HOS Green

Hem » teologi

Kategoriarkiv: teologi

Vad Gud gör på bergstoppar (4)

Fördrivningen från tempelberget Edens lustgård

Det finns en rad berg omnämnda i Bibeln som spelar viktiga roller i de bibliska berättelserna. Jag skall i mina kommande inlägg begränsa mig till att besöka fyra sådana berg som vi färdas till genom att vandra på de bibliska berättelsernas vägar. För att det skall vara möjligt måste vi snabbvandra genom texterna, för om vi håller samma tempo som Bibelns ursprungliga författare, det vill säga i den takt som de olika böckerna i Bibeln kom till, kommer det att ta oss orimligt lång tid innan vi når fram till uppenbarelsen av det fjärde berget. Vårt första berg, och startpunkten för resan, är Edens lustgård – Guds första heliga berg i Gamla Testamentet (Hes 28:11–16; 1 Mos 2:10–14), som också blev platsen för vad jag tolkar som det första förbundet i Bibeln, skapelseförbundet. Här uppfattar jag ett förbund som en överenskommelse mellan två parter och kontrollerad av villkor bestämda av den starkare parten med allvarliga konsekvenser för den svagare parten om denne bryter mot villkoren.

Vad kännetecknar då Edens lustgård som ett Guds berg? Följande kan nämnas som ger platsen funktionen av ett tempelberg där också Gud vistades:

  1. Lustgården var en helgedom/ett tempelberg: det finns inget bibelställe som säger explicit att Edens lustgård var ett tempel, men paralleller både till tabernaklet i öknen och templet i Jerusalem tyder på att skapelseprocessen och lustgården i 1 Mos 1–2 var eller betraktades som en primär förebild för de senare två i 2 Mos och 1 Kung.
  2. Lustgården var en trädgård: tempel i antika Mellanöstern hade trädgårdar som var avskilda från omvärlden, sk tempelträdgårdar.
  3. Lustgården var en mötesplats: där människan erfor Guds unika närvaro (1 Mos 3:8 och 3 Mos 26:12; 5 Mos 23:14; 2 Sam 7:6–7).
  4. Lustgården var en arbetsplats för präster: om Edens lustgård fungerade som ett tempelberg så var Adam och Eva de första prästerna (1 Mos 2:15, 16–17; Hes 28:13–14, 16, 18 [se också 4:14–15, 17]; jfr 4 Mos 3:6–7, 32, 38; 18:1–17).
  5. Eden i lustgården var den första källan till vatten, som delar in världen i tre delar (1 Mos 2:10; Hes 47:1–12; Upp 22:1–2; jfr Ps 36:8–9; Jer 17:7–8, 12–13; Ps 1:2–3): de tre delarna är Eden, trädgården och den övriga världen vilket motsvarar tabernaklets/templets treindelning, dvs det allra heligaste, det heligaste och förgården. Viktigt att också notera: vattnet från Edens lustgård rann ut i världen, vilket topografiskt antyder ett berg.
  6. En plats för visdom: kunskapens träd (jämför med Lagen i förbundsarken som placerades i det allra heligaste i tabernaklet/templet och vaktades/skyddades av keruber).

Ni som är bekanta med berättelsen i 1 Mos 1–3 vet att skulden och skammen gjorde sitt intrång på detta tempelberg. Skapelseförbundet bröts och de två människorna i lustgården tvingades bort från berget och dess trädgård och ut på en livsvandring. Det visade sig att den vandringen präglades av både förbannelser och löften som påverkade mänsklighetens relation med Skaparen. Hur är det möjligt, enligt Bibeln, att ett pars syndafall kan få sådana konsekvenser? En delförklaring är att de två människorna i tempelträdgården misslyckades i sina prästerliga uppgifter, som de hade fått gudomlig befallning om: att hålla lustgården ren från skuld och skam (se 1 Mos 2:25 och konsekvensen av fallet i 3:7, 8, 9–13). De som representerade mänskligheten inför Herren blev avsatta och utvisade från Guds närhet.

