Så här mot slutet av 2008 reflekteras det som vanligt en hel del om det gångna året.

Dr. Claude Mariottini har satt upp en lista på vad han anser vara 10 viktiga arkeologiska upptäckter som relaterar till Bibeln:

1. The Kuttamuwa Stele
2. Earliest Known Hebrew Text In Proto-Canaanite Script (and here)
3. The Water Tunnel in Jerusalem
4. The Sarcophagus of the High Priest
5. The Phallic Figurines Found in Israel
6. The Walls of Jerusalem
7. Pagan Temple Found in Israel
8. The Bulla Belonging to Gedalyahu ben Pashhur
9. New Inscriptions Mentioning Seti I and Ramses II
10. A Rare Half-Shekel Coin Found in Jerusalem

Han listar fem ytterligare upptäckter, men som inte platsar på i listan ovan:

1. Archaeological Discoveries from the First Temple Period
2. The Canaanite Warrior
3. The ”Third Day” and Gabriel’s Revelation
4. The Discover of King Seti I’ Cartouche
5. The Assyrian Administrative Center

Alla 15 upptäckterna är länkade av Dr. Claude Mariottini till bloggar och hemsidor där du kan läsa mer om fynden vad de kan betyda för bibelforskningen. Todd Bolens blogg är också som vanligt en utmärkt plats för fördjupning. Bolen kommer sannolikt själv producera en 10 i topp lista.

Det finns ytterligare två möjliga utombibliska hänvisningar till kung David, men som inte är relaterade till Avraham Birans arbete. En hel del osäkert existerar kring dessa hänvisningar, men de är ändå värda att nämna.

David kan finnas med på en egyptisk inskrift från omkring år 1000 f. Kr. Om det är korrekt, dateras detta omnämnande av David till 100 år tidigare än ”David hus” på Tel Dan stelen, och mindre än 50 år efter kungens död. Enligt egyptologisten Kenneth A. Kitchen (University of Liverpool i England), är ”David” den troliga läsningen av ett namn i en hieroglyfisk lista, inristad på den södra väggen av det stora Amun templet i Karnak (övre Egypten).

Under 15 århundradet f. Kr. började Tutmose III att rista in på väggen till Templet Amun i Karnak namnen på de territorium som han erövrade, eller över de områden som han påstod sig styra över. Den sista av de egyptiska regenter som följde denna sed var den farao som levde omkring 1000 f. Kr. som hette farao Sheshonq, men kallas för Shishak i Bibeln (1 King. 14:25). Shishak krigade i det som är Israel idag 925 f. Kr. Följande år ristade han in på tempelväggen en stor triumfscen med namn på över hundra platser. Ett av dessa namn i Shishaks lista är ”Davids höjder” eller ”högland”.

Sedan har vi Moabit stenen. Forskaren André Lemaire hävdar att han också har upptäckt en hänvisning till Davids hus i den sedan länge kända, men ännu inte helt översatta texten på Moabit stelen. Stenen är samtida med Tel Dan stelen, men läsningen på den är osäker. Den som vill läsa mer om denna tolkning av en svåröversatt text, finns det en artikel i Biblical Archaeology Review (20/3, 1994, 30–37) författad av Lemaire. Men man måste komma ihåg att Lemaires förslag har blivit ifrågasatt av andra forskare som också har undersökt Moabit stenen.

Då har vi i nuläget en säker utombiblisk hänvisning till Davids hus (Tel Dan Stelen), en annan mindre säker men ändå mycket intressant hänvisning (Shishak) och en tredje mycket osäker hänvisning (Moabit stenen). För bibeltroende kristna behövs kanske inte dessa hänvisningar för att man skall vara övertygad om att David är en historisk person, men utifrån moderna principer för historieforskning är dessa tre utombibliska “bevis” mycket viktiga för Bibelns historiska trovärdighet om kung David. Visst hade det varit underbart med mer bevis, men vi får vara glada för det arkeologerna har hittat.

Följ denna länk, Bibleplaces.com, om du vill se några mycket fina bilder från utgrävningar av Tel Dan. Mina två inlägg om Tel Dan utgrävningarna, här och här, referar till det som du ser på bilderna.

