HOS Green

Hem » ledarsyn

Kategoriarkiv: ledarsyn

PTS kväll, en fördomsfri zon?

På Pingstförsamlingarnas teologiska seminarium (PTS) har vi något som kallas för ”PTS kväll”. Det är vår pastorala ram, en möteplats för PTS studenter som går utbildningen med målsättning att gå ut i församlingstjänst. Under dessa kvällar (onsdagar 18-20) tar vi upp speciella teman, bjuder in speciella gästföreläsare, samtalar och ägnar oss åt bön.

I onsdags förra veckan var temat ledarskapssyn. Inbjudna talare vara Sven Bengtsson från Märsta och Stig Öberg från Vallentuna. Sven är föreståndare för Märsta Pingstförsamling – Harvest Center, och Stig är pensionerad men i högsta grad aktiv pastor och lärare på PTS. Kvällen var upplagd som ett samtal mellan de två herrarna och Ulrik Josefsson, vår utbildningsledare, ställde frågorna. Även våra närvarande studenter blev livligt engagerade i samtalämnet.

Många fina tankar kring ledarskap i Guds församling fördes fram, men det hettade till lite när det kom till Apg 15:19, vars sammanhang handlar om kanske det första kyrkomötet i historien, där en viktig tvistefråga behandlades som kom att påverkar hela den då utbredda kristendomen. Jakobs ord i vers 19 lyder: ”Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud” (SFB). Det är ordet ”anser” som Sven och Stig inte var helt överens om, eller snarare hur det ordet påverkar vår tolkning av sammanhanget och hur beslutprocessen där med kan ha gått till i den första kristna församlingen i Jerusalem.

I textens sammanhang är gången följande: 15:4-5, rapport till hela ekklesia (apostlarna, äldste och församlingen); 15:6-21, apostlarna och äldste samlas – först talar Petrus (vv 7-11), sedan Barnabas och Paulus (v 12) och sedan till sist Jakob (vv 13-21); 15:22-29, hela församlingen (apostlarna, äldste och församlingen) beslöt att sända iväg män med ett brev till de hednakristna; 15:30-35, sändebuden sänds iväg med brevet (Paulus, Barnabas, Judas, Silas).

I fyra verser nämns om beslut: v 19, 22, 25, 28. I vers 19 används det grekiska ordet krino, i verserna 22, 25 och 28 används det grekiska ordet dokeo. Innan man bestämmer vad dessa två ord betyder, måste kontexten studeras, eftersom ett ord får först och främst sin betydelse från den kontext den tillhör.

I beslutproccen, återgiven i Apg 15:4-35, är hela församlingen involverad (vilket inkluderar apostlarna, äldste och övriga församlingsmedlemmar), det som är ekklesia i Nya testamentet. När hela församlingen har tagit del av problematiken drar sig apostlarna och de äldste tillbaka för att diskutera frågan. De tycks ha hela församlingens förtroende att göra så. Under mötet tar Jakob ett beslut (v 19, krino), sedan samlas hela församlingen och beslutar att skicka sändebud med brev om beslutet (v 22, dokeo, som bekräftas i brevet i v 25 med samma gr ord). I brevet står också de kända orden: ”Den helige Ande och vi har nämligen beslutat (dokeo)”.

Eftersom frågan i Apg 15, om de hednakristna skall omskäras eller inte, föregås av diskussion och debatt både i hela församlingen och enskilt bland apostlar och äldste, måste det påverkar hur vi skall uppfatta orden krino och dokeo. Krino som här enbart förknippas med Jakob får innebörden av att ta ett beslut efter att ha beaktat/hört alla faktorer i fallet, ungefär som en domare i en rättsituation. Dokeo däremot används efter apostlarnas, äldste och Jakobs beslut, vilket får då innebörden ”beslut utifrån vad som är bäst”, ”ett erkännande, eller bekräftande beslut”.

Apostlarnas och de äldstes beslut (på Jakobs bedömning) erkänns av övriga församlingen och fallet är avslutat. Förutom Jakobs roll i det hela, är det ändå intressant att konstatera att hela församlingen var med i diskussionen. Debatten skedde inte enbart bakom stängda dörrar. Beslutet bekräftades av församlingen och det upplevdes framför allt som ett rimligt beslut som den helige Anden låg bakom. Jag tror inte att v 28 var någon slags formfras som användes, utan det upplevdes verkligen som att ”den helige Anden och vi” hade tillsammans kommit fram till den bästa lösningen på den teologiska tvisten.

Nu är det så, att situationen i Apg 15 var av speciell karaktär, så det går inte att använda enbart detta sammanhang för att komma fram till ett slags mönster eller norm för hur beslutprocessen alltid fungerade i den tidiga kristna församlingen. Men det kan konstateras att det fanns tydliga ledare, men att dessa ledare var lydhörda gentemot övriga församlingen och tog beslut först efter att ha lyssnat in olika röster. Sedan var det viktigt att hela församlingen verkligen var involverad i beslutprocessen, att de troende var delaktiga i arbetet. Om denna process är en form av församlingsdemokrati, även om det inte kallas så, är enligt min mening möjligt.

Förutom denna intressanta fråga, som jag nu har försökt tänka till lite om, som förresten gärna får kommenteras här på min blogg, då mitt studium är ganska hastigt genomfört, hade denna PTS kväll andra stora värden. Det främsta värdet var nog att sådana här samtalskvällar mellan olika ledarsyner bryter ner medvetna och omedvetna fördomar som bland annat media bygger upp även mellan kristna. Att åsiktsskillnader, som inte är frälsningsavgörande, avdramatiseras är jag mycket tacksam till vår Herre över.