Uppdaterad 27/9 21;25

Det fanns en dröm hos en ung Stefan Green att någon gång doktorera i sitt ämne, när han studerade teologi vid ett Bible College i USA – närmare bestämt i Seattle mellan 1982–1986. Då fanns inte en tanke på att det skulle ske vid Åbo Akademi, utan snarare vid något dyrt amerikanskt teologiskt seminarium, typ Fuller, Gordon-Cornwell eller Trinity. Nu blev det inte så… ekonomiskt var det omöjligt och sedan ville jag tillbaka till Sverige för att tjäna som pastor i en församling. Så blev det inte heller, förutom ett kortare vikariat 1992–1993, utan istället blev jag så småningom bibellärare på deltid. Cirka 34 år senare förverkligades ändå drömmen att doktorera. Man kan fråga sig varför jag har stannat kvar i detta så länge. Förklaring är att det som är lite ovanligt idag har aldrig gått över, att Bibeln blev en upptäcktsresa som bara har fortsatt. Vad som följer nedan är en kortfattad berättelse om vägen fram till disputationen, som började mot slutet av 1990-talet.

När jag vintern 1998 mötte min blivande hustru Hanna för första gången, blev hon först intresserad av mig på allvar när hon upptäckte min bibelkunskap. Det kan tyckas märkligt, men det var faktiskt en av de saker som förenade oss även om våra utbildningar var helt olika och i vissa avseende också våra personligheter. Jag var bibellärare och 60-talist, hon var teckenspråkstolk och 70-talist. Vi gifte oss 1999 och ett par år senare bestämde vi oss för att jag skulle påbörja forskarstudier vid Åbo Akademi (ÅA) på rekommendation av kollegor och vänner. Hanna var då gravid och det hela passade perfekt med kommande föräldraledighet. Vår Johannes föddes sommaren 2001, och det året fick vi en massa tid tillsammans eftersom föräldraledigheten inleddes med att bo på sommarstället Näs utanför Eksjö fram till januari. Det var en fantastisk tid trots enkelheten med utedass och tidig vinter.

I början av januari 2002 flyttade vi som familj från Eksjö till Åbo i Finland. Hanna fortsatte med att ta ut föräldraledighet från sitt jobb som teckenspråkstolk i Stockholm och jag skulle studera vid ÅA. Tanken var att jag direkt skulle bli forskarstuderande vid den teologiska fakulteten, men det bestämdes ganska snart att mina amerikanska examens (en Bachelor och en Master) behövde kompletteras med ÅA:s egen magister i teologi innan doktorandarbetet påbörjades. Efter nästan två år bärgade jag hem min magister hösten 2003, men innan dess hade vi hunnit flytta tillbaka till Sverige och denna gång till Örebro där Hanna hade fått ett nytt jobb som teckenspråkstolk. Under tiden i Finland hade vi också fått en Sofia, som föddes på Åbo universitetscentralsjukhus mitt under vargavintern 2003.

I början av 2004 skrevs jag in som doktorand vid Åbo Akademi. Det innebar att jag blev forskarstuderande på distans från Sverige, parallellt med lärarjobb och studierektorarbete – först på Kaggeholms folkhögskola utanför Stockholm när Pingstförsamlingarnas teologiska högskola (PTS) var lokaliserad där, sedan i Uppsala under många år när skolan hade flyttat dit. PTS lades ner 2012 och jag fick istället ett vikariat vid Örebro Teologiska Högskola fram till 2015. Under denna tid (från 2004) fick jag också periodvis stipendium från ÅA vilket gjorde att jag kunde ta tjänstledigt för att driva mitt forskningsprojekt framåt. Helt kort, under de cirka 17 år som jag har varit inskriven som forskarstuderande vid Åbo Akademi, växte familjen Green till fyra barn och sedan 2015 har jag varit arbetslös som lärare och istället arbetade periodvis som timanställd socialarbetare. Men från 2017 kunde jag ägna mig åt mina forskningsstudier på heltid tack vare ekonomiskt stöd bland annat från Polin Institutet, en organisation som är associerat med ÅA och stöttar teologisk forskning vid universitetet. Stödet via detta institut var ganska avgörande för att min avhandling äntligen blev klar för disputation den 11 september 2020.

