Den senaste tiden har evolution och gudstro diskuterats i media. Bokförlaget Libris har nyligen gett ut boken Evolutionens Gud av Francis S Collins, recenserad av Pekka Mellergård i tidningen Dagen den 15 september. Publiceringen av boken på svenska och recensionen har skapat en hel del debatt, både i tidningen Dagen och på bloggar.
Efter att ha funderat lite, ger jag mig också in leken med ett inlägg. Mitt inlägg har däremot inte som syfte att granska det som hittills har sagts om skapelsetro kontra vetenskap med anledning av Collins bok, då jag ännu inte har hunnit läsa boken. Däremot skulle jag vilja ge ett perspektiv som jag tror ligger nära hur skapelseberättelsens författare själv tänkte sig att 1 Mos 1 skulle uppfattas av de ursprungliga åhörarna och läsarna.
Bibeln måste få tala sitt eget språk, låta sig uttrykas på sina egna villkor. Ett västerländskt sätt att beskriva saker och ting med begrepp för struktur och form lär vi inte hitta i Bibeln. Vi gör ibland misstaget att läsa vissa textsammanhang som beskrivningar, när det inte var syftet med texten. Ett exempel är tabernaklet i 2 Moseboken. Istället för att uppfatta redogörelsen för tabernaklet främst som en beskrivning, behöver vi ta reda på vad de olika föremålen i tabernaklet har för funktion, vad folket gjorde med dem, vad de användes till.
Ett annat exempel finner vi i Höga Visan. Om vi läser Höga Visan beskrivande skulle vi få en ganska konstig person i kapitel 4: “Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! Dina ögon är duvor… Ditt hår är som en flock getter… Dina tänder är som en flock tackor… som Davids torn är din hals…”. Istället är det personligheten som beskrivs i dikten. Om vi känner till de olika sakernas funktion blir det lättare att förstå vad författaren försöker säga.
De gånger de bibliska författarna använder sig av beskrivande begrepp är för att fördjupa förståelsen av något. Beskrivningar hur personer såg ut är undantag i Bibeln (har vi inte alla undrat hur Jesus såg ut?). Absalom hade långt hår, senare läser vi att han flyr och fastnar i ett träd på grund av sitt hår. En beskrivning finns alltså inte med för beskrivningens egen skull.
Nu till 1 Moseboken 1 – skapelseberättelsen. Vad är det för frågor texten försöker besvara? Jag föreslår att den minst viktiga frågan i texten är hur Gud skapade. De primära frågorna är istället vem Gud är, vad han skapade och varför han gjorde det.
Med andra ord, är det en västerländsk vetenskaplig beskrivning vi har i 1 Moseboken 1, eller är du villig att låta det primärt handla om funktion? Är syftet med 1 Mos 1 att informera dig om skapelseordningen och hur det såg ut, eller för att berätta för dig vad de olika sakerna i skapelseberättelsen blev till för?
Genom att upptäcka strukturen i texten ser vi tydligare vad som är ett av huvudsyftena med hur skapelsen är presenterad:
1 Första dagen – himlen
2 Andra dagen – vatten
3 Tredje dagen – jorden
1’ Fjärde dagen – vad som är i himlen
2’ Femte dagen – vad som är i vattnet
3’ Sjätte dagen – vad som är på jorden
Redogörelsen för dag 1–3 behövdes funktionellt komma före dag 4–6 i skapelseberättelsen. Himlen, vattnet och jorden var fullständigt nödvändigt för liv på jorden (något som även den moderna vetenskapen är överens om) Vi får därmed en parallellism i vår text som primärt betonar funktion.
Sedan förekommer ordet “Gud” över 20 gånger i 1 Moseboken 1. Vad säger det i funktionell bemärkelse? Det säger faktiskt en hel del om vem Gud är i en extremt polyteistisk värld, och vad Gud gjorde, men inte något om evolutionens Gud. Det sistnämnda är något vi “moderna och postmoderna” människor bråkar om.
Är det rätt att läsa in senare tankegångar i ett tidigare dokument? Skulle författaren av 1 Moseboken 1 hålla med oss idag hur vi diskuterar detta kapitel?
HOS Green 
God tankvärt och reflexion Stefan. Kul att du ger dig in i leken!
Jag är helt med dig på din kontextuella läsning av Gen 1.
Självklart är evolutionsteorier långt från bibeln, annat vore grymt anakronistiskt att hävda. Men om vi kör vidare på ett sådant tankemönster möts vi direkt av frågan om en förmodern helig bok kan tala till våra postmoderna funderingar överhuvudtaget… (Självklart skulle författaren av Gen. inte gilla våra teorier). Vad jag försöker komma fram till är denna frågan: kan inte skapelsedikten vara normativ i den diskussion vi för?
GillaGilla
Hej Joel
Tack för din kommentar!
Absolut tror jag att skapelsedikten är relevant för diskussion idag. Men det jag försöker säga är att när vår diskussion nästa enbart handlar om hur Gud kan ha skapat, och svaret på den fråga tenderar att vara avgörande för om det finns en Gud eller inte, tror jag vi använder texten fel även i den moderan debatten. Jag argumenterar inte att hur-frågan inte får eller bör ställas (även jag tycker sådant är fascinerande), men att texten poäng kommer vi aldrig åt vid fixering på hur Gud kan ha skapat.