Så i början av Bibelns berättelser blir människan dömd av Gud från Edens tempelberg och en resa inleds som omfattar hela Skriften. Men det var också från lustgården som de första försoningsord kom till människan. Gud gav ett löfte efter utredningen om skuld och lovade försoning (1 Mos 3:15; jfr. Rom 16:20). Han offrade också ett djurliv så att människan fick kläder som dög åt henne (1 Mos 3:21). Förvisningen av människan från Edens tempelberg kan också tolkas som en barmhärtighetshandling, då en upprättelseplan sattes i verket som får sin upplösning och förverkligande på ett annat berg långt senare i den bibliska historien. Och inte minst, efter Guds dom och innan kläderna, redogör texten för att mannen gav sin partner namnet Eva (med kommentaren: ”hon blev mor till allt levande,” 3:20), som tyder på en uppfattning att frälsning kommer via livet som kvinnan bär på och föder fram.

Nästa inlägg: Sinaiberget

Bloggtips och konvertering

Det har varit en mycket händelsefull vecka för mig och min familj. Förklaring finner du i mitt twittrande (se höger kolumn). Händelsefullt är här lika med spännande och roligt.

Så här på sen söndagskväll kan det ändå vara på plats för ett par bloggtips som en avslutning på denna vecka:

1. Danny Zacharias har byggt om sin Deinde.org till en ”Resources for Biblical Studies.” Jag uppskattar Dannys bloggande, även om hans inlägg kommer alltför sällan. Kanske vi kan räkna mer frekventa inlägg i och med omläggningen. I vilket fall bygger Danny ut successivt resurserna på hemsidan, vilket är välkommet. Danny är också en hängiven macanvändare med tips för dem som vill använda sin Mac mer effektivt för bibelstudier och bibelforskning.

Andra bloggar för den som är intresserad av Mac i bibelstudier och bibelforskning kan jag föreslå Christopher Heard, Joe Weaks och naturligtvis David Lang (Accordance blog). Logos Libronix har ingen särskild blogg för sin Mac version av plattformen, men däremot en blogg för hela produktlinjen. Det skall emellertid bli intressant när den nya macversionen kommer efter att de just har släppt Logos Bible Software 4. Jag har varit involverad i att översätta Logos Bible Software 3 till svenska, så mer arbete väntar nog runt hörnet på den punkten. Ser fram emot det.

2. När jag undervisade på Korteboskolan i våras hade jag i min klass Simon Pilgrim Rosén. En härligt duktig student med ett genuint intresse för bibelteologi. Simon skiljer sig åt i ett par bemärkelser. Dels att han har en frikyrkobakgrund och är på väg över till den ortodoxa grenen inom den världsvida kristendomen, dels att han är ”lead singer” gruppen Crimson Moonlight. Musikformen som Crimson Moonlight representerar förknippas vanligtvis inte med det kristna, men för Simon finns där tydligen inga motsättningar. Jag själv dömer inte i detta, då musik är en teknik som kan användas för olika syften, goda som dåliga. Däremot vet jag med säkerhet att Crimson Moonlight inte spelar min musik 🙂

I vilket fall, Simon har startat en blogg. Så här beskriver han själv den: ”Var Hälsade!! Jag har ”äntligen” startat min blogg som länge funnits i min tanke. Den heter som sagt Skogsprästen – Holistisk Kristendom och är primärt en teologisk blogg med syfte att skapa samtal, undervisning och debatt kring livets stora frågor och mysterier… Bloggen innefattar Bibelteologi, Exegetik, Patristik, Mystik, Lyrik, Tankar kring vildmarksliv och alternativt boende samt hård och mörk musik!! Här trängs egna homilier (predikningar), dogmatiska artiklar och exegetiska arbeten jämte lyrik till kommande Crimson Moonlight plattor och berättelser ur det dagliga livet… .

Jag kan tryggt säga att Simon är inte lika farlig i verkligheten som han ser ut på bilderna i bloggen :-), men han lär nog bjuda på lite annorlunda inlägg utifrån den teologisk tradition som har blivit hans livsväg. Lycka till Simon! Jag lovar att följa dig från och till.

