människor inte skulle hålla med om? Faktum är att vi i många fall har mycket bättre förutsättningar idag att bedöma det första århundradets texter än vad många senantika texttolkare hade, av den enkla anledningen att vi ofta (dock inte alltid) har tillgång till mer och bättre material. En författare på 600-talet var ju begränsad av de texter han hade tillgängliga, och den texttradition dessa byggde på.
Sedan kan man ju förstås ha en teologi som gör gällande att allt som undervisas inom en egens religiösa tradition per definition är sant, men det är ju en annan fråga. Man måste skilja på teologi och exegetik.
GillaGilla
Tack David
Faderns auktoritet i den antika familjen var som du säger enväldig. Men apostlarnas undervisning måste också ha burit med sig en viss auktoritet när det nya livet i Kristus började för de hushåll som efter att ha hört evangeliet, omvände sig och lät döpa sig. Det finns nog en hel del intressant att gräva upp på det området.
En frågan till: är inte Filemonbrevet ett exempel på att slavar behandlades annorlunda i en bekännande kristen miljö? Jag är ju inte Nt exeget, så jag undrar. Hinner inte själv undersöka just nu.
GillaGilla
Jag tycker att 1 Kor 7:12-16 visar att åtminstone Paulus och församlingen i Korint förstår omvändelsen (och därmed även dopet) som ett individuellt beslut. En man kan vara troende, utan att hustrun är det, och en kvinna kan vara troende utan att mannen är det. Här tycks det alltså inte vara husfadern som bestämmer för alla i huset. Även om det ofta var så i den kulturen, kanske inte församlingarna handlade så i missionen. En intressant iakttagelse är att just 1 Kor 7:14 spelade en viktig roll i att övertyga den lutherske prästen Anders Wiberg om att barndopet inte praktiserades på Nya testamentets tid. Han blev den tidiga baptismens främste ledare i Sverige på 1850-talet.
GillaGilla
David, jag är säker på att du bara läste slarvigt. 😉 Jag säger bara att bevisbördan är tyngre på dem som för fram en kontroversiell ny teori som går emot rådande föreställningar.
Det fanns ett ganska klargörande inlägg på Enkla bloggen om detta för en tid sedan.
Sedan är det säkert likadant med kyrkoevolution som med all annan evolution, att individer som står närmare anfadern också är mer lik honom. Detta var dock inget argument som jag framförde.
Tror du på evolutionsteorin?
GillaGilla
Johan: På vilket sätt läste jag slarvigt? Du skrev att det är att vara ”styv i korken” att problematisera tidigare (läs:katolska) uppfattningar om hur NT:s texter om dopet ska tolkas, och jag bemötte bara det.
Sedan har jag ju lite svårt att se troendedopet som vare sig en ny eller kontroversiell ide. Det är ju de facto omvittnat i mycket äldre texter än barndopet är. Jag undrar också över varför bevisbördan ska vara tyngre hos de som framför nya perspektiv? Låter som en märklig vetenskapssyn, ska inte bäst argument segra? I praktiken förnekar jag inte att nya perspektiv kräver mer på fötterna för att vinna acceptans än gamla föreställningar, men det vittnar ju snarare om vår mänskliga svaghet att inte vilja ändra uppfattning ens i ljuset av fakta, och är väl knappast något eftersträvansvärt. Men nog om det.
Tror jag på evolutionsteorin? Nice try, men jag håller mig till min läst :).
GillaGilla
Joachim, David. Jag är lite besviken på hur ni läser och inte läser min text och loggar därför ut från diskussionen här.
Tack för ett bra inlägg Stefan!
GillaGilla
Johan, jag har ingen annan avsikt än att försöka förstå vad folk menar. Om jag har misslyckats här beklagar jag det.
GillaGilla
Tack Stefan för en mycket bra genomgång, om jag stjäl den av dig så lovar jag att ära den som äras bör!
Johan: Jag håller med David. Inte kan du väl på fullaste allvar kalla troendedopet för ”kontroversiell ny teori”?
GillaGilla
Inte stjäl du om de ger kredit. Det är lugnt, jag litar på mina vänner.
GillaGilla
En intressant aspekt i denna debatt tycker jag är hur den baptistiska argumentationen blir om man inte gör det vanliga antagandet att det krävs ett vuxet intellektuellt beslut för att det ska klassas som tro.
David Nyström skriver
”Den starka kopplingen mellan tron, dopet och efterföljelsen som vi finner i NT:s berättelser, tycker jag är ett av de starkaste argumenten för troendedopet.”
