A Christian’s relation to the world of time and space is not particularly straight forward. On the one had, the logic of his faith demands that he believe in a God who acts, and who acts in such a way that it impinges upon our reality. On the other hand, Christian faith affirms the existence of the empirical world of laws and causality which need to be respected. These two dimensions cannot be fused, yet they cannot be separated either.

The result of this tension impinges upon me as an (aspiring) academic scholar, committed to the truth of the real world and thus open to criticism from evidence and logic. Yet my faith can, by definition, not be left at the door of my office, to be picked up again when I go home.

Trons plats i akademisk forskning är inte självklar, och för vissa oacceptabel eftersom tron likställs med ideologisk agenda som skall bevisas. Men jag menar om man har en tro kan den ändå inte helt skiljas från det man ägnar sig åt, eftersom tron är en integrerad del av ens liv och världsbild. I vilken grad är man då egentligen kvalificerad för akademisk bibelforskning?

Phil ställer frågan: ”How do I relate the demands of my tradition to the rigours of scientific research and the challenges of contemporary thought to the validity of my beliefs?” Phil kommer att undersöka denna fråga på sin blogg under de kommande veckorna, och han utgår då från B.S. Childs lista på ”six constitutive features of traditional exegesis over the past 2000 years.”

Jag har många projekt på gång nu för mitt bloggande, antagligen fler än vad jag egentligen klarar av, men nog skulle jag vilja återkommer till detta ämne med egna reflektioner. Det finns så mycket intressant och viktigt att reflektera teologiskt kring. Pust!