Ett nytt år – en ny chans
Och han gav dem denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’” (Lukasevangeliet 13:6–9)
Denna liknelse av Jesus om fikonträdet som fick en andra möjlighet påminner mig om när jag och min fru Hanna anlade vår trädgård. Vi planterade bland annat några äppelträd och ett plommonträd och såg framemot att få skörda frukten när tiden var inne. Det är något speciellt med att vänta på frukt som man själv har planterat. Kanske är det därför Jesus använder bilden av ett fikonträd när han berättar en liknelse om livet och om vad Gud väntar sig av oss – att även Gud ser framemot den frukt som Han förväntar sig en relation med Honom ska bära.
Guds barmhärtighet
I Lukasevangeliet berättar alltså Jesus om en man som hade ett fikonträd i sin vingård. År efter år kom han för att se om trädet bar frukt – men det gjorde det inte. Till slut säger han till trädgårdsmästaren att hugga ner det. Men trädgårdsmästaren, som vi kan förstå som en bild av Jesus själv, ber att få ytterligare ett år. Han ska gräva runt trädet och gödsla det en gång till. Kanske bär det frukt nästa år? Och om inte, då får det huggas ner.
Liknelsen låter sträng och hotfullt när den läses från ägarens perspektiv, som är Gud Fadern. Liknelsen riktar sig också ursprungligen mot Jesu åhörare som var det judiska folket på den tiden. Kritiken i liknelsen är således allvarlig – domen är oundviklig för de som inte bär frukt trots Guds barmhärtighet. Men bakom allvaret finns ett budskap om tålamod, omsorg och hopp – ett budskap som också gäller dig och mig idag.
Fikonträdet får en ny chans – trots att ägaren verkar tycka att den egentligen inte förtjänar det. Berättelsen handlar inte främst om trädgårdsskötsel, utan om livet och tiden vi får. Att sedan liknelsen har blivit bevarad i Lukasevangeliet visar att den inte bara riktar sig till den tidens judar, utan också till oss alla – liknelsen gör inte troende bättre än någon annan, utan betonar istället var och ens beroende av Guds barmhärtighet och vikten av att omvända sig – att vända sig mot Gud och be om en ny start.
Gud ger nya möjligheter
Nyår är en tid då många ser tillbaka och funderar över året som gått. Vi kan känna tacksamhet över det som varit gott, men också sorg eller dåligt samvete över sådant som inte blev som vi tänkte. Samtidigt ger nyåret oss en känsla av nystart. Vi får möjlighet att börja om på nytt, fatta nya beslut, pröva nya vägar.
På samma sätt är budskapet i Jesu liknelse ett löfte om att vi får chans efter chans. Med Jesus som vår trädgårdsmästare väljer Gud att inte ge upp på oss. När vi inte bär ”frukt” – när vi misslyckas, gör fel eller tappar riktningen – får vi ändå möjligheten att växa igen. I den meningen är berättelsen om fikonträdet en del av evangelium i koncentrat: Gud ger tid, Gud vårdar, Gud väntar.
Jesus berättade denna liknelse på sin väg mot Jerusalem, den stad där han skulle dö och uppstå. Han talade alltså om liv och död, om möjligheten att vända om medan tid finns. Det finns ett allvar i det: livet är inte oändligt. Vi vet inte hur lång tid vi har på oss att ”bära frukt”. Men poängen är inte att skrämmas, utan att väcka livsvilja.
När vi hör berättelsen kan vi känna igen oss i fikonträdet. Ibland känns vårt inre liv torrt, marken runt oss hård, eller orken svag. Då lovar liknelsen oss något oväntat: trädgårdsmästaren – Kristus själv – ger sig inte. Han gräver runt våra rötter, vattnar och ger näring. Det är ett hoppfullt budskap, särskilt inför ett nytt år.
I Jesu namn
Nyårsdagen i kyrkan har temat ”I Jesu namn”. Det betyder ungefär i Guds gemenskap och i Guds trygghet. När vi säger att vi vill börja året i Jesu namn handlar det inte om att allt blir perfekt, utan att vi vågar lägga framtiden i Guds händer och lita på att han går med, också genom det svåra.
De bibeltexter som hör ihop med nyåret – från Jesaja, Hebréerbrevet och Psaltaren – talar alla om Guds trofasthet: han glömmer inte sitt folk, han sviker inte sina barn och han vakar över våra steg. Tillsammans bildar de en ram av tröst och tillförsikt.
Så även om Jesu berättelse om fikonträdet bär på ett allvar, handlar den ytterst om barmhärtighet och om liv. Trädgårdsmästaren ger trädet en ny chans – precis som du och jag får en ny chans när ett nytt år gryr.
En bön inför det nya året
Det gamla året är förbi, och vi står på tröskeln till ett nytt. Vi får lämna misslyckanden, oro och otålighet bakom oss och istället ber:
”Gud, ge mig kraft att växa där du planterat mig. Hjälp mig att bära frukt som gör gott för andra. Tack för den nya chans du ger – i Jesu namn.”
Nyåret behöver alltså inte bara handla om löften vi ger oss själva, utan om löftet Gud ger till oss. Ett nytt år, en ny chans – under Guds omsorg, i Jesu namn.
Julens budskap: Gud vill vara oss nära
Bibeln säger att Gud inte är långt borta från någon enda människa. I Apostlagärningarna, en bok i Nya testamentet, beskriver Paulus att det är i Gud vi lever, rör oss och är till (Apg 17:28). Det betyder att Gud inte bara är en idé, en känsla eller något vi hittar på, utan den makt som är vårt ursprung och som känner oss helt och fullt.
