Hem » Inlägg märkt 'Gud är nära'
Etikettarkiv: Gud är nära
”Jag är med dig” – om Guds närvaro
En del människor menar att hopp och tröst, särskilt det senare, är ett uttryck för svaghet när det kopplas till en gudstro. Men Bibeln säger att vi, förutom det stöd vi kan få från familj, vänner, en församling eller samhället i form av tröst och hopp, också kan få ett stöd som är hållbart för evigt hos den som söker Gud. Den kristna tron menar att vi behöver båda sakerna för att må bra – hopp och tröst från både våra medmänniskor och från Gud, livets Skapare. Det gudomliga stödet som Gud erbjuder oss, och som alldeles för många inte har upptäckt, uttrycks i en återkommande fras i Bibeln: ”jag är med dig” eller ”jag är med er”. Denna artikel vill förklara vad dessa ord kan betyda för dig.
Löftet till Isak
En av de första gångerna i Bibeln som Gud uttalar löftet att han är med en person sker i 1 Moseboken 26. Isak uppmanas att inte dra ner till Egypten som sin far Abraham gjorde, utan istället stanna kvar där han är. Det var hungersnöd i landet, och det klokaste hade tyckts vara att ta sig till en plats där han med sitt hushåll hade bäst chans att överleva. Men Isak valde att lyssna på Guds röst när han sade: ”Jag ska vara med dig och välsigna dig” (v. 3), och han stannade kvar.
Det skulle visa sig vara rätt beslut. Senare i samma berättelse, efter en rad tvister om vattenbrunnar med en fientligt inställd lokalbefolkning, befinner sig Isak på en plats som heter Beer-Sheba. Där fann Isak, enligt Bibeln, en plats för sitt folk att bo i fred, och Gud säger till honom: ”Jag är din far Abrahams Gud. Var inte rädd! Jag är med dig” (v. 24).
Som i fallet med Isak vet vi nog alla att livet inte alltid är enkelt, utan består av både motgångar och framgångar – och ibland kan det kännas som mest motgångar. Men Bibeln är tydlig med att Gud vill vara med oss: löftet återkommer genom hela Bibelns historia i samband med olika, ofta mycket pressade situationer – både för Guds folk som helhet och för enskilda individer. Frasen ”jag är med er” eller ”jag är med dig” tillhör nämligen den rörelse mot försoning som är den röda tråden från Gamla testamentet till Nya testamentet.
Så när Jesus enligt Matteusevangeliet 28:16–20 möter sina lärjungar på ett berg i Galileen efter sin uppståndelse från de döda, säger han just dessa ord till dem i slutet av evangeliet: ”Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut” (v. 20). Hans uppståndelse var och är ett bevis på hans orubbliga och varaktiga närvaro med alla som följer honom. Det gäller även dig som funderar på att tro på Jesus som Frälsare och Herre.
En plats att möta Gud
Lärjungarna kallades av Jesus till just detta berg i Galileen för att möta honom där. Det påminner om något Jesus flera gånger visade sina lärjungar: att dra sig undan för att få tid i lugn och ro tillsammans, för undervisning eller bön. Evangelierna berättar att även Jesus själv drog sig undan ibland, när han behövde det för sin egen skull. Mötet på berget i Matt 28 är förstås framför allt en sändningsscen, där Jesus ger lärjungarna sitt uppdrag – men jag tror att det även säger något om vår vardag. Ibland kan livssituationer vara så stressande att man känner sig ensam och utsatt mitt ibland människor, och då kallar Jesus oss till en plats där han kan vara ensam med oss, där vi kan möta honom som den han verkligen är – den som vill vara med oss. Där kan du finna Gud i ditt liv. Om du redan en gång har upplevt Guds kärlek, kan du på nytt förnya den närvaron genom att prioritera en stund med Jesus.