Till minne av Avraham Biran (1909-2008) kommer här det andra inlägget om bibelarkeologiska fynd som har blivit kända genom Birans utgrävninga av Tel Dan. Den numera världsberömda Tel Dan inskriften om Davids hus presenteras här.

Säkra arkeologiska bevis för att David är en historisk person saknades länge, men 1993 upptäcktes fragment av en stele vid Tel Dan som nämner Davids hus. Här följer berättelsen om fyndet och en kort analys av vad det innebär för Bibeln som trovärdig historisk källa.

Tel Dan Stelen
Tel Dan ligger i en frodig dal i övre Galiléen, naturligt bevattnad från en av huvudkällorna till Jordanfloden. I Bibeln markerar staden Dan den norra gränsen för löfteslandet (se Dom. 20:1). Idag ligger den arkeologiska platsen mycket nära gränsen till Libanon och ungefär 3,2 km väster om Banijas på Golanhöjderna. Utgrävningar inleddes där 1966 av Biran (Hebrew Union College of Jerusalem), ett projekt som pågick i 30 år och blev det längsta oavbrutna arkeologiska projektet i Israel.

Den 21 juli 1993 upptäckte en medlem i Birans utgrävningsteam (Gila Cook) en fragmentarisk basal stele vid Tel Dan. Liksom ett flertal kända fynd genom historien, skedde upptäckten av en händelse när arkeologerna höll på att städa undan spillror från förstörelse av staden på 700-talet f. Kr. Förstörelsen tror man skedde under Tiglat-Pileser III:s (745-727 f. Kr.) andra västra kampanj (734-732 f. Kr.), som riktade sig mot en anti-assyrisk allians led av Resin från Damaskus och hans allierade Pekach från Israel. Den Galileiska delen av denna kampanj redogörs för i 2 Kung. 15:29 i form av en lista. Dan är emellertid inte omnämnd där.

Under den arkeologiska nivå som arkeologerna höll på att städa undan, upptäcktes en port från 800-talet f. Kr. Den var placerad utanför stadens huvudport och en stor stenbelagd öppen plats/torg sträckte sig bortom den upptäckta porten. Gila Cook hittade den största av fragmenten (A) i en vägg öster om detta stenbelagda torg. Stele fragmentet hade använts som byggnadssten, men upptäckten gav arkeologerna hopp om att finna fler fragment, och 11 månader senare lyckades de rädda två mindre delar (B1 och B2).

Dessa delar är kvarlämningarna från ett större monument, med text på fornarameiska. Fragment A innehåller delar av 13 rader text och är 21,6 cm bred (där den är bredast), men ingen av dessa rader är kompletta. De andra två fragmenten är ca. 15×11 cm (B1) och 8,9×6,1 cm (B2). Eftersom de två små fragmenten hör ihop och delvis med fragment A kan en eller två rader kan nästan helt rekonstrueras.

Det är inte möjligt att rekonstruera en fullständig översättning, men tillräckligt finns för att man skall få en allmän uppfattning om innehållet. Efter flera fragmentariska rader, där kungen talar och nämner ”min far” och ”krigsföring”, kommer vi till raderna 3-5, som innehåller enbart små avbrott. Denna sektion kan läsas enligt följande:

”…and my father lay down and went to his [father,] and the king of I[s]rael came forth into my father’s land. [Then] Hadad caused m[e] to become king. As for me, Hadad went before me [, and] I went out from …”.

Efter detta blir texten väsentligt fragmentariskare, men det framgår att talaren skryter över att ha besegrat en stor fiendearmé, som inkluderade stridsvagnar och kavalleri. När texten har kommit så långt i sin redogörelse så hänvisas det till:

”[Jeho]ram son of [Ahab], king of Israel,” och ”[Ahaz]iah son of [Jehoram, ki]ng of the House of David.”

Det är möjligt att texten antyder att en eller båda dessa kungar är döda, och det är också möjligt att talaren påstår sig ha dödat en eller båda. Men ingen av dessa möjligheter går att veta för säkert.

