Jesajabloggen

Hem » recension

Category Archives: recension

Vart tog förbundsarken vägen?

I samlingsvolymen Temple and Worship in Biblical Israel, diskuterar bokens redaktör John Day i en artikel vart förbundsarken tog vägen. Denna fråga har genom tiderna engagerat människor nästan lika mycket som sökandet efter Heliga Gralen. Båda föremålen har som bekant varit ämne för film och litteratur i alla möjliga varianter. Vad är egentligen fakta, är bevisen hållbara för kritisk granskning? Detta är John Days frågor när han som bibelforskare tar itu med frågan, ”Whatever Happened to the Ark of the Covenant?”

John Day har författat enligt min mening en mycket intressant och informativ artikel. Han förklarar inledningsvis att han inte känner till någon uttömmande aktuell studium om förbundsarkens öde från ett kritiskt forskningsperspektiv. Det är alltså Days ambition att i sin artikel ge läsaren åtminstone en kritisk översikt över detta ämne.

De olika synsätten och teorierna, som härstammar från antika judendomen fram till modern tid, är presenterade i Days artikel i form av en kronologisk översikt, där han börjar med den tidigaste teorin och avsluta med den senaste. Totalt beskriver och analyserar Day 12 olika teorier som är mer eller mindre spekulativa. Här följer de i den ordning som Day presenterar dem:

1. Ark hidden on Mt Gerizim in the Time of Eli or Moses
2. Ark Taken to Ethiopia in the Time of Solomon
3. Ark Removed by [pharaoh] Shishak
4. Ark Removed by Deliberate Internal Action soon after the Disruption of the United Monarchy
5. Ark Removed by Jehoash [king of Israel, c 802–782 BCE]
6. Ark Removed by Ahaz [king of Judah]
7. Ark Removed by Hezekiah [king of Judah]
8. Ark Removed by Manasseh [king of Judah]
9. Ark Removed or Hidden by Josiah [king of Judah]
10. Ark Hidden by Jeremiah [OT prophet]
11. Ark Carried Away by the Babylonians under Nebuchadrezzar
12. Ark Destroyed by the Babylonians under Nebuchadrezzar

Days slutsats är att det saknas hållbara bevis för de elva första teorierna. Bevisen är mest hållbara i förslaget att förbundsarken försvann kring exilen, att den troligtvis förstördes tillsammans med templet 586 f Kr.

Den tolfte teorin och det förslag som enligt Day är mest troligt, är i för sig det minst spännande sett från ”Hollywood” horisonten. Då finns det inte längre något att fantisera kring, inget exotiskt eller mystik kvar, inget äventyr som väntar, och ingen sensationell arkeologisk gåta att knäcka. Förbundsarken är bara borta för gott. Men även om den är förlorad, är inte bibelteologin kring förbundsarken det – vad bibeltexterna säger om Guds sätt att relatera till Guds folk, vad vi kan lära om arkens funktion i förhållande till gudstjänsten, hur Gud tillbads under Gamla testamentets tid, och vad för slags förebild den var enligt Nya testamentet.

Källhänvisning: Day, John. “Whatever Happened to the Ark of the Covenant?” Pages 250–70 in Temple and Worship in Biblical Israel. Edited by John Day. Oxford Old Testament Seminar. London; New York: T & T Clark, 2007.

Judendomen i ljuset av dess högtider (12)

Tidigare delar av detta bokreferat av Karl-John Illmans Judendomen i ljuset av dess högtider (Religionsvetenskapliga skrifter nr 24. 2nd ed. Åbo, Finland: Åbo Akademi, 1994) finner du här.

Analys av boken

Illman visar i sin bok Judendomen i ljuset av dess högtider att flera av de judiska högtiderna i Gamla testamentet har fått delar av sin form antagligen från en icke-hebreisk bakgrund. De agrara karaktärsdragen kan med en viss säkerhet spåras till firande bland antika Israels grannfolk, som fanns i Kanaan innan Israels förfäder kom dit.

Teorier av detta slag förbli emellertid hypoteser när de blir alltför detaljerade. Men det är inte osannolikt att folk med en gemensam språkkultur (semiterna) också delade i generell bemärkelse formerna för firandet av högtider. Liksom språket inte är en uppbarelse i sig, utan en kanal för uppenbarelse, behöver inte heller högtiderna i Gt vara helt och hållit till sin form en uppenbarelse, utan en kanal för uppenbarelse.

Är det så här Gud har verkat i historien, och till sist genom Jesus Kristus? Gud kom för att bo (tabernakla) ibland oss i mänsklig form, en mänsklig form liksom språket och högtiderna är mänskliga. Men människan Jesus var mer än form, han var också en slutlig kanal för uppenbarelse om vem Gud var och vad som är Guds vilja.