Lärjungarna trodde att Gud hade övergett dem i och med Jesu död. Men på berget fick de åter bekräftat att Gud i själva verket var med dem hela tiden. På samma sätt: när vi tror att Gud har övergett oss, är det dags att finna Gud i vårt liv igen. Men riktigt så enkelt var det inte för alla på berget: några tvivlade fortfarande (v. 17). Det fanns alltså de som tvekade och undrade om det verkligen var sant att Jesus hade uppstått från de döda. Liksom Tomas i Johannesevangeliet 20 var Jesu efterföljare inte naiva i sin entusiasm – de var frågande tills de övertygades av fakta. Först då kunde även de tillbe honom.
Det var till dessa – både de tillbedjande och de tvivlande – som Jesus sade: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden” (v. 18). Att Jesus talar med sådan auktoritet på just ett berg är ingen slump: hos Matteus är berget ofta platsen där Jesus undervisar och handlar med gudomlig auktoritet, som i bergspredikan – ett eko av hur Gud en gång gav Mose sin lag på berget Sinai. Jesus hade redan förlåtit synd och uppenbarat Gud. Nu, som uppstånden, hade han också fått all auktoritet, härlighet och makt på jorden såväl som i himlen. Inför detta faktum ställdes de tvivlande, och sannolikt anslöt sig även de till de redan tillbedjande lärjungarna.
Makt med oss, inte över oss
När Jesus säger ”jag är med er” talar han alltså som den som fått all makt i kosmos genom att ha besegrat döden. Tillbedjan springer inte ur godtrogenhet, utan ur mötet med den uppståndne Herren. Och det är just denne Herre, som nu har all makt i kosmos, som säger: ”Jag är med er alla dagar.”
Värt att notera utifrån Matt 28:20 är att Gud utövar sin makt med oss, inte över oss. Evangelierna berättar hur Gud blev människa för att vara med oss – en Immanuel (Matt 1:20–23). Nu säger den uppståndne Jesus att all den makt han fått inte ska utövas över oss, utan med oss. På samma sätt är inte heller kristna kallade av Gud att utöva makt över någon, utan att vara medvandrare till människor som behöver Jesus.
Jesu uppståndelse från de döda blev ett bevis på detta orubbliga och varaktiga löfte, som miljontals människor sedan dess har fått erfara. Att kristendomen har överlevt både sin egen svaghet och krafter som velat göra den irrelevant, visar att Gud är med sin kyrka.
Om du tvekar inför detta – liksom några gjorde på berget inför mötet med Jesus – och har svårt att släppa kontrollen för att låta Gud vara med dig, så är det förståeligt. Det kan vara ett stort steg att lita på att Gud är med dig. Men din mötesplats, där du får uppleva att Gud verkligen är med dig med sin kärlek, kan vara här och nu, eller någon annanstans. Oavsett var du befinner dig vill Gud vara med dig – redan i dag, eller när du är redo för det.
Julens budskap: Gud vill vara oss nära
Bibeln säger att Gud inte är långt borta från någon enda människa. I Apostlagärningarna, en bok i Nya testamentet, beskriver Paulus att det är i Gud vi lever, rör oss och är till (Apg 17:28). Det betyder att Gud inte bara är en idé, en känsla eller något vi hittar på, utan den makt som är vårt ursprung och som känner oss helt och fullt.
Evangelisten Johannes uttrycker samma tanke i sitt evangelium på ett annat sätt: ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss” (Joh 1:14). Det handlar om Jesus. När Jesus föds blir Gud människa och kommer nära oss. Barnskriket från krubban i Betlehem visar vem Gud är och vad han vill: han vill komma oss nära och dela vårt liv.
Jungfrun och barnet
Både i Matteusevangeliet och Lukasevangeliet berättas det att Jesus föds av Maria, som ännu inte levt tillsammans med sin trolovade Josef. Evangelisterna säger att detta skedde genom den helige Ande – det vill säga genom ett direkt ingripande av Gud. Det som sker beskrivs som ett tecken, ett mirakel, inte som något vardagligt.
Matteus kopplar detta till en gammal profetia i Gamla Testamentets Jesajabok: ”Den unga kvinnan/jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel” (Jes 7:14/Matt 1:23). Poängen är inte att vi ska kunna förklara varje detalj, utan att Jesu födelse ses som uppfyllelsen av ett löfte om att Gud själv ska komma för att rädda och hjälpa sitt folk.