Vem har då lämnade stelen i Tel Dan? Namnet är inte bevarad, men vi vet att det var en arameisk regent, eftersom han berättar att han har blivit krönt kung av den arameiska guden Hadad. Det är fullt möjligt att han var kung i Damaskus, som var den starkaste politiska makten i området vid den tidpunkten. Det verkar som om Hasael är den lämpligaste kandidaten.

Om denna stele tillhör kung Hasael, måste vi anta att den lämnades i Dan efter händelsen som hänvisas till i 2 Kung. 8:28-29 och 9:14-29. Kung Joram av Israel blev sårad i slaget mot Hasaels trupper vid Ramot-Gilead (jfr 1 King. 22:3). Den israeliske kungen drog sig tillbaka till Jisreel för att läka sina sår, antagligen den stad som ligger vid foten av berget Gilboa i Jisreeldalen. Där fick han besök av kung Achasja av Juda, som hade slagits vid hans sida vid Ramot-Gilead.

Det var i Jisreel som Jehu fångade de två kungarna, dödade Joram och sårade Achasja så pass illa att han senare dog i Megiddo. Tel Dan stelen kan syfta direkt på dessa händelser, och det är möjligt att tolka det som att Hasael tog åt sig äran inte bara att ha sårat Joram, men också för lönnmördandet. Var då Jehu Hasaels lönnmördare/agent?

Beträffande omnämnandet av Davids hus på Tel Dan Stelen, måste vi komma ihåg att det är Davids hus som det refereras till, inte kung David. Inskriften är också daterad till 150 år efter den tid David levde. Det innebär att vi måste vara försiktiga i våra slutsatser i vilken grad en hänvisning till davidsdynastin kan bekräfta de historiska berättelserna om David. Det ligger nog något i Miller & Hayes analys när de säger:

If scholars had not already known about David and the Davidic dynasty from the Bible, they would probably be much less confident that byt dwd should be translated “house of David,” and certainly there would have been no reason to connect the “house of David” with Jerusalem. (Otherwise the expression could have been translated as a place name or a reference to a temple.) (A History of Ancient Israel and Judah, 2nd ed, 2006, s 149)

Men nu känner vi till om en kung David genom Gamla testamentet, vilket gör det möjligt att tolka inskriften på Tel Dan Stelen korrekt. En historisk utombiblisk referens till Davids hus bekräftar allså att en davidsdynasti har existerat i Israels historia.

Professor Avraham Biran (1909-2008) ledde bland annat utgrävningarna av Tel Dan från 1966 till 1999, ett arkeologiskt projekt som har blivit den längsta pågående utgrävningen i Israel.

Denna summering av och analys av utgrävningarna av Tel Dan baserar sig bland annat på en längre intervju som Hershel Shank gjorde med Biran i ett nummer av Biblical Archaeology Review (July/August 1987). Biran var då var ledare för “Nelson Glueck School of Biblical Archaeology” vid Hebrew Union College i Jerusalem. Vid tidpunkten för intervjun hade Biran gjort utgrävningar i Tel Dan sedan 1966 (20 år) och hade just avslutat den 19 säsongen. Det var av den anledningen som intervjun tog plats.

Staden Dan
”Dan” var en stad vid foten av Berget Hermon i den nordligaste delen av det antika Israel (Dom. 20:1; 1 Sam. 3:20). Dess antika namn var ”Lajish” eller ”Lesem” (Dom. 18:7, 29; Jos. 19:47). Domarboken säger att daniterna immigrerade till ”Lajish”; brände staden och återuppbyggde den och gav den namnet ”Dan” efter deras anfader Dan (Dom. 18:29 – 12 århundradet f.Kr).
Staden blev härjad av Ben-Hadad, kung av Syria, under det 800-talet f Kr (1 Kung 15:20; 2 Krön 16:4) men blev återtagen av Jerobeam II (2 Kung 14:25). Staden fick dela landets öde när Tiglat-Pileser och det Assyriska väldet slukade Norra riket och folket fördes utan återvändo bort i fångenskap (2 Kung 15:29).

När man vid arkeologiska utgrävningar 1976 fann en sten med inskriften “till guden som är i Dan”, bekräftade det att staden Dan var återfunnen.