Även om de judiska högtiderna har paralleller i samtida kulturer, fyllde Guds frälsningshistoria dem med ett innehåll som förmedlar unik uppenbarelse. När vi kommer in i Nya testamentet och uppenbarelsen genom Jesus Kristus, får de judiska högtiderna sin uppfyllelse. Typologiska sanningar i firandet får nytt och djupare ljus i och med frälsningshistoriens upplösning. Påsken (pæsach) är kanske det bästa exemplet på det.

Recensionsprojekt

Denna spännande bok kom med posten i förra veckan:

Foto: Continuum

Temple and Worship in Biblical Israel. Edited by John Day. London; New York: T & T Clark, 2007.

Jag skall recensera den för Svensk Exegetisk Årsbok. Planerar också att samtidigt lägga ut på denna blogg ett sammandrag av recensionen. Men räkna inte med att det sker till nästa vecka. Boken är en tegelsten på 559 sidor.

Abstract: This major word examines the subject of Temple and Worship in biblical Israel, ranging from their ancient Near Eastern and archaeological background, through the Old Testament and Late Second Temple Judaism, and up to the New Testament. It is the product of an impressive international team of twenty-three noted scholars. All the contributions arise from papers delivered at the Oxford Old Testament Seminar.

Mer akuta projekt just nu är recensioner av av följande böcker:

Hägglund, Fredrik. Isaiah 53 in the Light of Homecoming after Exile. FAT 31. Tübingen, Germany: Mohr Siebeck, 2008. Recenseras också för Svensk Exegetisk Årsbok.

Svartvik, Jesper. Textens tilltal: Konsten att läsa mellan raderna. Lund: Arcus Förlag, 2009.

Den sistnämnda boken, Textens tilltal av Svartvik, är ett av mina dåliga samveten just nu. Mening är att den skall recensera för Teologisk Forum. Ett måste innan nyår, annars får jag verkligen skämmas. Att det har varit helt tyst från skribenterna på Teologisk Forumsedan 8 månader tillbaka är antagligen symptomatiskt för den senare halvan av 2009, som har varit alltför pressad, åtminstone för mig.

Snön faller utanför mitt arbetsfönster, och det ger mig ro i själen. Snart är det jul och högtider.

Moshe Weinfeld (1925-2009)

Moshe Weinfeld gick bort den 29 april 2009. Han var professor emeritus i Bibelvetenskap vid Mandel Institute of Jewish Studies, Hebrew University of Jerusalem.

Weinfelds alla publikationer är listade här (tack till Charles Halton för den länken). Weinfelds bidrag inom bibelforskningen är svår att övervärdera. Han var speciellt känd för sina kunskaper och insikter i antika mellanösterns texter, som ger oss värdefull bakgrund till Bibelns värld i Gamla testamentet.
I en av mina doktorandkurser vid Åbo Akademi läste och recenserade jag Weinfelds bok Deuteronomy and the Deuteronomic School. Hans tes att det var en grupp skriftlärda, aktiva under Hiskia-Josia perioden, som låg bakom Deuteronomium (5 Mos) och Josua-2 Kung, övertygade mig inte helt då jag upplever dessa texter, tillhörande den deuteronomistiska traditionen, som alltför mångfacetterad för att komma från en enda grupp.
Visserligen finns det goda skäl att betrakta 5 Mos-2 Kung som ett redigerat verk innehållande en kontinuerlig berättelse om Israels vandring med Gud, från Moabs slätt till babyloniska exilen. Bibelteologiskt är det framför allt förbundsteologin (med teman som nåd, lag, dom, historia, polyteism, monoteism, landet, tillbedjan, utväljandet) som binder samman dessa böcker. Sedan finns det också större litterära särdrag, fraser och uttryck som är typiska just för 5 Mos-2 Kung. Av profeterna är det Jeremia som är mest präglad av den deuteronomistiska teologin och sättet att skriva.
Men denna berättelse från 5 Mos-2 Kung, och Jeremia, är också individuella böcker med ursprungliga författare som var och en har satt sin personliga prägel på texterna. Mångfalden tyder alltså på flera författare, men enheten på ett gemensamt teologiskt perspektiv som härstammar från Mose ord på Moabs slätt när han talade till den generation av israeliter som skulle inta löfteslandet.
Det stora värdet med Weinfelds bok, som jag helt kort recenserar här i minne av hans bortgång, är vad han beskriver som typiskt för den deuteronomistiska skolan. Man behöver inte hålla med om alla hans slutsatser hur 5 Mos-2 Kung och Jeremia har kommit till, för att uppskatta de insikter som ryms inom bokens pärmar.
För en mer ingående beskrivning av Moshe Weinfelds liv, se Jim West minnesruna här.