Jesajabloggen

Hem » Gudstjänsten

Category Archives: Gudstjänsten

Judendomen i ljuset av dess högtider (11)

Tidigare delar av detta bokreferat av Karl-John Illmans Judendomen i ljuset av dess högtider (Åbo Akademi, 1994) finner du här.

11. Avslutning (sid 213–217)

I detta sista kapitel i Illmans bok Judendomen i ljuset av dess högtider lyfter författaren fram några karakteristiska drag för judisk gudstjänst och religion:

  1. Enligt påskhaggadan är en jude skyldig att betrakta sig som om han själv varit med vid uttåget från Egypten. Nyckelord är: berätta, ihågkommande och identifikation.
  2. I anslutning till högtiderna (exempelvis sabbaten) används ofta, förutom verbet ”berätta” (higgid), imperativet ”kom ihåg” (zakor), med följsatsen ”så att du helgar den”. Alltså ihågkommande följs av handling som får konsekvenser.
  3. Judendomen är en historiereligion, som hela tiden anknyter till folkets historia. Mer exakt är det frågan om en frälsningshistoria (Guds handlande med Israels folk genom tiderna), med en bevarad naturanknytning (landet Israel och dess natur).
  4. Det historiska perspektivet innehåller ett lineärt betraktelsesätt: från världens skapelse, via Sinai, de båda templen till den messianska fullbordan. Men i gudstjänstfirandet finns även en cyklisk dimension.
  5. Man har infört nya högtider vars motiv hämtats ur vår egen tid: holocaustdagen och Israels självständighetsdag.
  6. Judendomen är mer än en religion. Även ickereligiösa judar har ett förhållande till sin tradition. En jude, både religiösa och ickereligiösa, ser sig själv tillhöra ett folk genom vilket den judiska traditionen upprätthålls.
  7. Sionism – upprättandet av ett nationalhem i Palestina och ingen annanstans. Historien, landet och naturen hålls samman i fest och i vardag, av religiösa och ickereligiösa.
  8. Judendomen är en nationell religion, men är ytterst sätt universalistisk. Den messianska tiden skall bli en lyckotid både för det judiska folket och för alla folk.

Avslutningsvis säger Illman följande om judiska folkets syn på sig själv: ”För att såväl Israels som hela världens lycka skall uppnås finns det bara en väg: att erkänna att man behöver varandra och att man därför söker försoning och fred mellan nationer och konfessioner. Då – om människorna vill – fullbordas messianismen. Gud har alltid velat det.”

Bloggtips och konvertering

Det har varit en mycket händelsefull vecka för mig och min familj. Förklaring finner du i mitt twittrande (se höger kolumn). Händelsefullt är här lika med spännande och roligt.

Så här på sen söndagskväll kan det ändå vara på plats för ett par bloggtips som en avslutning på denna vecka:

1. Danny Zacharias har byggt om sin Deinde.org till en ”Resources for Biblical Studies.” Jag uppskattar Dannys bloggande, även om hans inlägg kommer alltför sällan. Kanske vi kan räkna mer frekventa inlägg i och med omläggningen. I vilket fall bygger Danny ut successivt resurserna på hemsidan, vilket är välkommet. Danny är också en hängiven macanvändare med tips för dem som vill använda sin Mac mer effektivt för bibelstudier och bibelforskning.

Andra bloggar för den som är intresserad av Mac i bibelstudier och bibelforskning kan jag föreslå Christopher Heard, Joe Weaks och naturligtvis David Lang (Accordance blog). Logos Libronix har ingen särskild blogg för sin Mac version av plattformen, men däremot en blogg för hela produktlinjen. Det skall emellertid bli intressant när den nya macversionen kommer efter att de just har släppt Logos Bible Software 4. Jag har varit involverad i att översätta Logos Bible Software 3 till svenska, så mer arbete väntar nog runt hörnet på den punkten. Ser fram emot det.

2. När jag undervisade på Korteboskolan i våras hade jag i min klass Simon Pilgrim Rosén. En härligt duktig student med ett genuint intresse för bibelteologi. Simon skiljer sig åt i ett par bemärkelser. Dels att han har en frikyrkobakgrund och är på väg över till den ortodoxa grenen inom den världsvida kristendomen, dels att han är ”lead singer” gruppen Crimson Moonlight. Musikformen som Crimson Moonlight representerar förknippas vanligtvis inte med det kristna, men för Simon finns där tydligen inga motsättningar. Jag själv dömer inte i detta, då musik är en teknik som kan användas för olika syften, goda som dåliga. Däremot vet jag med säkerhet att Crimson Moonlight inte spelar min musik 🙂

I vilket fall, Simon har startat en blogg. Så här beskriver han själv den: ”Var Hälsade!! Jag har ”äntligen” startat min blogg som länge funnits i min tanke. Den heter som sagt Skogsprästen – Holistisk Kristendom och är primärt en teologisk blogg med syfte att skapa samtal, undervisning och debatt kring livets stora frågor och mysterier… Bloggen innefattar Bibelteologi, Exegetik, Patristik, Mystik, Lyrik, Tankar kring vildmarksliv och alternativt boende samt hård och mörk musik!! Här trängs egna homilier (predikningar), dogmatiska artiklar och exegetiska arbeten jämte lyrik till kommande Crimson Moonlight plattor och berättelser ur det dagliga livet… .