Dan, en sen bronsåldersstad
Det finns en teori, att det finns få Sen Bronsålders städer i Israel, vilket då är i konflikt med den Bibliska redogörelsen angående de sociala omständigheter som existerade under Josuas intåg i Kanaan och under Domarperioden (Experterna har daterat erövringen i Josuaboken till Sen Bronsålder). Upptäckterna vid utgrävningarna i ”Dan” har i detta fall styrkt Bibelns position som en tillförlitlig historisk källa.

Man hittade (under säsongen 1985) en liten figur på en plaque som man kallar ”Dansaren från Dan”, föreställande en man, som spelar luta och dansar (Detta påminner Avraham Biran om Davids dans i 1 Krön 15:29) och är daterad till 14–13 f Kr (Sen Bronsålder). I anknytning till detta fynd hittade man också en stenläggning (Sen Bronsålder), ett golv (Sen Bronsålder), kvarlämningar av en mur och konstruktioner som tillsammans med en grav, som man kallar ”Mykenska graven” pga att innehållet bestod av Mykensk import – egeisk kultur (grekisk kultur, ca. 1400 f.Kr [Sen Bronsålder]), indikerar att där fanns en ganska stor stad under Sen Bronsålder.

Denna ”Mykenska grav”, menar Avraham Biran, representerar kulmen på den kanaanitiska kulturen just innan staden blev erövrad av israeliterna. Ovanför den nivå (=tidsålder), som denna grav representerar (Sen Bronsålder), förekommer en total förändring i den materialistiska kulturen. Plötsligt finns det en Semi-Nomadisk bofästning och man finner att det grävts massor av hålor för förråd. Dessa förändringar visar ankomsten av israeliterna och en förträngning av kanaaniterna eftersom det hebreiska folket var semi-nomadiska vid intåget i Kanaan.

Detta stödjer Bibelns historiebeskrivning, trots forskarnas tvivel, att det fanns Sen Bronsålderstäder i Kanaans land under Josuas tid och att Domarboken berättar: ”De fem männen fortsatte sin färd och kom till Lajish [Dan]. De såg att folket där levde i trygghet,…” (18:7).

Helgedomen i Dan
Upptäckterna vid utgrävningarna av Tel Dan bekräftar alltså att staden existerade under sen bronsåldertid. Men det stannar inte där, utan en hel del till har grävts fram i Dan som är intressant ur ett bibliskt perspektiv. I 1 Kung 12:26-29 byggde Jerobeam, kung i den nordiska delen av Israel (924-903 f Kr), en helgedom i Dan för att konkurrera med Templet i Jerusalem (1 Kung 12:26-29). Denna helgedom (en 18.2 m lång rektangulär konstruktion) har upptäckts med dess bamah (eller ”offerhöjd”) för kultiskt utövande.

Avraham Biran identifierar dess bamah som centrum för Jerobeams helgedom. Den består av en storslagen trappa, som leder till en stenplattform. Denna plattform var antagligen den bamah som på vilket Jerobeams guldkalv tillbads. Offerplatsen dateras till slutet av 900-talet och var i bruk fram till 700-talet, vilket innefattar perioden då Israel var delat i två kungariken (1 Kung 12–2 Kung 25; 2 Krön 10-36).

Avraham Biran misstänker att en tidig israelisk och även kanaanitisk helgedom kan vara begravd någonstans under den kultiska inhägnaden, vilket skulle förklara varför Jerobeam valde just Dan för en av hans guldkalvar. Det finns, emellertid inga spår efter den berömda guldkalven men det beror kanske på att enligt judisk tradition var guldkalven borttagen av Tiglat-Pileser (2 Kung 15:29).

Tredubbel portgång
År 1979 gjorde man en sensationell upptäckt. Man fann en välbevarad tredubbel portgång av tegel, byggd på 1700-talet f Kr (Medel Bronsåldern). Det är den tidigaste bågformade portgång som man vet om. Av någon okänd anledning begravdes porten och har därför blivit bevarad i nästan 4000 år. Denna portgång är ännu ett bevis för att det fanns en större stad med ordentlig förskansning under den kanaanitiska perioden, som hette Dan/Lajish.

