En nästan allmän uppfattning bland kritisk bibelforskning är att läran om de dödas uppståndelse och den slutliga domen är unik för judisk apokalyptisk litteratur (250 f. Kr. – 250 e. Kr.) och förekommer knappt inte i den hebreiska Bibeln. Uppfattningen är att denna lära antingen importerades av judendomen under hellenistisk tid från Zoroastrianism, eller så var den en direkt konsekvens av krisen och martyrskapet under Mackabeiska perioden. Vid tidpunkten för kristendomens födelse som judisk sekt och apokalyptisk rörelse, blev sedan denna lära en central del av den kristna tron och världsbilden.

I min forskning har jag börjat ifrågasätta denna uppfattning, dels att den judiska apokalyptiska genren måste begränsas till en specifik tidsperiod (se ovan), och att en lära om de dödas uppståndelse omnämns i hebreiska Bibeln först i Dan 12. Eftersom Danielboken är äkta apokalyptisk litteratur förläggs författandet av boken till den hellenistiska perioden, men oavsett vad man har för åsikt om det finns det enligt min mening textbevis som visar att idén om de dödas uppståndelse i den judiska religionen är äldre än den hellenistiska perioden, att det inte behöver vara frågan om en främmande import, utan kan spåras tillbaka till Gamla testamentets teologi. Om detta går att visa på ett trovärdigt sätt, kan inte den apokalyptiska genren längre begränsas lika lätt till hellenistisk tid, utan den har istället sitt primära upphov och rötter i den hebreiska Bibeln, även i bibeltexter daterade före babyloniska exilen.

Jon D. Levenson (Albert A. List Professor of Jewish Studies vid Harvard Divinity School) i sin bok Resurrection and the Restoration of Israel: The Ultimate Victory of the God of Life (New Haven: Yale University Press, 2006) undersöker just frågan om ursprunget till de dödas uppståndelsen i judisk tro, och har kommit fram till att denna uppfattning om livet efter döden i högsta grad hör hemma i Gamla testamentets teologi. Stephen L Cook har recenserat boken i Review of Biblical Literature och ett abstrakt därifrån lyder:

This provocative volume explores the origins of the Jewish doctrine of the resurrection of the dead. Jon D. Levenson argues that, contrary to a very widespread misconception, the ancient rabbis were keenly committed to the belief that at the end of time, God would restore the deserving dead to life. In fact, Levenson points out, the rabbis saw the Hebrew Bible itself as committed to that idea. The author meticulously traces the belief in resurrection backward from its undoubted attestations in rabbinic literature and in the Book of Daniel, showing where the belief stands in continuity with earlier Israelite culture and where it departs from that culture. Focusing on the biblical roots of resurrection, Levenson challenges the notion that it was a foreign import into Judaism, and in the process he develops a neglected continuity between Judaism and Christianity. His book will shake the thinking of scholars and lay readers alike, revising the way we understand the history of Jewish ideas about life, death, and the destiny of the Jewish people.

Jag var naturligtvis tvungen att beställa Levensons bok, och hoppas kunna återkomma i höst eller vinter med egen recension och utvärdering av den.