Till minne av Avraham Biran (1909-2008) kommer här det andra inlägget om bibelarkeologiska fynd som har blivit kända genom Birans utgrävninga av Tel Dan. Den numera världsberömda Tel Dan inskriften om Davids hus presenteras här.

Säkra arkeologiska bevis för att David är en historisk person saknades länge, men 1993 upptäcktes fragment av en stele vid Tel Dan som nämner Davids hus. Här följer berättelsen om fyndet och en kort analys av vad det innebär för Bibeln som trovärdig historisk källa.

Tel Dan Stelen
Tel Dan ligger i en frodig dal i övre Galiléen, naturligt bevattnad från en av huvudkällorna till Jordanfloden. I Bibeln markerar staden Dan den norra gränsen för löfteslandet (se Dom. 20:1). Idag ligger den arkeologiska platsen mycket nära gränsen till Libanon och ungefär 3,2 km väster om Banijas på Golanhöjderna. Utgrävningar inleddes där 1966 av Biran (Hebrew Union College of Jerusalem), ett projekt som pågick i 30 år och blev det längsta oavbrutna arkeologiska projektet i Israel.

Den 21 juli 1993 upptäckte en medlem i Birans utgrävningsteam (Gila Cook) en fragmentarisk basal stele vid Tel Dan. Liksom ett flertal kända fynd genom historien, skedde upptäckten av en händelse när arkeologerna höll på att städa undan spillror från förstörelse av staden på 700-talet f. Kr. Förstörelsen tror man skedde under Tiglat-Pileser III:s (745-727 f. Kr.) andra västra kampanj (734-732 f. Kr.), som riktade sig mot en anti-assyrisk allians led av Resin från Damaskus och hans allierade Pekach från Israel. Den Galileiska delen av denna kampanj redogörs för i 2 Kung. 15:29 i form av en lista. Dan är emellertid inte omnämnd där.

Under den arkeologiska nivå som arkeologerna höll på att städa undan, upptäcktes en port från 800-talet f. Kr. Den var placerad utanför stadens huvudport och en stor stenbelagd öppen plats/torg sträckte sig bortom den upptäckta porten. Gila Cook hittade den största av fragmenten (A) i en vägg öster om detta stenbelagda torg. Stele fragmentet hade använts som byggnadssten, men upptäckten gav arkeologerna hopp om att finna fler fragment, och 11 månader senare lyckades de rädda två mindre delar (B1 och B2).

Dessa delar är kvarlämningarna från ett större monument, med text på fornarameiska. Fragment A innehåller delar av 13 rader text och är 21,6 cm bred (där den är bredast), men ingen av dessa rader är kompletta. De andra två fragmenten är ca. 15×11 cm (B1) och 8,9×6,1 cm (B2). Eftersom de två små fragmenten hör ihop och delvis med fragment A kan en eller två rader kan nästan helt rekonstrueras.

Det är inte möjligt att rekonstruera en fullständig översättning, men tillräckligt finns för att man skall få en allmän uppfattning om innehållet. Efter flera fragmentariska rader, där kungen talar och nämner ”min far” och ”krigsföring”, kommer vi till raderna 3-5, som innehåller enbart små avbrott. Denna sektion kan läsas enligt följande:

”…and my father lay down and went to his [father,] and the king of I[s]rael came forth into my father’s land. [Then] Hadad caused m[e] to become king. As for me, Hadad went before me [, and] I went out from …”.

Efter detta blir texten väsentligt fragmentariskare, men det framgår att talaren skryter över att ha besegrat en stor fiendearmé, som inkluderade stridsvagnar och kavalleri. När texten har kommit så långt i sin redogörelse så hänvisas det till:

”[Jeho]ram son of [Ahab], king of Israel,” och ”[Ahaz]iah son of [Jehoram, ki]ng of the House of David.”

Det är möjligt att texten antyder att en eller båda dessa kungar är döda, och det är också möjligt att talaren påstår sig ha dödat en eller båda. Men ingen av dessa möjligheter går att veta för säkert.

Vem har då lämnade stelen i Tel Dan? Namnet är inte bevarad, men vi vet att det var en arameisk regent, eftersom han berättar att han har blivit krönt kung av den arameiska guden Hadad. Det är fullt möjligt att han var kung i Damaskus, som var den starkaste politiska makten i området vid den tidpunkten. Det verkar som om Hasael är den lämpligaste kandidaten.

Om denna stele tillhör kung Hasael, måste vi anta att den lämnades i Dan efter händelsen som hänvisas till i 2 Kung. 8:28-29 och 9:14-29. Kung Joram av Israel blev sårad i slaget mot Hasaels trupper vid Ramot-Gilead (jfr 1 King. 22:3). Den israeliske kungen drog sig tillbaka till Jisreel för att läka sina sår, antagligen den stad som ligger vid foten av berget Gilboa i Jisreeldalen. Där fick han besök av kung Achasja av Juda, som hade slagits vid hans sida vid Ramot-Gilead.

Det var i Jisreel som Jehu fångade de två kungarna, dödade Joram och sårade Achasja så pass illa att han senare dog i Megiddo. Tel Dan stelen kan syfta direkt på dessa händelser, och det är möjligt att tolka det som att Hasael tog åt sig äran inte bara att ha sårat Joram, men också för lönnmördandet. Var då Jehu Hasaels lönnmördare/agent?

Beträffande omnämnandet av Davids hus på Tel Dan Stelen, måste vi komma ihåg att det är Davids hus som det refereras till, inte kung David. Inskriften är också daterad till 150 år efter den tid David levde. Det innebär att vi måste vara försiktiga i våra slutsatser i vilken grad en hänvisning till davidsdynastin kan bekräfta de historiska berättelserna om David. Det ligger nog något i Miller & Hayes analys när de säger:

If scholars had not already known about David and the Davidic dynasty from the Bible, they would probably be much less confident that byt dwd should be translated “house of David,” and certainly there would have been no reason to connect the “house of David” with Jerusalem. (Otherwise the expression could have been translated as a place name or a reference to a temple.) (A History of Ancient Israel and Judah, 2nd ed, 2006, s 149)

Men nu känner vi till om en kung David genom Gamla testamentet, vilket gör det möjligt att tolka inskriften på Tel Dan Stelen korrekt. En historisk utombiblisk referens till Davids hus bekräftar allså att en davidsdynasti har existerat i Israels historia.