Jag får återkomma med en längre text(er) där jag förklarar ytterligare vad jag upplever vara poängen med texten. Sedan får vi se på läsarnas kommentarer om ett sådant sätt att tolka Gen 1 också kan vara relevant för de frågor vi bär på idag.
GillaGilla
Jag tror att du gör en viktig insats genom att ta upp desa frågeställningar.
kanske är det emellertid inte viktigast att ställa frågorna hur och varför mot varandra, utan att titta efter vilka dikotomier som är relevanta, och vilka som är mer skenbara.
När jag läser texten slås jag av följande, förutom arr texten är uppenbart monoteistisk i polemik mot en polyteism:
1) Det är centralt att Gud SÄGER. Detta går att fördjupa med t.ex. Johannesprologen, men också med att fundera över begreppet Torah, hur förbundet bekräftas, och att Guds ord kom till olika profeter.
2) Det är centralt att Gud är skapande, att han bygger upp, att det blir något nytt. Detta motsvarar förmodligen en inbyggd längtan hos människor. I Psaltaren skall man många gånger sjunga en ny sång, och Jesus förnyar livet med sin död och sin uppståndelse.
3) Jag tror att man gör texten en orättvisa om man alltför starkt begränsar förståelsen av himmel och jord, och ser det enbart i materiella termer.
4) Den rytm som du pekar på återkommer på många ställen. I någon mening kanske den kan förstås som att Gud närmar sig oss; från himelen till jorden…
GillaGilla
Hej Stefan
Intressanta tankegångar och jag hoppas kunna återkomma till Gen 1. Eftersom jag menar att texten är bibelteologisk där Guds existens är självklar, missar vi textens poäng både från ett Gt perspektiv och ett Nt perspektiv när vi ställer fel frågor. ”Hur?” är inte oviktig och behöver helt riktigt inte vara motsats till ”varför?”. Men på det vis som ”hur?” ställs idag i vårt västerländska samhälle och kultur blir den frågan felaktigt ställd tror jag.
GillaGilla
Hej!
Jag fnderar litet kring om vi inte skulle kunna vara något behjälpta av filosofin när det gäller frågorna om hur och varför. Såsom jag uppfattar vårt moderna tänkande kommer den förra frågan först, och besvaras med en serie av händelser, varefter den senare frågan närmast automatiskt får svaret att det hela beror på en inneboende dynamik. Tanken är inte ny – redan under medeltiden funderade man kring en primus motor, och man insåg riskerna med en deistisk gudsbild.
Om man ser texten som en polemik mot sin tids rådande uppfattningar, blir tågordningen omvänd. Det börjar med Gud, och att han har en vilja och en förmåga. Tanken på denna entydiga källa är, såvitt jag kan se och förstå, väldigt djupt rotad i vår kultur, samtidigt som vi närmast med ljus och lykta förefaller söka alternativ, och alternativa krafter. Inte minst de relativistiska strömningarna drar i den riktningen.
Det finns onekligen något lockande, liksom något skrämmande i entydigheten. Den stämmer med några av våra vardagliga erfarenheter, men inte med andra. den öppnar för svårhanterliga teleologiska resonemang, liksom den ger en sorts trygghet som kan fås att riktas framåt.
Om man ändå börjar med frågan varför, blir följdfrågan till slut hur långt man kan och bör driva följdfrågorna. Om man stannar vid att Gud ville något, och ordnde om saken, så blir nästa tanke ungefär ”det var då, men vad gör vi nu”, dvs. på vad sätt berör texten mig? Det verkar inte riktigt tillfredsställande…
Jag tror att avsikten inte i första hand är att underrätta om några fakta kring forna händelser (kuriosa), utan att på något sätt beröra mig. Den enkla psykologiska förklaringen, att det skapar någon sorts trygghet att veta varifrån man kommer, är inte fullt ut tillfredsställande även om vi dagligen ser kring oss hur det fungerar. Enkla föremål som har en historia, eller en assocition, värderas högre. Man kan ta mer betalt för kött eller ägg från X-gården. Et.c.
Jag tror att varför-frågan måste fördjupas ganska ordentligt för att kunna ge ett bra svar… Texten i sig är mångbottnad, med utgångspunkten att Gud finns, att han har en vilja och en förmåga, med rytmen, med att den stegras fram till människan, med att Gud ser att allt han skapar är gott, med de sju dagarna osv. En observation kring de sju dagarna kan vara att de verkar motsvara ett mänskligt behov – stressnivån bland oss människor verkar ha ökat markant när vi under de senaste decennierna alltmer har lämnat den rytmen, vilket också är koherent med antika observationer av judar / kristna gentemot deras grannar, liksom erfarenheter kring 1789 års franska revolution, då man provade 10-dagars-vecka.
Ur ett kristet (eller judiskt) perspektiv förefaller det mig annars mest naturligt att läsa texten mot relief av bibeln i övrigt. Trots allt är nog Gud allt annat än så ytlig och endimensionell som en isolerad texttolkning kan förleda oss (åtminstone mig) att tro.
GillaGilla
Tack igen Stefan för dina intressanta tankar. Jag har planer att återkomma till temat, men har först en ganska tung uppgift att avsluta innan det är möjlig.
GillaGilla