HOS Green

Hem » Skapelsen

Kategoriarkiv: Skapelsen

Ordet ”ny” i bibelhebreiska

En diskussion på Twitter har handlat om vad ny jord syftar på i 2 Pet 3:13. Min uppfattning är att om 2 Pet i Nya Testamentet skrevs av en hebreisk tänkande person så styr det hebreiska verbet chadash vad ”ny” syftar på i 2 Pet 3:13. Chadash betyder ”förnyat,” vilket också det grekiska ordet kainos, som används i 2 Pet 3:13, också kan betyda. Om författaren till 2 Pet inte hade menat ”förnyat,” kunde han ha använt det grekiska ordet neos istället. Också, om inte 2 Pet syftar på förnyad jord motsäger det vad Rom 8 säger om vår skapelse som väntar på sin befrielse.

Nedan följer en lite mer detaljerad utläggning av ordet chadash så som det används i Gamla Testamentet. De olika förkortningarna i versaler på källor är olika lexikon.

Det hebreiska ordet för “nytt” i samband med “nytt förbund” i Jer 31:31–34 (och även i bibelsammanhang som Jes 65:17 och 66:22 om nya himlar en ny jord), är ett adjektiv som kommer från rotordet חדשׁ. Enligt HALOT betyder adjektivet “nytt” eller “fräsh”, men som verb betyder det “göra nytt, återställa” (piel) och “förnya sig själv” (hitpael). Adjektivet måste översättas “nytt”, men verbet från samma rot antyder på vilket vis förbundet i Jer 31:31–34 är nytt. Adjektivets funktionella innebörd blir därför inte att något är utbytt eller förbrukat, utan “förnyad”, “upprättad” eller “förvandlad.” Termen חדשׁ kan också jämföras med akkadeiskan edēšu, “återställa tempel/helgedom (ALCBH), det hebreiska substantivet חֹדֶשׁ, “nymåne, månad” (HALOT), och ugaritiska ḥdṯ, “förnya månen” (UT).

Klimatengagemang och kristen

I både den kristna och sekulära pressen har det diskuterats hur demonstranterna under klimatkonferensen i Köpenhamn har behandlats av polisen. På några kristna bloggar har det ifrågasatts om kristna skall överhuvudtaget vara engagerade i sådant. Detta inlägg är inte ämnat att ta ett politiskt ställningstagande om polisens agerande, men frågan om kristna skall ha ett klimatengagemang eller inte har jag funderat över. Bibelteologiskt ser jag faktiskt inga problem med att kristna deltar i demonstrationståg för ett bättre klimat eller på annat sätt lever på ett sådant sätt att vår miljö gynnas. Det borde faktiskt vara självklart.

Redan i den ursprungliga skapelseordningen (1 Mos 1–2) fick människan ett ansvar att ta hand om jorden. Ett av människans ansvarsområden under det jag benämner skapelseförbundet var nämligen arbetet. Någon behövdes för att bruka jorden (1 Mos 2:5–7), och när Gud hade skapat människan placerade han henne i Edens lustgård för odla och bevara den (1 Mos 2:15). Att människan skulle arbeta gav henne däremot inte rätten att exploatera och bedriva rovdrift. Istället skulle människan på ett klokt sätt förvalta jorden genom att arbeta för sitt uppehälle. Att ”odla” eller ”bruka” jorden innebär även att betjäna och sköta om den. Uppmaningen att ”vårda” eller ”bevara” jorden betyder i grundtexten ”att vaka” eller ”hålla vakt över något” för att det inte skall förstöras. Jorden är människans hem och dess frukter är en förutsättning för hennes existens. Tanken var inte att detta hem eller företag skulle drivas med vinstintressen till vilket pris som helst, utan jorden var ämnad att betjäna människan och människan skulle i sin tur betjäna den. Här har vi en viktig biblisk tanke som Gud vill skall genomsyra alla former av relationer, men synden har orsakat att andra intressen har kommit i vägen.

