Hem » uppståndelsen
Kategoriarkiv: uppståndelsen
Nästa vecka, stilla veckan
Texten uppdaterad 220411
Det har nu snart gått två år sedan Hanna Green lämnade jordelivet och oss som familj. Naturligtvis saknas hon varje dag, men ändå rullar livet vidare… obarmhärtigt ibland kan man tycka. När nu stilla veckan börjar imorgon blir jag påmind om att även om det snart är långfredag så väntar också påskaftons ankomst med dess budskap om hopp. Långfredagen är den dag då Jesus korsfästes på grund av världens ondska. Den är också en särskild dag som påminner oss om livets skörhet och dödens närvaro som en del av livet. Påskdagen var den dag som Jesus uppstod från det döda, en särskild dag som också säger att det finns hopp bortom döden, att döden inte är en slutstation.
År 1993 var jag vakanspastor i Filadelfia Västerort, i Vällingby som är en statsdel och förort till Stockholm. I kyrkobladet som delades ut till församlingsmedlemmarna för april månad skrev jag bland annat en kort krönika utifrån Joh 11:25:26.
”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?”
Mitt resonemang tog fasta på den sista frasen i denna vers: ”Tror du detta?”… och min fråga åtminstone till mig själv så många år senare och med så många fler erfarenheter av livet i bagaget jämfört med då är ”Tror jag detta?” Svaret blir trots allt fortfarande ett ja eftersom jag inser på något vis att detta är skapelsens enda riktiga hopp när det finns så mycket lidande i världen. Att allt det goda och kärleksfulla som görs inte är meningslöst utan betyder något för evigheten.
Jag väljer här att till stora delar återge min krönika från 1993. Det är lite spännande titta tillbaka på gamla texter som jag en gång författade, hur jag tänkte då jämfört med hur jag tänker och skulle uttrycka mig idag 28 år senare. Idag hade jag skrivit den mer mjukt och kanske inte så dömande, men budskapet finns ändå kvar hos mig, för mig:
Tror du detta?
Häromdagen lyssnade jag på en intervju i radions P1. Samtalet handlade om Guds existens. Två äldre herrar dominerade panelen. Den ene var en känd författare, den andre var en känd ateist. Båda hade en uppfattning om Gud, båda argumenterade för sin syn på den religiösa tron, båda hade ett gudsbegrepp som var ett hån mot väckelsekristendomen.
Författaren förklarade att Gud är ett vanligt inslag i hans begreppsvärld. Han berättade att han ofta talar och skriver om Gud, att han tror på Gud. Men att Gud inte är en absolut personlighet utan en metafor, något som egentligen inte existerar, men som ändå finns i människans sinnesvärld.
Ateisten hade en viss förståelse för författarens syn på saken, men kunde själv inte finna någon som helst logisk anledning att folk fortfarande trodde på Gud. Att Gud finns, och att liv existerar efter döden är en drömbild av verkligheten. Kontentan av det hela blir att Gud inte finns, och om han finns så är det en idealbild som vår fantasi har skapat till tröst och stöd.
Jag upphör aldrig att förvånas över hur människan ständigt sätter sig till doms över Gud. När Jesus sa, ”Jag är uppståndelsen och livet” (Joh 11:25) så var det inte frågan om en filosofisk tanke, utan ett†konstaterande: ”Jag är …”. I Joh 8 var judarna redo att stena Jesus för att han sa just detta: ”Jag är och jag var innan Abraham blev till.” När Jesus sa till Marta, ”Jag är uppståndelsen och livet”, blev det lite senare handgripligt bevisat, att han verkligen är vad han är.
… Människor blir frälsta. Är även detta en metafor, en inbillad situation, utan någon som helst koppling till verkligheten? Eller är det som Jesus sa: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” Varje persons frälsningsupplevelse är ett levande bevis på Guds absoluta existens. Inget i denna värld kan motbevisa det.
