Huvudtexten i denna utläggning är Filipperbrevet 2:12–13, men innan vi fördjupar oss i dessa två spännande verser behöver vi titta kortfattat på bakgrunden till brevet och sedan på kontexten som kommer före (Fil 1:1–2:11) texten som denna utläggning handlar om. Paulus resonemang, som leder fram till 2:12–13, hjälper oss nämligen en bit på vägen med förståelse av 2:12–13. Textsammanhanget som kommer efter 2:12–13 är inte heller ointressant (Fil 2:14–18). Därför skall vi också ta en titt på den texten när jag är klar med 2:12–13.

Bakgrund
I staden Filippi planterade Paulus den första kristna församlingen på europisk mark, under hans andra missionsresa (Apg. 16). När Paulus och hans vänner lämnade staden hade de planterat en stark församling (Apg. 16:40). Paulus höll sedan kontakt med församlingen (Apg. 19:21-22; Fil. 2:19, 20), och en nära relation mellan aposteln och de troende (“de heliga i Kristus Jesus”, 1:1) uppstod.

Församling i Filippi bestod till stora delar av hednakristna. De var fattiga, men mycket hjälpsamma och generösa (Fil. 4:15-16, 2 Kor. 8; 11:9). Med tanke på hur fattiga de var förstår vi hur generösa de måste ha varit.

Paulus skrev med anledning av en gåva som Paulus hade tagit emot från de troende i Filippi. Gåvan fördes till Paulus av Epafroditos (Fil. 4:14, 18; 2:25) och brevet sändes tillbaka med samman person (Fil. 2:26-28). Paulus fick då också en möjlighet att informera församlingen i Filippi om sin situation i fångenskap och den väntade rättgången (1:12-26). I sitt brev tog han också tillfället att förmana och uppmuntra till fasthet och enighet (Fil. 2:3-5; 3:2-3; 4:1-2; 1:27-30).

Beträffande författarskap finns det inget i brevet, lingvistiskt eller historiskt, som ifrågasätter dess äkthet. Brevet författades någon gång mellan 62-63 e Kr i Rom. Atmosfären i brevet är glad och positiv, där Paulus ser framemot nya möjlighet att tjäna Gud, trots sin svåra situationen i fångenskap (1:23-26).

Filipperbrevet är ett brev till en församling han älskade, vilket framgår av den ärlighet och glädje som brevet uttrycker. Ordet ”glädja” (och liknande uttryck) används 16 gånger i brevet. Med andra ord, ett unikt brev i jämförelse med andra brev av Paulus, speciellt också med tanke på att han var fängslad i Rom vid tidpunkten för författandet (1:7, 13-18; 4:22; jfr. Apg. 28:16, 30-31).

Brevet kan också karaktärsieras som mycket personligt – som en pratstund, där samtalsämnen växlar utan förvarning, likt en informell konversation mellan vänner. En av höjdpunkerna i brevet är naturligtvis Fil. 2:12-13, som står i fokus för denna textutläggning.