Jag kan tryggt säga att Simon är inte lika farlig i verkligheten som han ser ut på bilderna i bloggen :-), men han lär nog bjuda på lite annorlunda inlägg utifrån den teologisk tradition som har blivit hans livsväg. Lycka till Simon! Jag lovar att följa dig från och till.

Den sista punkten öppnar naturligtvis upp frågan varför vissa konverterar från protestantism till annan form av kristendom. Även om jag är grundfast i den protestantiska traditionen inser jag att alla inte tänker som jag kring kristendomen. Det är tydligt att det finns inslag inom exempelvis den svenska frikyrkligheten som inte attraherar, speciellt när det kommer till gudstjänsten och synen på sakrament. För dessa personer med frikyrklig bakgrund, som konverterar till katolska kyrkan eller ortodoxa kyrkan, är den frikyrkliga ”liturgin” ytlig och i stora drag intetsägande.

Handen på hjärtat, en majoritet av dagens frikyrkokristna verkar i hög grad vara mer konsumenter än producenter av det kristna budskapet – mer trötta än pigga, mer oengagerade än engagerade. De som konverterar eller är beredda att konvertera känner sig inte delaktiga, saknar en förlorad ”mystik” i tron, upplever den protestantiska kristendomen färglös och vill mer. Sedan tror jag att den inkrypande sekulariseringen i frikyrkosammanhang också resulterar i flytt till ett mer överlåtet och radikalt sammanhang. Naturligtvis handlar det också om teologiska övertygelser, men det finns en resa bakom varje människas liv som leder till övertygelser.

Dagens tanke

Enligt 3 Mos 1:4 skulle israeliten enligt mosaisk lag bära fram ett brännoffer inför Herren och lägga sina händer på djurets huvud (en ung oxe eller lamm) innan det slaktades. Det var handpåläggningen som gjorde offret till ett försoningsoffer och lösen för ägarens synder. Wenham säger:

One reason for emphasizing this part of the action [handpåläggningen] is that it was at this point that the worshipper said his prayer. The laying on of hands is associated with praying in Lev. 16:21 (cf. Deut. 21:6–9) as well as in later Jewish tradition. This is an important theological principle. Sacrifice without prayer is useless. All a man’s powers must be activ in divine worship, heart and mouth as well as hands and feet. Mere ceremonial or church attendance is inadequate by itself. They must be accompanied by heartfelt prayer and praise. (NICOT, The Book of Leviticus, 61–62)

I Nya testamentet läser vi i Heb 13:15–16 om det som bland annat motsvarar brännoffret i Gamla testamentet:

Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud.

Brännoffret var enligt mosaiska lagen ett lösen för synd, ett offer som utfördes först i den dagliga tillbedjan av Gud. I och med Jesu Kristi perfekta och slutgiltiga försoningsoffer på Golgata har visserligen djuroffer upphört enligt den kristna trosuppfattning, men brännoffren fortsätter att påminna oss om att förlåtelse av synd är en förutsättning för sann tillbedjan av och gemenskap med Gud. Wenham säger avslutningsvis:

The pattern of OT sacrifices may thus provide a pattern of truly Christian worship. Worship should begin with confession of sins, a claiming of Christ’s forgiveness, and a total rededication to God’s service, before going on to praise and petition. (64)

Dagens tanke

Om syftet med beskrivning av brännoffer i 3 Mos 1:1-9, säger Wenham bland annat:

Using a little imagination every reader of the OT soon realizes that these ancient sacrifices were very moving occasions. They make modern church services seem tame and dull by comparison. The ancient worshipper did not just listen to the minister and sing a few hymns. He was actively involved in the worship. He had to choose an umblemished animal from his own flock, bring it to the sanctuary, kill it and dismember it with his own hands, then watch it go up in smoke before his very eyes. He was convinced that something very significant was achieved through these acts and knew that his relationship with God was profoundly affected by this sacrifice. (The Book of Leviticus, NICOT, 55)

Det påminner mig om Paulus beskrivning av en gudstjänst i den tidiga kristna församlingen:

Vad innebär nu detta, bröder? Jo, att när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. Men allt skall syfta till att bygga upp. (1 Kor 14:26:)