Hem » Inlägg märkt 'uppståndelsen'
Etikettarkiv: uppståndelsen
Hoppet som övervinner döden
Då sade Jesus till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” (Joh 11:25–26)
När Jesus väcker Lasaros till liv i Johannesevangeliet kapitel 11, uppenbarar han både sina känslor och sin gudomliga makt. Mitt i sorgen och döden gör han ett av sina mest kraftfulla anspråk: ”Jag är uppståndelsen och livet.” Denna händelse, liksom hela evangeliets syfte, bär tre nyckelord – tecken, tro och liv – som pekar på det kristna hoppet: att döden inte är slutet för den som tror, utan början på ett evigt liv i gemenskap med Gud.
Jesus väckte ständigt reaktioner hos människor och gör det även i dag. En del tar till sig hans budskap och låter det göra avtryck i sitt liv. Andra förkastar det. Att sprida budskapet om vem Jesus är var själva anledningen till att Johannes skrev ner sitt evangelium, som han själv formulerade det i Joh 20:30–31:
Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.
Tre saker som Johannes nämner i dessa verser som skäl till evangeliets författande är tecken, tro och liv. Alla dessa tre nyckelord sammanfattar evangeliets tema. Liksom i övriga delar av Johannesevangeliet vill detta tema visa i kapitel 11 vem Jesus är:
• Tecken – bevis på Jesu gudomliga makt
• Tro – vem vi väljer att överlåta våra liv till när vi övertygas av bevisen
• Liv – vad den troende äger i Kristus vid övertygelse och överlåtelse
Det sista nyckelordet definieras i Joh 17:3 och är också poängen med kapitel 11:
Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus.
Tecknet
När vi följer berättelsen i Joh 11 blir det tydligt hur temat tecken, tro och liv vävs samman. I dess elfte kapitel möter vi vad som är det sista av sju tecken i evangeliet1 – Jesu handling vid Lasaros grav. Visserligen kan vi betrakta hans egen uppståndelse efter korsfästelsen som ett åttonde tecken, men det sker efter hans död och bekräftar alla de andra tecknen. Särskilt anknyter hans uppståndelse i hög grad till det som sägs och händer i Joh 11.
Tecknet där Jesus uppväcker Lasaros från de döda visar på ett mäktigt sätt hans gudomliga makt över liv och död. Berättelsen visar också Jesu upprördhet över det mänskliga lidandet (v. 33) och hans medlidande (v. 35), innan han kallar Lasaros ut ur graven. Händelsen leder till att många börjar tro på Jesus, men också till att motståndet mot honom växer, och beslut fattas om att han måste dödas.
Tron
Tecknet kallar fram en respons som Johannes betonar är tron. Den lyfts särskilt fram i Joh 11:25-26 och utgår från Jesu anspråk ”Jag är…” – en anspelning på Herrens namn. Liksom tecknen, gör Jesus sju sådana uttalanden i Johannesevangeliet2 – anspråk som är förbehållet Gud – med syfte att ge goda skäl för människor att överlåta sina liv till honom.
Jesus besegrade döden genom sin uppståndelse, och hans ord i Joh 11:25 pekar fram emot alla troendes uppståndelse. Genom tron på en uppstånden Kristus får vi ta del av denna seger – evigt liv efter den död vi alla måste möta. Det är detta han menar när han säger: ”Den som tror på mig skall leva om han än dör, […]”.
Döden är verklig, men den får inte sista ordet för den som tror. När Jesus fortsätter: ”[…] och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö” – syftar han inte på att vissa aldrig kommer att dö fysiskt, utan att döden inte längre är beständig eller slutgiltig för dem som tror på honom som Herre och Frälsare. Detta är kärnan i det kristna hoppet: att det finns en uppståndelse från de döda för alla som vill tro.
Livet
Tecknet och tron leder då till liv – det eviga livet som utgår från Jesus, som säger: ”Jag är uppståndelsen och livet.” Det är en deklaration att han har makt över döden som livets källa. De som tror på dessa ord erbjuds en relation – en medveten existens både före och efter döden – som växer starkare i takt med vår kunskap om honom.
Detta liv är inte statiskt, utan en växande kunskap om Gud. Därför utmanar verserna oss att fördjupa vår relation med Jesus. Kort sagt: Joh 11:25–26 lyfter fram livet med Jesus, både före och efter döden, som människans sanna bestämmelse.
Tror du detta? = Tror du mig?
Tecknet på vem Jesus är, tron på honom som segraren över döden och det dynamiska liv som förvandlar dem som tar emot hans anspråk i sina hjärtan – det är vad Joh 11:25–26 vill visa. I Nya testamentets sammanhang uttrycks detta i en realiserad eskatologi: livet med Jesus kan erfaras redan nu, men väntar ännu på sin fulla uppfyllelse vid uppståndelsen efter döden.