Evangelisten Johannes uttrycker samma tanke i sitt evangelium på ett annat sätt: ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss” (Joh 1:14). Det handlar om Jesus. När Jesus föds blir Gud människa och kommer nära oss. Barnskriket från krubban i Betlehem visar vem Gud är och vad han vill: han vill komma oss nära och dela vårt liv.
Jungfrun och barnet
Både i Matteusevangeliet och Lukasevangeliet berättas det att Jesus föds av Maria, som ännu inte levt tillsammans med sin trolovade Josef. Evangelisterna säger att detta skedde genom den helige Ande – det vill säga genom ett direkt ingripande av Gud. Det som sker beskrivs som ett tecken, ett mirakel, inte som något vardagligt.
Matteus kopplar detta till en gammal profetia i Gamla Testamentets Jesajabok: ”Den unga kvinnan/jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel” (Jes 7:14/Matt 1:23). Poängen är inte att vi ska kunna förklara varje detalj, utan att Jesu födelse ses som uppfyllelsen av ett löfte om att Gud själv ska komma för att rädda och hjälpa sitt folk.
Namnet Immanuel betyder ”Gud med oss”. Det säger något väldigt viktigt om julens budskap: Gud håller sig inte på avstånd. Han kommer in i vår värld, inte som en mäktig härskare i ett palats, utan som ett litet, värnlöst barn under enkla omständigheter.
I Bibeln beskrivs Gud ofta som den närvarande Herren, han som är där hans folk är. I Nya testamentet ser vi det tydligt i Jesus. Han lovar att vara med då två eller tre samlas i hans namn, och att han ska vara med oss alla dagar intill tidens slut. Gud är inte bara ”där uppe”, han vill vara där vi är – mitt i vardagen, mitt i det svåra.
Julen – en högtid av hopp
För många är julen årets stora högtid, förknippad med gemenskap, ljus och värme. Man kan uppskatta mycket av julfirandet – maten, ljusen, sångerna – även utan tro. Samtidigt är julen inte bara ”mys”, utan bär på ett djupare hopp.
Julen och påsken är de viktigaste högtiderna i kyrkoåret, och julen firar att Gud blev människa i Jesus. Under påsken firas Jesu död och uppståndelse. Att Gud själv har blivit människa, levt vårt liv och gått genom döden ger en grund för hopp när livet känns mörkt, meningslöst eller svårt. Gud vet hur det är att vara människa – inte bara i teorin, utan av egen erfarenhet.
Flera av Bibelns texter för julen talar om barnet som föds: ett barn som kallas ”Fridsfurste” och som tänder ett ljus i mörkret. Genom detta barn, Guds Son, vill Gud tala till oss och visa: ”Jag är med er. Jag lämnar er inte.”
Bilden av det lilla barnet är viktig. Den säger att Gud inte möter oss med maktspråk, krav eller hot, utan med sårbarhet, öppenhet och kärlek. Ett nyfött barn väcker ofta något i oss – ömhet, beskyddarinstinkt, hopp. På samma sätt vill Gud väcka vårt hjärta genom Jesus.
Julens budskap till den som kämpar
Julen lyfts ofta fram som gemenskapens högtid. Men för en del är julen en svår tid: ensamhet, konflikter, sjukdom, ekonomiska bekymmer eller sorg kan göra högtiden tung. Då kan alla ”nu ska alla vara lyckliga”-bilder nästan göra mer ont än gott.
Just därför är det viktigt att komma ihåg var Jesus föddes: inte i ett slott, utan på den tiden i ett slags allrum där också hemmets boskap fick sin mat – alltså i det enkla och smutsiga. Det säger att Gud inte drar sig undan det trasiga, utan kliver rakt in i det. För den som känner att livet är som en storm, ett kaos eller en återvändsgränd kan julberättelsen vara en tröst: Gud är där. Han vill vara nära just där det gör ont.
Julens kärna – miraklet att Gud vill vara nära
Berättelsen om Jesu födelse innehåller sådant som inte går att förklara med vanliga naturlagar – som jungfrufödseln. Vissa menar därför att det bara kan vara en symbolisk berättelse. Andra menar att om Gud finns, är det rimligt att han också kan göra det som för oss verkar omöjligt.
Båda evangelisterna Matteus och Lukas presenterar Jesu födelse som något som verkligen hänt, ett mirakel som visar att Gud har gripit in i historien. Frågan blir då inte bara: ”Kan detta hända?” utan också: ”Vad skulle det betyda om det faktiskt har hänt?” Om Gud har kommit så nära, då är vi inte utlämnade åt oss själva.
När allt skalas ner – traditioner, mat, julklappar, granar – återstår själva kärnan: Julen handlar om att Gud har kommit nära i Jesus. Det betyder att ingen människa är för långt borta, för trasig eller för oviktig för Gud. Han vill leda, skydda, trösta och bära – men också bygga en verklig relation med oss, ett slags vänskap mellan Gud och människa.
Det är därför kyrkan och kristna år efter år återvänder till samma berättelse: barnet i krubban, änglarnas sång, herdarnas förundran. I det lilla barnet hör vi Guds röst: ”Jag är med er, nära” Det är julens glada budskap, oavsett hur livet ser ut just nu.
Stefan Green 