”Tror du detta?” Det var Jesu fråga när han hade sagt: ”Jag är uppståndelsen och livet”. ”Tror du detta?”. När du nu befinner dig mitt uppe i påskfirandet, ”tror du detta” i ditt hjärta, eller har det blivit ett metaforiskt begrepp som du har anpassat till ditt intellekt. Fundera över det Jesus sa: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” (Joh 11:40).
Stefan Green
Jag är som alla andra en människor full av brister och fel, därför är påskdagen så viktigt. Den ger hopp om en ny skapelse och ett nytt liv utan skam och skuld, där allt är förlåtet och helat. Kom därför ihåg att påskdagen är ankommande.
De dödas uppståndelse i hebreiska Bibeln (Gt)
En nästan allmän uppfattning bland kritisk bibelforskning är att läran om de dödas uppståndelse och den slutliga domen är unik för judisk apokalyptisk litteratur (250 f. Kr. – 250 e. Kr.) och förekommer knappt inte i den hebreiska Bibeln. Uppfattningen är att denna lära antingen importerades av judendomen under hellenistisk tid från Zoroastrianism, eller så var den en direkt konsekvens av krisen och martyrskapet under Mackabeiska perioden. Vid tidpunkten för kristendomens födelse som judisk sekt och apokalyptisk rörelse, blev sedan denna lära en central del av den kristna tron och världsbilden.
I min forskning har jag börjat ifrågasätta denna uppfattning, dels att den judiska apokalyptiska genren måste begränsas till en specifik tidsperiod (se ovan), och att en lära om de dödas uppståndelse omnämns i hebreiska Bibeln först i Dan 12. Eftersom Danielboken är äkta apokalyptisk litteratur förläggs författandet av boken till den hellenistiska perioden, men oavsett vad man har för åsikt om det finns det enligt min mening textbevis som visar att idén om de dödas uppståndelse i den judiska religionen är äldre än den hellenistiska perioden, att det inte behöver vara frågan om en främmande import, utan kan spåras tillbaka till Gamla testamentets teologi. Om detta går att visa på ett trovärdigt sätt, kan inte den apokalyptiska genren längre begränsas lika lätt till hellenistisk tid, utan den har istället sitt primära upphov och rötter i den hebreiska Bibeln, även i bibeltexter daterade före babyloniska exilen.
Jon D. Levenson (Albert A. List Professor of Jewish Studies vid Harvard Divinity School) i sin bok Resurrection and the Restoration of Israel: The Ultimate Victory of the God of Life (New Haven: Yale University Press, 2006) undersöker just frågan om ursprunget till de dödas uppståndelsen i judisk tro, och har kommit fram till att denna uppfattning om livet efter döden i högsta grad hör hemma i Gamla testamentets teologi. Stephen L Cook har recenserat boken i Review of Biblical Literature och ett abstrakt därifrån lyder:
This provocative volume explores the origins of the Jewish doctrine of the resurrection of the dead. Jon D. Levenson argues that, contrary to a very widespread misconception, the ancient rabbis were keenly committed to the belief that at the end of time, God would restore the deserving dead to life. In fact, Levenson points out, the rabbis saw the Hebrew Bible itself as committed to that idea. The author meticulously traces the belief in resurrection backward from its undoubted attestations in rabbinic literature and in the Book of Daniel, showing where the belief stands in continuity with earlier Israelite culture and where it departs from that culture. Focusing on the biblical roots of resurrection, Levenson challenges the notion that it was a foreign import into Judaism, and in the process he develops a neglected continuity between Judaism and Christianity. His book will shake the thinking of scholars and lay readers alike, revising the way we understand the history of Jewish ideas about life, death, and the destiny of the Jewish people.
Jag var naturligtvis tvungen att beställa Levensons bok, och hoppas kunna återkomma i höst eller vinter med egen recension och utvärdering av den.
HOS Green 