Jesajabloggen

Hem » teologi » Universitet och frikyrkorna

Universitet och frikyrkorna

Auto translate

Om bloggen

Välkommen hit! Mitt namn är Stefan Green och är teolog och exeget. Mer om mig kan du läsa under flikarna ovan: Om, Engagemang och Curriculum Vitae

Varför kallar jag min blog för Jesajabloggen? Jesaja var en betydelseful profet i Hebreiska Bibeln/Gamla Testamentet och har en hel bok uppkallad efter sig. Eftersom det jag skriver har ett visst fokus på Gamla Testamentet, men även sträcker sig in i Nya Testamentet, är Jesajabloggen ett passande samlingsnamn för mina publiceringar. Jesaja var en viktig bok för de tidiga kristna, och formade i hög grad deras förståelse av Jesus Kristus. Av GT-böckerna var det enbart Psaltaren som hade större inflytande än Jesaja. Sedan forskare jag i Jesaja, så det är ytterligare en anledning att kalla denna blog för Jesajabloggen.

Det du kan förvänta dig här är: en hel del exegetik, en hel del bibelteologi, men naturligtvis också om Jesaja. Bibelarkeologi tillhör också mina intressen. Däremot lovar jag att inte skriva om mig själv.

Du får gärna kommentera det jag publicerar, så att vi kan ha en dialog. Jag förbehåller mig däremot rätten att avvisa kommentarer som bedöms som respektlösa, olämpliga och som ligger utanför ämnet för denna blog.

Nyligen twittrat

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Bloggarkiv

I regel diskuterar jag inte politik på denna blogg, eftersom syftet med bloggen är teologisk exegetik (se bloggnamn). Men denna gång gör jag ett undantag.

Svenska staten (se HSV, Högskoleverket) verkar sträva emot en likformighet i universitetsutbildningen, i alla fall när det gäller teologi och religionsvetenskap. Detta är en märklig och svårförståelig utveckling med tanke på den andliga mångfald i vårt samhälle som historien, globaliseringen och EU har fört med sig. Svaret från staten på denna mångfald är en politisk fundamentalism (till och med hos Alliansen) på nypositivistisk grund. HSVs senaste behandling av våra teologiska utbildningar verkar vara ett återfall till 1960-talet (och tidigare) och ytterligare ett (åter)steg mot ett mer utpräglat kontrollsamhälle.

Jag argumentera inte för att statlig universitetsteologi bör vara konfessionell. I ett demokratiskt sekulärt samhälle, präglad av en religiös och kulturell pluralism, kan vi inte förvänta oss något sådant. Men det vi kan förvänta oss är en öppenhet och förståelse för olika människors trosuppfattningar. Denna förståelse bör också omfatta våra teologiska pastorsutbildningar, vars existensberättigande kan ifrågasättas om de saknar kristen konfessionell grundsyn.

Synen på akademisk utbildning i vårt grannland i öst verkar vara annorlunda än i Sverige. Kanske det bland annat beror på att i Finland samexisterar två statsreligioner, ortodoxa kyrkan och lutherska kyrkan, som måste respekteras. De statliga universiteten i Finland är liksom i Sverige icke-konfessionella, men synen på kyrkans roll är annorlunda.

I en intervju i Meddelande från Åbo Akademi (det finlands-svenska universitet i Åbo/Vasa) förklarar Gunnar af Hällström, professor i Systematisk Teologi:

Han [Gunnar af Hällström] är nöjd med de möjligheter till forskning och undervisning som finns vid teologiska fakulteten vid Åbo Akademi.

– Överlag är det ett nordiskt fenomen att satsa på icke-konfessionell universitetsteologi, något som ger frihet att utveckla också okonventionella, nyskapande tolkningar. Det är ett betydande företräde att alla inte är lutheraner inom de teologiska fakulteterna i Finland och Norden.

I Joensuu upplevde han [Hällström] ett inspirerande diskussionsklimat i spänningsfältet mellan ortodoxa och lutheraner, vid Åbo Akademi har han känt något motsvarande i samtal som involverat företrädare för lutheranism och frikyrkor.

– Det handlar om fruktbara diskussioner som kanske aldrig skulle föras ifall vår universitetsteologi var bunden till konfession, konstaterar Gunnar af Hällström.

Här handlar det inte om att marginalisera det konfessionella så mycket som möjligt, utan icke-konfessionalism handlar istället om en mötesplats för dialog. En sådan syn på universitetsteologi kan jag förstå då den behövs i ett pluralistiskt samhälle. Men när kunskap förväntas sökas helt utan gudsfruktan, kan det bara bli fel.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: