Och han gav dem denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’” (Lukasevangeliet 13:6–9)

Denna liknelse av Jesus om fikonträdet som fick en andra möjlighet påminner mig om när jag och min fru Hanna anlade vår trädgård. Vi planterade bland annat några äppelträd och ett plommonträd och såg framemot att få skörda frukten när tiden var inne. Det är något speciellt med att vänta på frukt som man själv har planterat. Kanske är det därför Jesus använder bilden av ett fikonträd när han berättar en liknelse om livet och om vad Gud väntar sig av oss – att även Gud ser framemot den frukt som Han förväntar sig en relation med Honom ska bära.

Guds barmhärtighet

I Lukasevangeliet berättar alltså Jesus om en man som hade ett fikonträd i sin vingård. År efter år kom han för att se om trädet bar frukt – men det gjorde det inte. Till slut säger han till trädgårdsmästaren att hugga ner det. Men trädgårdsmästaren, som vi kan förstå som en bild av Jesus själv, ber att få ytterligare ett år. Han ska gräva runt trädet och gödsla det en gång till. Kanske bär det frukt nästa år? Och om inte, då får det huggas ner.

Liknelsen låter sträng och hotfullt när den läses från ägarens perspektiv, som är Gud Fadern. Liknelsen riktar sig också ursprungligen mot Jesu åhörare som var det judiska folket på den tiden. Kritiken i liknelsen är således allvarlig – domen är oundviklig för de som inte bär frukt trots Guds barmhärtighet. Men bakom allvaret finns ett budskap om tålamod, omsorg och hopp – ett budskap som också gäller dig och mig idag.

Fikonträdet får en ny chans – trots att ägaren verkar tycka att den egentligen inte förtjänar det. Berättelsen handlar inte främst om trädgårdsskötsel, utan om livet och tiden vi får. Att sedan liknelsen har blivit bevarad i Lukasevangeliet visar att den inte bara riktar sig till den tidens judar, utan också till oss alla – liknelsen gör inte troende bättre än någon annan, utan betonar istället var och ens beroende av Guds barmhärtighet och vikten av att omvända sig – att vända sig mot Gud och be om en ny start.

Gud ger nya möjligheter

Nyår är en tid då många ser tillbaka och funderar över året som gått. Vi kan känna tacksamhet över det som varit gott, men också sorg eller dåligt samvete över sådant som inte blev som vi tänkte. Samtidigt ger nyåret oss en känsla av nystart. Vi får möjlighet att börja om på nytt, fatta nya beslut, pröva nya vägar.

På samma sätt är budskapet i Jesu liknelse ett löfte om att vi får chans efter chans. Med Jesus som vår trädgårdsmästare väljer Gud att inte ge upp på oss. När vi inte bär ”frukt” – när vi misslyckas, gör fel eller tappar riktningen – får vi ändå möjligheten att växa igen. I den meningen är berättelsen om fikonträdet en del av evangelium i koncentrat: Gud ger tid, Gud vårdar, Gud väntar.

Jesus berättade denna liknelse på sin väg mot Jerusalem, den stad där han skulle dö och uppstå. Han talade alltså om liv och död, om möjligheten att vända om medan tid finns. Det finns ett allvar i det: livet är inte oändligt. Vi vet inte hur lång tid vi har på oss att ”bära frukt”. Men poängen är inte att skrämmas, utan att väcka livsvilja.

När vi hör berättelsen kan vi känna igen oss i fikonträdet. Ibland känns vårt inre liv torrt, marken runt oss hård, eller orken svag. Då lovar liknelsen oss något oväntat: trädgårdsmästaren – Kristus själv – ger sig inte. Han gräver runt våra rötter, vattnar och ger näring. Det är ett hoppfullt budskap, särskilt inför ett nytt år.

I Jesu namn

Nyårsdagen i kyrkan har temat ”I Jesu namn”. Det betyder ungefär i Guds gemenskap och i Guds trygghet. När vi säger att vi vill börja året i Jesu namn handlar det inte om att allt blir perfekt, utan att vi vågar lägga framtiden i Guds händer och lita på att han går med, också genom det svåra.

De bibeltexter som hör ihop med nyåret – från Jesaja, Hebréerbrevet och Psaltaren – talar alla om Guds trofasthet: han glömmer inte sitt folk, han sviker inte sina barn och han vakar över våra steg. Tillsammans bildar de en ram av tröst och tillförsikt.

Så även om Jesu berättelse om fikonträdet bär på ett allvar, handlar den ytterst om barmhärtighet och om liv. Trädgårdsmästaren ger trädet en ny chans – precis som du och jag får en ny chans när ett nytt år gryr.

En bön inför det nya året

Det gamla året är förbi, och vi står på tröskeln till ett nytt. Vi får lämna misslyckanden, oro och otålighet bakom oss och istället ber:

”Gud, ge mig kraft att växa där du planterat mig. Hjälp mig att bära frukt som gör gott för andra. Tack för den nya chans du ger – i Jesu namn.”

Nyåret behöver alltså inte bara handla om löften vi ger oss själva, utan om löftet Gud ger till oss. Ett nytt år, en ny chans – under Guds omsorg, i Jesu namn.