Det blev en lång resa för mig att nå fram till min dröm från 80-talet – disputationen. Det har många gånger varit en kamp. Uthålligheten och självförtroendet har satts på prov. Flera större hinder har stått i vägen som saktade ner studierna väsentligt, plus att det inte alltid var enkelt att bedriva forskningsstudier på distans från ett annat land även om jag reste ett par gånger per termin till Åbo. Utöver det drabbades Hanna av bröstcancer 2012, som sedan spred sig i form av metastaser, först till skelettet och sedan (hösten 2019) till både hjärna och lever. I åtta år kämpade Hanna mot cancern i sin kropp, men den 3 maj 2020 gick det inte längre då hon avled på grund av att hennes lever sviktade. Min avhandling är därför dedikerad helt och hållet till henne med de hoppfulla profetorden i Jes 66:14:

När ni får se det ska era hjärtan glädjas,
era ben ska få liv likt spirande gräs.

Hanna fick trots allt uppleva att avhandlingen blev klar, men fick inte se den i tryck. Det är svårt för mig att förstå varför hon valde att stötta mig så pass mycket som hon gjorde genom åren, när skrivandet framskred alldeles för långsamt. Visst blev hon frustrerad, visst stal skrivandet för mycket av vår gemensamma tid, men ändå sviktade hon inte i sin förhoppning att jag en dag skulle bli klar. Enda förklaringen för mig är att hon älskade mig trots allt. Hannas stöttning genom åren var med andra ord ovärderlig på alla sätt och vis. Min saknad är mycket stor efter henne, när vi nu kunde ha haft mer tid för varandra och satsat på nya gemensamma projekt i och utanför hemmet. Men nu rullar livet obarmhärtigt vidare utan henne och jag har inget annat val än att haka på.

Varför valde jag profetia vs apokalyptik som ämne och just Jes 65–66 som utgångspunkt för ett sådant projekt? Skälet går återigen tillbaka till mina magisterstudier vid ÅA. Eftersom jag var intresserad av Jesaja från början, och då speciellt i Jes 61, föreslog professor Antti Laato att jag skulle göra min pro gradu avhandling i Gamla Testamentets exegetik på Paul D. Hansons socialhistoriska teori om apokalyptik i Jes 56–66. Utgångstexten blev Jes 61 och jag fick goda vitsord för arbetet. När det var tid för att skriva en forskningsplan för en doktorsavhandling ville jag naturligtvis stanna kvar i Jesaja och profetia-apokalyptik som genrer, men jag kände mig klar med Jes 61. Därför blev det Jes 65–66 istället, som är ännu mer präglad av ett apokalyptiskt språkbruk men ändå nära sammankopplad med Jesajaboken som helhet i form av profetia. Sedan att Jes 65–66 är de två avslutande kapitlen i Jesaja gjorde ämnet desto mer intressant, att dessa kapitel är en övergång från profetia till apokalyptik. För att visa att just Jes 65–66 mer än någon annan text i Jesajaboken lutade konceptuellt mot apokalyptik valde jag att jämföra dess teman med motsvarande eskatologiska teman i 1 Henok.

Jag är mycket nöjd med hur min disputation blev, trots att det bara blev en timmas sömn natten innan och det hade dessutom varit roligt om det hela hade skett på plats i Åbo. Nu fick det istället ske digitalt mellan Örebro Teologiska Högskola/Akademi för Ledarskap och Teologi (ALT) och Åbo Akademi. Tekniken fungerade bra och min opponent ställde relevanta frågor som gjorde att vi fick igång ett bildande samtal kring mitt arbete. Det blev precis som jag önskade och hoppades på. När jag nu med lite smula distans tittar tillbaka på den dagen, känner jag mig fortfarande nöjd och glad över hur det blev – som avslutades med en fest på kvällen med ca 47 personer närvarande. Det är med god eftersmak jag kan minnas min disputation, även om jag saknade Hanna vid min sida då hon också ville vara med.

Vad sker nu framöver? Jag har inget konkret arbete/anställning att komma tillbaka till förutom som timanställd tentamensvakt vid Örebro Universitet. Vad beträffar min forskning, planerar jag att fortsätta slå på min spik. Min förhoppning är att jag kan påbörja postdoktorala studier genom att först följa upp avhandlingen med artiklar. Jag skulle också vilja bearbeta min avhandling utifrån de synpunkter jag fick av mina förgranskare och opponent, och om möjligt publicera en reviderad version i framtiden. Utöver det hoppas jag kunna förverkliga några idéer, ingå i forskarteam och söka medel för framtida projekt.