Namnet Immanuel betyder ”Gud med oss”. Det säger något väldigt viktigt om julens budskap: Gud håller sig inte på avstånd. Han kommer in i vår värld, inte som en mäktig härskare i ett palats, utan som ett litet, värnlöst barn under enkla omständigheter.
I Bibeln beskrivs Gud ofta som den närvarande Herren, han som är där hans folk är. I Nya testamentet ser vi det tydligt i Jesus. Han lovar att vara med då två eller tre samlas i hans namn, och att han ska vara med oss alla dagar intill tidens slut. Gud är inte bara ”där uppe”, han vill vara där vi är – mitt i vardagen, mitt i det svåra.
Julen – en högtid av hopp
För många är julen årets stora högtid, förknippad med gemenskap, ljus och värme. Man kan uppskatta mycket av julfirandet – maten, ljusen, sångerna – även utan tro. Samtidigt är julen inte bara ”mys”, utan bär på ett djupare hopp.
Julen och påsken är de viktigaste högtiderna i kyrkoåret, och julen firar att Gud blev människa i Jesus. Under påsken firas Jesu död och uppståndelse. Att Gud själv har blivit människa, levt vårt liv och gått genom döden ger en grund för hopp när livet känns mörkt, meningslöst eller svårt. Gud vet hur det är att vara människa – inte bara i teorin, utan av egen erfarenhet.
Flera av Bibelns texter för julen talar om barnet som föds: ett barn som kallas ”Fridsfurste” och som tänder ett ljus i mörkret. Genom detta barn, Guds Son, vill Gud tala till oss och visa: ”Jag är med er. Jag lämnar er inte.”
Bilden av det lilla barnet är viktig. Den säger att Gud inte möter oss med maktspråk, krav eller hot, utan med sårbarhet, öppenhet och kärlek. Ett nyfött barn väcker ofta något i oss – ömhet, beskyddarinstinkt, hopp. På samma sätt vill Gud väcka vårt hjärta genom Jesus.
Julens budskap till den som kämpar
Julen lyfts ofta fram som gemenskapens högtid. Men för en del är julen en svår tid: ensamhet, konflikter, sjukdom, ekonomiska bekymmer eller sorg kan göra högtiden tung. Då kan alla ”nu ska alla vara lyckliga”-bilder nästan göra mer ont än gott.
Just därför är det viktigt att komma ihåg var Jesus föddes: inte i ett slott, utan på den tiden i ett slags allrum där också hemmets boskap fick sin mat – alltså i det enkla och smutsiga. Det säger att Gud inte drar sig undan det trasiga, utan kliver rakt in i det. För den som känner att livet är som en storm, ett kaos eller en återvändsgränd kan julberättelsen vara en tröst: Gud är där. Han vill vara nära just där det gör ont.
Julens kärna – miraklet att Gud vill vara nära
Berättelsen om Jesu födelse innehåller sådant som inte går att förklara med vanliga naturlagar – som jungfrufödseln. Vissa menar därför att det bara kan vara en symbolisk berättelse. Andra menar att om Gud finns, är det rimligt att han också kan göra det som för oss verkar omöjligt.
Båda evangelisterna Matteus och Lukas presenterar Jesu födelse som något som verkligen hänt, ett mirakel som visar att Gud har gripit in i historien. Frågan blir då inte bara: ”Kan detta hända?” utan också: ”Vad skulle det betyda om det faktiskt har hänt?” Om Gud har kommit så nära, då är vi inte utlämnade åt oss själva.
När allt skalas ner – traditioner, mat, julklappar, granar – återstår själva kärnan: Julen handlar om att Gud har kommit nära i Jesus. Det betyder att ingen människa är för långt borta, för trasig eller för oviktig för Gud. Han vill leda, skydda, trösta och bära – men också bygga en verklig relation med oss, ett slags vänskap mellan Gud och människa.
Det är därför kyrkan och kristna år efter år återvänder till samma berättelse: barnet i krubban, änglarnas sång, herdarnas förundran. I det lilla barnet hör vi Guds röst: ”Jag är med er, nära” Det är julens glada budskap, oavsett hur livet ser ut just nu.
Stefan Green 