Att människan också beskrivs i 1 Mos 1:26–28 som skapad till Guds avbild påverkar också hennes förhållande till jorden. Kontexten visar att frasen ”till Guds avbild” refererar inte bara till en moralisk/andlig likhet och jämlikhet, utan också till funktion och roll. Det indikeras att människan skapades för att vara Guds representant på jorden – liksom ett barn representerar sina föräldrar. Således syftar “avbild” inte bara på den mänskliga naturen, utan också på människans sociala roll, bestående av man och kvinna. Denna roll innebär att människan inte är en autonom varelse som kan göra som hon vill, utan hon har ett ansvar att lägga under sig skapelsen på ett sådant sätt att Guds makt över jorden manifesteras med omsorg och rättvisa. Varför har då denna text istället blivit ett hot mot jordens resurser och överlevnad? För att människan som syndare inte alltid agerar utifrån vad som är Guds omsorg och rättvisa, hon agerar inte alltid som skapad till Guds avbild! (med en moralisk, andlig och jämlik utgångspunkt).

Men detta var ju innan syndafallet! Nu är situationen annorlunda och vi som kristna skall inte vara engagerade i sådant. Det är missionsbefallningen i Matt 28:19–20 som vi skall uppfylla. Denna förgängliga och syndiga jord och himmel skall ju brinna upp, bytas ut mot något nytt och oförgängligt! Så kan motargumenten lyda. Men som jag nämnde ovan kan Guds vilja, och de ansvarsuppgifter människan fick, förklaras som ett skapelseförbund. I Jer 31 och 33 är det förutsagda ”Nytt förbund” förankrat i detta skapelseförbund. För att summera ett ganska långt resonemang, så är skapelseförbundet Guds vilja från början till slut och ”Nytt förbund” det som Nya testamentet handlar om, som Gud genom Kristus Jesus har slutit med människan. Begreppet ”nytt” måste också i sitt bibliska sammanhang betyda ”förnyat”. Att ”nytt” har innebörden ”att byta ut” är ett synsätt som mer hör hemma i vårt västerländska slösarisamhälle.

Psalm 19:2–7 är en lovsång till Gud Skaparen, som inleds med orden: ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk.” Men om vi kristna fortsätter att leva på ett sådant sätt att harmonin, rytmen och skönheten i skapelsen rubbas och bryts ner, vad kan vi då peka på som vittnar om en god Gud? Hur vi lever våra liv i harmoni med det människan är satta att förvalta är en del av vittnesbördet om Kristus Jesus. Och det är här som missionsbefallningen kommer in i resonemanget.

Nu anser jag att kristna bör leva ett sunt miljöriktigt liv oavsett missionsbefallningen, av skäl jag redan har tagit upp ovan. Men eftersom Matt 28:19–20 talar om vad det kristna uppdraget är bör det tas på allvar. Befallningen i denna text säger inte exakt hur uppdraget skall utföras, förutom att vi skall gå ut och göra alla till Kristi lärjungar. Men om kristna har en arrogant inställning till jordens klimat och därmed till de villkor som gäller för ett rättvist liv för alla, kommer detta uppdrag att misslyckas. Vi lever i en tid när inställningen till klimatfrågor mer än någonsin är en förtroendefråga. Tar inte kristna klimathotet på allvar, blir det väsentligt svårare att argumentera för varför omvärlden bör ta till sig det kristna budskapet.

Uppdatering: artikeln har lätt redigerats, speciellt inledningen, och på uppmuntran av Henrik Engholm parallellpublicerats i Teologiskt forum.

Funktionens Gud

Den senaste tiden har evolution och gudstro diskuterats i media. Bokförlaget Libris har nyligen gett ut boken Evolutionens Gud av Francis S Collins, recenserad av Pekka Mellergård i tidningen Dagen den 15 september. Publiceringen av boken på svenska och recensionen har skapat en hel del debatt, både i tidningen Dagen och på bloggar.

