Jesajabloggen

Hem » utbildning

Category Archives: utbildning

Timna

På bloggen Teologiskt forum har jag publicerat en artikel som exempel på sådant som kan komma upp i en introduktionskurs, beroende på vilka frågor studenterna har. ”Templet i Timna” handlar artikeln om, och går visserligen lite djupare än vad normalt en introduktionskurs gör i enskilda frågor, men arkeologi och Bibeln kommer vi att prata om.

Timnaartikeln utgår från att uttåget från Egypten skedde på 1200-talet f Kr, eftersom de arkeologiska bevisen tycks stödja en sådan datering bäst. Men en datering till 1400-talet f Kr verkar passa den bibliska kronologin bättre. Detta är ett problem jag kanske återkommer till, men syftet med artikeln är inte att formulera ett ställningstagande i just den frågan, om uttåget skall förläggas till 1200 eller 1400 f Kr. Syftet är istället att analyserar en arkeologisk upptäckt utifrån den senare dateringen av exodus för att se vad det får för konsekvenser för förståelsen av centrala texter i 2 Moseboken om tabernaklet och guldkalven (2 Mos 32).

Så titta gärna över på Teologiskt Forum och läs om ”Templet i Timna”, något som jag i alla fall tycker är intressant.

Universitet och frikyrkorna

I regel diskuterar jag inte politik på denna blogg, eftersom syftet med bloggen är teologisk exegetik (se bloggnamn). Men denna gång gör jag ett undantag.

Svenska staten (se HSV, Högskoleverket) verkar sträva emot en likformighet i universitetsutbildningen, i alla fall när det gäller teologi och religionsvetenskap. Detta är en märklig och svårförståelig utveckling med tanke på den andliga mångfald i vårt samhälle som historien, globaliseringen och EU har fört med sig. Svaret från staten på denna mångfald är en politisk fundamentalism (till och med hos Alliansen) på nypositivistisk grund. HSVs senaste behandling av våra teologiska utbildningar verkar vara ett återfall till 1960-talet (och tidigare) och ytterligare ett (åter)steg mot ett mer utpräglat kontrollsamhälle.

Jag argumentera inte för att statlig universitetsteologi bör vara konfessionell. I ett demokratiskt sekulärt samhälle, präglad av en religiös och kulturell pluralism, kan vi inte förvänta oss något sådant. Men det vi kan förvänta oss är en öppenhet och förståelse för olika människors trosuppfattningar. Denna förståelse bör också omfatta våra teologiska pastorsutbildningar, vars existensberättigande kan ifrågasättas om de saknar kristen konfessionell grundsyn.

Synen på akademisk utbildning i vårt grannland i öst verkar vara annorlunda än i Sverige. Kanske det bland annat beror på att i Finland samexisterar två statsreligioner, ortodoxa kyrkan och lutherska kyrkan, som måste respekteras. De statliga universiteten i Finland är liksom i Sverige icke-konfessionella, men synen på kyrkans roll är annorlunda.

I en intervju i Meddelande från Åbo Akademi (det finlands-svenska universitet i Åbo/Vasa) förklarar Gunnar af Hällström, professor i Systematisk Teologi:

Han [Gunnar af Hällström] är nöjd med de möjligheter till forskning och undervisning som finns vid teologiska fakulteten vid Åbo Akademi.

– Överlag är det ett nordiskt fenomen att satsa på icke-konfessionell universitetsteologi, något som ger frihet att utveckla också okonventionella, nyskapande tolkningar. Det är ett betydande företräde att alla inte är lutheraner inom de teologiska fakulteterna i Finland och Norden.

I Joensuu upplevde han [Hällström] ett inspirerande diskussionsklimat i spänningsfältet mellan ortodoxa och lutheraner, vid Åbo Akademi har han känt något motsvarande i samtal som involverat företrädare för lutheranism och frikyrkor.

– Det handlar om fruktbara diskussioner som kanske aldrig skulle föras ifall vår universitetsteologi var bunden till konfession, konstaterar Gunnar af Hällström.

Här handlar det inte om att marginalisera det konfessionella så mycket som möjligt, utan icke-konfessionalism handlar istället om en mötesplats för dialog. En sådan syn på universitetsteologi kan jag förstå då den behövs i ett pluralistiskt samhälle. Men när kunskap förväntas sökas helt utan gudsfruktan, kan det bara bli fel.

Mesopotamiens historia enligt Lego

Skulle du vilja veta mer om Mesopotamiens historia? Kanske på ett lite annorlunda och underhållande sätt? Om svaret är ja, då kan jag tipsa dig om ett par YouTube videos som Charles Halton har lagt upp sin mycket fina blogg Awilum.

Verkligen kul att det görs sådana här videos också med Lego, och inte bara om StarWars, Harry Potter, eller Indiana Jones. Pedagogiskt är det ganska genialiskt att förmedla riktig historia med hjälp av Lego.

Bra fortbildning alltså för de som tidigare inte har introducerats i ämnet.