Det kan tyckas logiskt, men vad händer med denna mycket vanliga argumentation om man istället tror/antar att även barn kan ha en barnatro och att familjen är en naturlig plats där barnet kan få växa upp i efterföljelse.
GillaGilla
…det finns alltså nu två stycken ”Johan” i denna tråd, med, som det verkar, liknande föreställningar. 🙂
GillaGilla
Hjälp! Två dopsyner och två Johan, hur ska vi kunna hålla isär det här? 😉
Men Johan S, förklara vad i min och Davids kommentar som gör att du tom vill lämna samtalet? Jag förstår inte. Om jag uttryckte mig dumt ber jag om ursäkt. Men det är ju min ärliga övertygelse att baptismen inte är ”en kontroversiell ny teori” eller missförstod jag dig helt?
GillaGilla
När det gäller dopsyn tror jag kristenheten måste komma till en positionen där var och en känner sig trygg med sitt dop och kan respektera varandras traditioner på en nivå där dialogen är livlig, spännande och fördjupar förståelsen. Vi är all (som hittills kommenterat) överens om att en Jesu efterföljare skall vara döpt i treenighetens namn. Låt oss ha en fruktbar diskussion, men låt oss inte bli ovänner över dopfrågan.
GillaGilla
Men om man försöker se dopfrågan med Guds ögon, hur ter den sig då?
Utan att citera Bibeln prövar jag följande: Gud vill att människan ska välja att tjäna honom av fri vilja. Ett nyfött barn saknar förmåga att göra ett fritt val. Dop av barn vore i Guds ögon, enligt denna tanke, följaktligen ointressant.
GillaGilla
Du skriver, och det är ju en vanlig kommentar från baptister, att ingen av hushållsdoptexterna i Apg nödvändigtvis omfattar dop av små barn oförmögna till personlig omvändelse. Det håller jag i princip med om. Men frågan som då presenterar sig är vad Lukas positivt vill säga när han skriver att ett hushåll (oikos) har döpts. Vad är det för teologisk tanke som han försöker framföra när han, ur baptistisk synvinkel, uttrycker sig så slarvigt? Är inte det egentligen en teologiskt mer intressant fråga än den om vilka som historiskt faktiskt döptes vid dessa tillfällen?
Ett argument för barndop baserat på Bibeln måste vara mer sofistikerat än att bygga endast på dessa texter, om det råder det inget tvivel. Jag tror t ex att det tog några generationer innan den institutionen på allvar växte fram, men att den trots allt finns latent i bl a Lukas teologi (att jämföra m Treenighetsläran i NT o den senare traditionen).
Så var kan Lukas ha fått hushållsdopstanken (om vi nu ska se den som en självständig teologisk tanke) ifrån? Det är klart att han kan ha fått den ifrån det omgivande grekisk-romerska samhällets patriarkala hushållsstruktur, som någon var inne på. Ett annat förslag, som jag ödmjukt skulle vilja lyfta fram, är att det hos Lukas (vilken hyste stor respekt för Jakobs mer judiska kristendomstolkning) återklingar GT-texter som 1 Mos 17:10-14 och förbundstanken som presenteras där. Alltså, texterna i Apg visar på ett nytt förbund och hela hushåll erövras för Guds rike.
GillaGilla
[…] en stund i bloggsfären, här kan nämnas den postmoderna Kolportören, pastor Jonas Melin, PTS läraren Stefan Green, In His Service (Per Olof Hermansson), Stigen, och bloggen Svenska Baptisters Bekännelse 1861. […]
GillaGilla
Tack Stefan för ett intressant inlägg. Mycket bra skrivet. Jag skrev en kommentar på Davids inlägg ovan och postar den här också.
Jag tycker att 1 Kor 7:12-16 visar att åtminstone Paulus och församlingen i Korint förstår omvändelsen (och därmed även dopet) som ett individuellt beslut. En man kan vara troende, utan att hustrun är det, och en kvinna kan vara troende utan att mannen är det. Här tycks det alltså inte vara husfadern som bestämmer för alla i huset. Även om det ofta var så i den kulturen, kanske inte församlingarna handlade så i missionen. En intressant iakttagelse är att just 1 Kor 7:14 spelade en viktig roll i att övertyga den lutherske prästen Anders Wiberg om att barndopet inte praktiserades på Nya testamentets tid. Han blev den tidiga baptismens främste ledare i Sverige på 1850-talet.
GillaGilla
[…] Hushållsdopet February 2010 21 comments 3 […]
GillaGilla