Den sista punkten öppnar naturligtvis upp frågan varför vissa konverterar från protestantism till annan form av kristendom. Även om jag är grundfast i den protestantiska traditionen inser jag att alla inte tänker som jag kring kristendomen. Det är tydligt att det finns inslag inom exempelvis den svenska frikyrkligheten som inte attraherar, speciellt när det kommer till gudstjänsten och synen på sakrament. För dessa personer med frikyrklig bakgrund, som konverterar till katolska kyrkan eller ortodoxa kyrkan, är den frikyrkliga ”liturgin” ytlig och i stora drag intetsägande.

Handen på hjärtat, en majoritet av dagens frikyrkokristna verkar i hög grad vara mer konsumenter än producenter av det kristna budskapet – mer trötta än pigga, mer oengagerade än engagerade. De som konverterar eller är beredda att konvertera känner sig inte delaktiga, saknar en förlorad ”mystik” i tron, upplever den protestantiska kristendomen färglös och vill mer. Sedan tror jag att den inkrypande sekulariseringen i frikyrkosammanhang också resulterar i flytt till ett mer överlåtet och radikalt sammanhang. Naturligtvis handlar det också om teologiska övertygelser, men det finns en resa bakom varje människas liv som leder till övertygelser.

Universitet och frikyrkorna

I regel diskuterar jag inte politik på denna blogg, eftersom syftet med bloggen är teologisk exegetik (se bloggnamn). Men denna gång gör jag ett undantag.

Svenska staten (se HSV, Högskoleverket) verkar sträva emot en likformighet i universitetsutbildningen, i alla fall när det gäller teologi och religionsvetenskap. Detta är en märklig och svårförståelig utveckling med tanke på den andliga mångfald i vårt samhälle som historien, globaliseringen och EU har fört med sig. Svaret från staten på denna mångfald är en politisk fundamentalism (till och med hos Alliansen) på nypositivistisk grund. HSVs senaste behandling av våra teologiska utbildningar verkar vara ett återfall till 1960-talet (och tidigare) och ytterligare ett (åter)steg mot ett mer utpräglat kontrollsamhälle.

Jag argumentera inte för att statlig universitetsteologi bör vara konfessionell. I ett demokratiskt sekulärt samhälle, präglad av en religiös och kulturell pluralism, kan vi inte förvänta oss något sådant. Men det vi kan förvänta oss är en öppenhet och förståelse för olika människors trosuppfattningar. Denna förståelse bör också omfatta våra teologiska pastorsutbildningar, vars existensberättigande kan ifrågasättas om de saknar kristen konfessionell grundsyn.

Synen på akademisk utbildning i vårt grannland i öst verkar vara annorlunda än i Sverige. Kanske det bland annat beror på att i Finland samexisterar två statsreligioner, ortodoxa kyrkan och lutherska kyrkan, som måste respekteras. De statliga universiteten i Finland är liksom i Sverige icke-konfessionella, men synen på kyrkans roll är annorlunda.

I en intervju i Meddelande från Åbo Akademi (det finlands-svenska universitet i Åbo/Vasa) förklarar Gunnar af Hällström, professor i Systematisk Teologi:

Han [Gunnar af Hällström] är nöjd med de möjligheter till forskning och undervisning som finns vid teologiska fakulteten vid Åbo Akademi.

– Överlag är det ett nordiskt fenomen att satsa på icke-konfessionell universitetsteologi, något som ger frihet att utveckla också okonventionella, nyskapande tolkningar. Det är ett betydande företräde att alla inte är lutheraner inom de teologiska fakulteterna i Finland och Norden.

I Joensuu upplevde han [Hällström] ett inspirerande diskussionsklimat i spänningsfältet mellan ortodoxa och lutheraner, vid Åbo Akademi har han känt något motsvarande i samtal som involverat företrädare för lutheranism och frikyrkor.

– Det handlar om fruktbara diskussioner som kanske aldrig skulle föras ifall vår universitetsteologi var bunden till konfession, konstaterar Gunnar af Hällström.

Här handlar det inte om att marginalisera det konfessionella så mycket som möjligt, utan icke-konfessionalism handlar istället om en mötesplats för dialog. En sådan syn på universitetsteologi kan jag förstå då den behövs i ett pluralistiskt samhälle. Men när kunskap förväntas sökas helt utan gudsfruktan, kan det bara bli fel.