Samtal om praxisorienterat lärande

Onsdagen den 12/11 deltog jag i ett intressant högre seminarium på Örebro Teologiska Högskola. Temat var ”Utbildning och församlingen”, och vi som var där representerade fyra utbildningar: Örebro Teologiska Högskola (ÖTH), SALT, Kortebo och Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium (PTS).

Roland Spjuth (som är lärare på Hyllie Park fhs, ÖTH och PTS) inledde med en föreläsning utifrån en artikeln han skrev i Tro och Liv redan 97 (nr 4) med titeln: “Teologi som reflekterande praktik – på väg mot en församlingsbaserad teologi.” Summariskt kan man säga att Spjuth inte är nöjd med teologin i Sverige, då även massiv sekularisering har skett på teologins område. Denna sekularisering har gjort vår teologi och vårt församlingsarbete rationellt, dvs Gud tänks inte in i det.

Spjuth förklarade tydligt i sin föreläsning att en ledares primära uppgift är att låta medlemmarnas liv med Gud växa. Därför är det oerhört viktigt med teologi. Det krävs teologisk utbildning för att få fram sådana ledare. Men det är förödande för teologin när en distinktion görs mellan teori och praxis: att först lära sig något teoretiskt och sedan gå ut och praktisera den. Detta menar Spjuth är förödande för våra utbildningar (med hänvisning till oss som var där).

Istället för att skilja på teori och praxis måste våra utbildningar vara integrerade, menar Spjuth, så att utbildning fortsätter bortom seminarier och högskolor. Spjuth ställer sedan frågan: Hur blir utbildning livslång? Vi lever nu i en kontext och miljö där vi kan tänka mer kring församlingsbaseradutbildning. Men avståndet mellan teori och praktik är fortfarande långt. Fortfarande finns det mycket att göra på detta område.

Problemet som Spjuth skissar för oss är att på skolorna finns fortfarande “experterna”, och att församlingarna fortfarande är enbart praktikplatser. Integrationen mellan skola och församling är fortfarande inte vad de borde vara (trots utbildningar som PTS och SALT, som är församlingsbaserade). Spjuth ger ett exempel: vi startar exempel med ecklesiologi i teorin och inte i praktiken, istället för att kontextualisera ecklesiologi (här hänvisar Spjuth till dekanus på Teologiska Fakulteten vid Uppsala universitet, Sven-Erik Brodd, som har förslaget ecklesiologi i skolan och ecklesialitet i praktiken).

Spjuth fortsätter med att påpeka att vi lever i ett samhälle som är mycket präglat av individualism: att gå en utbildning för att sedan gå ut och förverkliga sin karriär. Studenterna behöver inte tänka så, men vi bedriver våra utbildningar på det sättet. Spjuths dröm är därför att koppla ihop närmare våra utbildningar med församlingarna: att församlingarna sänder sina medlemmar till skolan, så att vi får rätt personer till våra utbildningar, och att församlingarna känner att de deltar i utbildningen.

Spjuth pratade också om fragmenteringen i våra utbildningar. Det är inget fel med expertkunskap, men av tradition nöjer sig lärare med att vara experter. När studenten kommer ut i verkliga livet förutsätts integrering (att väva ihop det hela, det svåraste i hela utbildningen), men ofta får studenten själv sköta det. Spjuth menar att detta är ett dåligt sätt att utbilda; då har vi inte lärt dem teologi värt att veta. Spjuth menar istället att skolorna och seminarierna kan inte lämna detta åt församlingen, utan istället måste vi mötas (skola och församling). Lärarna själva måste också gestalta.

Avslutningsvis menar Spjuth att vi inte får låta universitetssystemet bestämma vår identitet. Det är lätt att göra sig beroende av systemet, så att det skadar vår identitet. Frågan är då hur lärarna träder mer in i mentorsuppgiften? Hur bejakas olika kompetenser och vad betyder det konkret i en kurs? Problembaserad utbildning? Vi behöver bra kurser men vi behöver också kurser som är integrativa. Djupa ämneskunskaper behövs i särskilda kurser, men ingången är viktig – att det blir tydligt från början att det hänger ihop.

Efter Spjuths utmanande, prövande och tankeväckande föreläsning, fick närvarande representanterna för de olika skolorna beskriva sina utbildningar, vilket följde upp av samtal där vi utvärderade varandra och kom med råd och tips. Ulrik Josefson summerade läget på våra skolor på följande sätt:

SALT: samspel, ledarkurser; ÖTH: yrkeskurs, församlingsbesök, tjänsteförberedande samtal; PTS: praxismoment (VFU), mentorn som lärare; Kortebo: skolans inre liv, praktikår (Teologilinjen), konfident/handledare (Själavårdslinjen).

