Filipperbrevet 1:1–2:11

Öppningsorden i Filipperbrevet 1:1–2 är ett normalt sätt att öppna ett brev på Paulus tid. Men redan i det efterföljande stycket (verserna 3–11) börjar tråden som leder fram till 2:12–18. Vers 6 lyder: ”… och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag.” Paulus är trygg med församlingen i Filippi. Han hade lämnat efter sig en stark och växande församling under sin andra och tredje missionsresa (jfr. 1.3-5, 7-8). Detta sätter tonen för hela brevet, vilket förstärks i 2:13 (”Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärningar förverkligar hans syfte”).

Efter att ha uttryckt sin kärlek för de troende i Filippi ber Paulus för dem i 1:9 och ger skäl för sin bön i verserna 10–11. Hur skall Paulus bön blir besvarad? Paulus förklarar inte rent praktiskt hur denna bön skulle uppfyllas i de troendes liv i verserna 6–11. Men han gör det i 2:12–13 (”…arbeta med fruktan och bävan på er frälsning… Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.”). Orden i 2:13b (”… så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.”) måste ha fört de troendes tankar tillbaka till slutet av 1:11 (”, …Gud till ära och pris”).

I de nästa två stycken (1:12–18a, 18b–26) beskriver Paulus sin situationen för de troende i Filippi. De är oroliga för Paulus. Men Paulus tröstar dem och ser framemot att se dem igen.

I Filipperbrevet 1:27–30 fortsätter Paulus att uppmuntra: ”Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium,…”. Denna värdighet är uttryckt genom att förblir eniga i Kristus (1:27). Ett tecken för dem som är motståndare till den kristna tron (SFB, v. 28). Hur skall vi klara av att leva ett liv värdigt Kristi evangelium? Det verkar omöjligt utan Guds hjälp. Svaret ger Paulus återigen i 2:12–13.

I Filipperbrevet 2:1–11 fortsätter Paulus att uppmana de troende i Filippi. Notera hur 2:1 och 2:2 relaterar till varandra, 2:1 – vertikala relationen med Gud, vilket leder till 2:2 – den horisontala relationen mellan de kristna. Nyckelordet som håller dessa två verser samman är ”eniga”, och 2:1 (Kristus och den helige Anden) leder till 2:2 (församlingsgemenskap). Detta är principen Paulus förtydligar ytterligare i 2:12–13 – arbeta ut i era liv frälsningen ni har i Kristus.

Slutprodukten eller frukten i 2:1–2 är Guds syfte i 2:13, vilket för tanken tillbaka till 1:11, vilket måste vara enligt Paulus det yttersta syftet för alla troende i Kristus – att allt sker ”Gud till ära och pris”. Det är den troendes liv som är det starkaste vittnesbördet om Jesus.

Så tar Paulus steget vidare och beskriver sann ödmjukhet i verserna 2:3–4, vilket leder fram till 2:5, en av verserna som har gjort Filipperbrevet så berömt: ”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.” Jesus Kristus är enligt Paulus det stora exemplet på ödmjukhet, på utgivande kärlek då han genomled en ställförträdande död för människans synd (vv. 6–8). Detta sinnelaget hos Kristus upphöjde Honom återigen över allt och alla, så att alla människor skall kunna tillbe och bekänna sig till Honom (vv. 9–10). Paulus deklarerar alltså att Jesu sinnelag var och är Gud till ära (2:11b) och den troendes sinnelag i Kristus skall också vara Gud till ära (1:11).

Uppmaningen till de troende i Filippi om ett sinnelag, som är varje troendes sanna vittnesbörd om Kristi evangelium, når sin höjdpunkt i 2:12–18, närmar bestämt i verserna 12–13. Vers 12 börjar med ”Därför”, vilket refererar tillbaka till vad Paulus har sagt fram tills nu i brevet, speciellt i 1:27–2:11 (se speciellt 2:5 – Kristi sinnelag). Det verkar som om Paulus brev till de kristna i Filippi från början har strävat mot just 2:12–13 (–18).