Jesus frågade Marta, ”Tror du detta?”. Hennes svar i v. 27 är en full bekännelse av vem Jesus är: ”Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.”
____________________
1. De sju tecknen: Joh 2:1–11; 4:46–54; 5:1–9; 6:1–14; 6:16–21; 9:1–12; 11:1–46.
2. De sju ”Jag är”: Joh 6:35; 8:12 (9:5); 10:7; 10:11 (14); 11:25; 14:6; 15:1.
Nästa vecka, stilla veckan
Texten uppdaterad 220411
Det har nu snart gått två år sedan Hanna Green lämnade jordelivet och oss som familj. Naturligtvis saknas hon varje dag, men ändå rullar livet vidare… obarmhärtigt ibland kan man tycka. När nu stilla veckan börjar imorgon blir jag påmind om att även om det snart är långfredag så väntar också påskaftons ankomst med dess budskap om hopp. Långfredagen är den dag då Jesus korsfästes på grund av världens ondska. Den är också en särskild dag som påminner oss om livets skörhet och dödens närvaro som en del av livet. Påskdagen var den dag som Jesus uppstod från det döda, en särskild dag som också säger att det finns hopp bortom döden, att döden inte är en slutstation.
År 1993 var jag vakanspastor i Filadelfia Västerort, i Vällingby som är en statsdel och förort till Stockholm. I kyrkobladet som delades ut till församlingsmedlemmarna för april månad skrev jag bland annat en kort krönika utifrån Joh 11:25:26.
”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?”
Mitt resonemang tog fasta på den sista frasen i denna vers: ”Tror du detta?”… och min fråga åtminstone till mig själv så många år senare och med så många fler erfarenheter av livet i bagaget jämfört med då är ”Tror jag detta?” Svaret blir trots allt fortfarande ett ja eftersom jag inser på något vis att detta är skapelsens enda riktiga hopp när det finns så mycket lidande i världen. Att allt det goda och kärleksfulla som görs inte är meningslöst utan betyder något för evigheten.
Jag väljer här att till stora delar återge min krönika från 1993. Det är lite spännande titta tillbaka på gamla texter som jag en gång författade, hur jag tänkte då jämfört med hur jag tänker och skulle uttrycka mig idag 28 år senare. Idag hade jag skrivit den mer mjukt och kanske inte så dömande, men budskapet finns ändå kvar hos mig, för mig:
Tror du detta?
Häromdagen lyssnade jag på en intervju i radions P1. Samtalet handlade om Guds existens. Två äldre herrar dominerade panelen. Den ene var en känd författare, den andre var en känd ateist. Båda hade en uppfattning om Gud, båda argumenterade för sin syn på den religiösa tron, båda hade ett gudsbegrepp som var ett hån mot väckelsekristendomen.
Författaren förklarade att Gud är ett vanligt inslag i hans begreppsvärld. Han berättade att han ofta talar och skriver om Gud, att han tror på Gud. Men att Gud inte är en absolut personlighet utan en metafor, något som egentligen inte existerar, men som ändå finns i människans sinnesvärld.
Ateisten hade en viss förståelse för författarens syn på saken, men kunde själv inte finna någon som helst logisk anledning att folk fortfarande trodde på Gud. Att Gud finns, och att liv existerar efter döden är en drömbild av verkligheten. Kontentan av det hela blir att Gud inte finns, och om han finns så är det en idealbild som vår fantasi har skapat till tröst och stöd.
Jag upphör aldrig att förvånas över hur människan ständigt sätter sig till doms över Gud. När Jesus sa, ”Jag är uppståndelsen och livet” (Joh 11:25) så var det inte frågan om en filosofisk tanke, utan ett†konstaterande: ”Jag är …”. I Joh 8 var judarna redo att stena Jesus för att han sa just detta: ”Jag är och jag var innan Abraham blev till.” När Jesus sa till Marta, ”Jag är uppståndelsen och livet”, blev det lite senare handgripligt bevisat, att han verkligen är vad han är.
… Människor blir frälsta. Är även detta en metafor, en inbillad situation, utan någon som helst koppling till verkligheten? Eller är det som Jesus sa: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” Varje persons frälsningsupplevelse är ett levande bevis på Guds absoluta existens. Inget i denna värld kan motbevisa det.
”Tror du detta?” Det var Jesu fråga när han hade sagt: ”Jag är uppståndelsen och livet”. ”Tror du detta?”. När du nu befinner dig mitt uppe i påskfirandet, ”tror du detta” i ditt hjärta, eller har det blivit ett metaforiskt begrepp som du har anpassat till ditt intellekt. Fundera över det Jesus sa: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” (Joh 11:40).
Stefan Green
Jag är som alla andra en människor full av brister och fel, därför är påskdagen så viktigt. Den ger hopp om en ny skapelse och ett nytt liv utan skam och skuld, där allt är förlåtet och helat. Kom därför ihåg att påskdagen är ankommande.
Stefan Green 