Intressant med SALT: terminskontrakt, tänker på studentens kallelse/inriktning, ledarkurserna (kontextualisering? – praxis), genomtänkt koncept (saker och ting hakar samman med varandra)

Intressant med ÖTH: terminskontrakt, journalsanteckningar, församlingsbesöken (1 ggn/termin för varje student), kvartfarten, basgrupper/lärarna är basgruppledare, andrum och nattvardsgudstjänsterna.

Intressant med PTS: mentorn som lärare, integrering i kurserna har blivit bättre med “verksamhetsförlagd utbildning” (VFU) och loggbok, spänning mellan akademi/församlingspraxis, studentens och mentorns loggbok, många mentorer/mentorskursen.

Intressant med Kortebo: TLutslussning till tjänst, fasta utbildningsförsamlingar, praktik reflektion med handledning, skolmiljö som formativ; SL – kontinuerlig uppföljning/handledning

Summan av denna genomgång av våra utbildningar är att vi har kommit en bit på vägen när det gäller integrering av teori och praxis, men att en del arbete återstår. Det mest positiva är att alla fyra skolorna är medvetna om problematiken och jobbar målmedvetet på olika sätt för att överbrygga teori och praxis. Det är framför allt en förtroendefråga både gentemot studenter och församlingar.

Vägen framåt? Vi var alla överens om att församlingsbaserad utbildning är framtidens melodi. Allt det som vi pratade om på detta högre seminarium måste synas i våra utbildningar: praktiken mer integrerad i utbildningen, mentorsutbildningar, och forskning som på ett strukturerat sätt för utvecklingen framåt.

Varför utbildning?

Vad vet vi om utbildning på Bibelns tid. En historisk och social kontext är viktigt. Sedan är min tanke att titta på hur Jesus och de första kristna såg på utbildning, och specifikt på formell utbildning.

Men först måste först utbildning på Bibelns tid granskas och definieras. Bibelns tid omfattar olika världar och tidsperioder, och jag väljer att fokusera tre sådana sammanhang: Mesopotamien, Antika Israel i Gamla testamentet, och Nya testamentes värld (grekisk-romerska perioden). Först ut är Mesopotamien.

Mesopotamien

Utbildning utvecklades tidigt i Mesopotamien med syfte att träna skriftlärda. En allmän bild av dessa skolor går nämligen att rekonstruera. Det är de arkeologiska kvarlämningarna som är den huvudsakliga källan till vår förståelse av mesopotamiska skolor och dess skolliv.

Det man har hittat är undervisningsmaterial som exempelvis manualer, övningar där varje lista ägnas åt specifika ämnen (ex. fåglar, fiskar, träd, boskap), glosor, och ordböcker för översättning från sumeriska till ackadiska. Det finns också anteckningar från lärarens undervisning i form av kommentarer. Lertavlor av olika slag användes, men en typisk sådan var rund som passade studentens hand, på vilket de gjorde sina övningar.

Skolregler fanns det även på den tiden, för olika aktiviteter och disciplin. Eleverna fick en hel del stryk av lärarna och förhören var stränga (en pedagogisk modell jag inte rekommenderar). Dialog användes i undervisningen, vilket visar att dialogen inte är en modern pedagogisk metod, utan det förekom också i skolans värld i Mesopotamien. Dialogen nämligen var en traditionell undervisningsmetod som användes både som en utlärningsmetod och förhörsmetod.

Skolövningar har hittats i stort sätt alla arkeologiska utgrävningar som producerat lertavlor (Ur, Nippur, Isin, Uruk, Girsu, Adab, Sippar, Babylon, etc), men inga större byggnader för undervisning har identifierats med säkerhet. Kvarlämningar har endast hittats i stora allmänna byggnader med flera funktioner. Exempelvis blev en blivande skriftlärd för administrativa uppgifter utbildad i det administrativa centret eller i det kungliga palatsets förgårdar (sittande på marken med sand framför sig där läraren skrev ner uppgifter).

Hur gick då undervisningen till i Mesopotamien? Upprepning genom skrivande och uppläsning av ordlistor var det vanliga. Det handlade väldigt mycket om att memorera texter. Eleverna fick också lära sig göra lertavlor och sedan skriva kilskrift på dem. Skrivövningar var som sagt mycket vanliga. Man fick också lära sig att musikaliskt återge vissa texter. Eleverna spenderade 24 dagar/månaden i skolan.

Skolpersonalen bestod av en rektor som kallades för ”skolfadern” och tillhörde “mästarna”. Sedan fanns det övervakare, s.k. “store bror” (instruktörer).

Det finns ingen information om hur lång utbildningen var, och i vilken ålder som pojkarna för första gången skickades till skolan. Inga texter omnämner flickelever, även om man har hittat lertavor signerade av kvinnor. Det måste ha funnits kvinnliga studenter då det fanns ett fåtal kvinnliga skriftlärda.

Läs- och skrivkunnigheten? Det är omöjligt att beräkna hur hög läs- och skrivkunnigheten var, men kunskapen var mest vanlig i den övre samhällsklassen. Bra skolor söktes emellertid ivrigt och barn skickades ibland till andra städer för sin utbildning.