Efter att ha funderat lite, ger jag mig också in leken med ett inlägg. Mitt inlägg har däremot inte som syfte att granska det som hittills har sagts om skapelsetro kontra vetenskap med anledning av Collins bok, då jag ännu inte har hunnit läsa boken. Däremot skulle jag vilja ge ett perspektiv som jag tror ligger nära hur skapelseberättelsens författare själv tänkte sig att 1 Mos 1 skulle uppfattas av de ursprungliga åhörarna och läsarna.

Bibeln måste få tala sitt eget språk, låta sig uttrykas på sina egna villkor. Ett västerländskt sätt att beskriva saker och ting med begrepp för struktur och form lär vi inte hitta i Bibeln. Vi gör ibland misstaget att läsa vissa textsammanhang som beskrivningar, när det inte var syftet med texten. Ett exempel är tabernaklet i 2 Moseboken. Istället för att uppfatta redogörelsen för tabernaklet främst som en beskrivning, behöver vi ta reda på vad de olika föremålen i tabernaklet har för funktion, vad folket gjorde med dem, vad de användes till.

Ett annat exempel finner vi i Höga Visan. Om vi läser Höga Visan beskrivande skulle vi få en ganska konstig person i kapitel 4: “Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! Dina ögon är duvor… Ditt hår är som en flock getter… Dina tänder är som en flock tackor… som Davids torn är din hals…”. Istället är det personligheten som beskrivs i dikten. Om vi känner till de olika sakernas funktion blir det lättare att förstå vad författaren försöker säga.

De gånger de bibliska författarna använder sig av beskrivande begrepp är för att fördjupa förståelsen av något. Beskrivningar hur personer såg ut är undantag i Bibeln (har vi inte alla undrat hur Jesus såg ut?).  Absalom hade långt hår, senare läser vi att han flyr och fastnar i ett träd på grund av sitt hår. En beskrivning finns alltså inte med för beskrivningens egen skull.

Nu till 1 Moseboken 1 – skapelseberättelsen. Vad är det för frågor texten försöker besvara? Jag föreslår att den minst viktiga frågan i texten är hur Gud skapade. De primära frågorna är istället vem Gud är, vad han skapade och varför han gjorde det.

Med andra ord, är det en västerländsk vetenskaplig beskrivning vi har i 1 Moseboken 1, eller är du villig att låta det primärt handla om funktion? Är syftet med 1 Mos 1 att informera dig om skapelseordningen och hur det såg ut, eller för att berätta för dig vad de olika sakerna i skapelseberättelsen blev till för?

Genom att upptäcka strukturen i texten ser vi tydligare vad som är ett av huvudsyftena med hur skapelsen är presenterad:
1 Första dagen – himlen
2 Andra dagen – vatten
3 Tredje dagen – jorden
1’ Fjärde dagen – vad som är i himlen
2’ Femte dagen – vad som är i vattnet
3’ Sjätte dagen – vad som är på jorden

Redogörelsen för dag 1–3 behövdes funktionellt komma före dag 4–6 i skapelseberättelsen. Himlen, vattnet och jorden var fullständigt nödvändigt för liv på jorden (något som även den moderna vetenskapen är överens om) Vi får därmed en parallellism i vår text som primärt betonar funktion.

Sedan förekommer ordet “Gud” över 20 gånger i 1 Moseboken 1. Vad säger det i funktionell bemärkelse? Det säger faktiskt en hel del om vem Gud är i en extremt polyteistisk värld, och vad Gud gjorde, men inte något om evolutionens Gud. Det sistnämnda är något vi “moderna och postmoderna” människor bråkar om.

Är det rätt att läsa in senare tankegångar i ett tidigare dokument? Skulle författaren av 1 Moseboken 1 hålla med oss idag hur vi diskuterar detta kapitel?