Avraham Biran medger en viss förvirring angående saknandet av Sen Bronsålders befästning (vilket bl.a. ger upphov till den tidigare nämnda teorin, att erövringen i Josuaboken inte är riktigt skildrad), men föreslår att Medel Bronsålderns befästningar (vilket den ovan nämnda portgången är en del av innan den blev begravd av jord) fortsatte att försvara den kanaanitiska staden Lajish under hela den sena Bronsåldern tills daniterna erövrade staden.

Men den här porten är intressant på ett annat vis. Bibeln nämner att Abraham var ända uppe vid ”Dan” (1 Mos. 14:14). Man kan då fråga, ”var det en stad eller en myt?”. Men nu har man alltså funnit en portgång från samma tidsålder som Abraham, vilket gör det svårt att tvivla om sanningshalten i 1 Mos. 14:14.

Om Abraham representerar en historisk person, och om han kom till Dan/Lajish på 1700-talet f Kr, så har arkeologerna funnit den stad som han besökte. Är det möjligt att man har funnit den port som Abraham vandrade igenom när han antagligen besökte staden?

Växande metallindustri
Det har gjorts andra upptäckter som verkar stämma överens med Bibeln. Man har funnit olika saker (t.ex. en smältdegel) som vittnar om en växande metallindustri i Dan från Sen Bronsålder till omkring 900-talet f Kr.

Bibeln berättar att Hiram, kungen i Tyros, sände en ”konstskicklig man, rik på insikt” till Salomo för att hjälpa honom att bygga Templet i Jerusalem. Hiram talade om för Salomo att denna person (”mäster Hiram”) är ”son till en danitisk kvinna” och skicklig i att arbeta med olika metaller som exempelvis guld, silver, koppar och järn (2 Krön 2:13, 14).

Avraham Biran menar att kungen Hiram skryter om den konsterfarne mannens danitiska arv och därmed antyder en välkänd och gammal tradition om Dan/Lajish expertis inom metallbearbetningen.

I intervjun från 1987 redogörs det inte för fler upptäckter, utan samtalet går istället över till en diskussion om syftet med biblisk arkeologi. Biran menar att arkeologin varken försöker motbevisa eller bevisa Bibeln. Men vad arkeologin gör är att ge liv till bibelberättelserna. Genom de arkeologiska utgrävningar av Tel Dan har Bibelns berättelser om denna stad blivit verklighet.

Sommaren 1987 reste jag som student till Israel för att under en sommar studera arkeologi och geografi. Det var BAS (Biblical Archaelogy Society) som organiserade studieresan och jag fick universitetspoäng via Hebreiska universitetet.

En av de mest minnesrika upplevelserna under den sommaren var det ögonblick när jag tillsammans med min grupp gick ner för trapporna och genom ingången till Gihonkällan (Gihon spring). Innanför ingången klev jag ner i iskallt vatten och påbörjade min vandring genom Hiskias tunnel, en 533 meter lång människotillverkad vattentunnel från 700-talet f.Kr.

Till en början gick vattnet upp till knäna, men en bit in i tunneln steg vattennivån till över midjan. I taket kunde man se märkena efter hackorna. Två arbetslag var det, som hade börjat i var sin ände (Gihonkällan och Siloamdammen) och mötts halvvägs. Det går att se i taket där de möttes, då riktningen på märkena efter hackorna ändras.

Kung Hiskia i Gamla testamentet lät hugga ut denna tunnel i förberedelse inför den assyriska belägringen av staden Jerusalem (2 Kung 18; 2 Krön 32:2-3, 30; 2 Kung 20:20). Det var ingen dålig bedrift på den tiden, den längsta människotillverkade underjordiska tunneln vi känner till från den tidsepoken.

Här följer ett par bilder på tunneln:

Det var länge ett mysterium hur de två arbetslagen kunde hitta varandra under jorden nere i berget utan modern utrustning. Vill du läsa mer om tunneln och lösningen på mysteriet, men även hur man vet att det verkligen var en tunnel som kung Hiskia beordrade, så har BAR (Biblical Archaeology Review) lagt ut en artikel om det på sin hemsida. Artikeln är tillgänglig under begränsad tid, så passa på och läsa om detta spännande underverk som har en tydlig koppling i den bibliska historien.

Klicka här för att läsa vidare.