Daily Dose of Hebrew
Daily Dose of Greek
Accordance – Bible software
"Ett land som flödar av mjölk och honung"
Nu finns det arkeologiska bevis för att landet, som Gud lovade det befriade israeliska folket i 2 Moseboken (3:8, 17; jfr 5 Mos 26:9, 15), verkligen var ett land som flödade av mjölk och honung, åtminstone av det senare.
Arkeologer från Hebreiska universitetet upptäckte i somras (2007) det hittills äldsta bikupssamhället i Israel, daterade till ca 900-talet f. Kr. (perioden när kung Solomon regerade i Israel) vid Tel Rehov i Bet She’an dalen. Tel Rehov uppfattas som en av de viktigaste städerna i Israel under den israeliska monarkin.
Rapporten från utgrävningen beskriver upptäckten som de hittills tidigaste bikuporna någonsin i antika Främre Orienten. Det rör sig om tre rader bikupor, sammanlagt 30 bihus, men det beräknas att det totalt kan ha funnits ca 100 bikupor i hela området. Erfarna biodlar som har besökt utgrävningen gissar att så mycket som ett halv ton honung per år kan ha producerats från dessa bikupor.
Professor Mazar beskriver det unika med fyndet:
Prof. Mazar emphasizes the uniqueness of this latest find by pointing out that actual beehives have never been discovered at any site in the Ancient Near East. While fired ceramic vessels that served as beehives are known in the Hellenistic and Roman Periods, none were found in situ and beekeeping on an industrial level as the apiary at Tel Rehov is hitherto unknown in the archaeological record.
Bilder på bikupor från faraos Egypten påminner enligt rapporten från utgrävningen liknar mycket de som nu har upptäckts vid Tel Rehov.
En inskription upptäcktes också i samband med fyndet (!):
A particularly fascinating find is an inscription on a ceramic storage jar found near the beehives that reads “To nmsh”. This name was also found inscribed on another storage jar from a slightly later occupation level at Tel Rehov, dated to the time of the Omride Dynasty in the 9th century BCE. Moreover, this same name was found on a contemporary jar from nearby Tel Amal, situated in the Gan HaShelosha National Park (Sachne). The name “Nimshi” is known in the Bible as the name of the father and in several verses the grandfather of Jehu, the founder of the dynasty that usurped power from the Omrides (II Kings: 9-12). It is possible that the discovery of three inscriptions bearing this name in the same region and dating to the same period indicates that Jehu’s family originated from the Beth Shean Valley and possibly even from the large city located at Tel Rehov. The large apiary discovered at the site might have belonged to this illustrious local clan.
Upptäckten av bikuperna vid Tel Rehov indikerar också enligt rapporten att utvinning av honung var en välutvecklad industri under första tempelperioden i Israel. Det har diskuterats vad honung i Bibeln egentligen syftar på, men nu är det möjligt att koppla denna produkt omnämnd i Bibeln till bihonung.
Du kan läsa hela rapporten här, eftersom ovan redogörelse är en sammanfattning där en del detaljer och slutsatser kring upptäckten har utelämnats. Även Jerusalem Post har skrivit om upptäckten.
Löftet till det israeliska folket om ett land som skall flöda av mjölk och honung är inte bara en beskrivning av löfteslandet, utan blir också i Gamla testamentet en bibelteologisk metafor, som beskriver israeliska folkets förbundsrelation med Gud. Landet, som skall flöda av mjölk och honung, är ett löfte under det mosaiska förbundet (3 Mos 20:24), men hur folket kommer att ha det i land när de kommer dit beror på deras trohet och lydnad mot Gud (3 Mos 20:22-23, 25-26). Mjölk och honung blir alltså en bild på hur Gud ville välsigna sitt folk under det mosaiska förbundet.
Ny kommentar på Matteusevangeliet
På SBL konferensen i juli presenterades bland annat en ny bibelkommentar på Matteusevangeliet av R. T. France i serien New International Commentary on the New Testament (NICNT). Under konferensen fick jag och min resekamrat/kollega Tommy Wasserman också tillfälle och den stora förmånen att spendera onsdageftermiddagen och kvällen tillsammans med Donald A. Hagner med fru. Bland annat lyssnade vi på opera i Hofburgskapellet tillsammans (se tidigare rapport här). I vilket fall, Donald har författat en mycket bra bibelkommentar på Matteusevangeliet i The Word Biblical Commentary serien (två volymer!). När vi på eftermiddagen satt och fika framför Gamla Rådshuset i Wien, passade jag därför på att fråga vad han tyckte om R. T. France nya kommentar, och hans svar var att France kommentar var den bästa på Matteusevangeliet just nu.
Även om jag undervisar och är forskarstuderande i Gamla testamentets exegetik har jag sedan länge haft ett speciellt intresse för Matteusevangeliet, bland annat grund av Jesu bergspredikan i Matt 5-7 (som är den längsta sammanhängande undervisningen av Jesus i evangelierna), men också för sin överbryggande roll mellan de äldre förbunden (Gamla testamentet) och nytt förbund (Nya testamentet). Matteusevangeliet är nog den text av evangelierna som har flest direkta kopplingar och referenser till Gamla testamentet, och Matteus primära målgrupp var med största sannolikhet omvända judar till tron på Jesus Kristus.
Recensioner på R. T. France kommentar börjar nu dyka upp på bloggar och internet, och själv skulle jag vilja se den i min bokhylla. Men det får vänta, då mitt bokkonto är sprängt för en tid framöver. Så jag kan ännu inte personligen recensera boken här. Kanske någon som läser detta inlägg har hunnit stifta bekantskap med arbetet och vill lämna ett omdöme?
Matteusevangeliet, och speciellt Matt 28:19, har diskuterats här på min blogg, och jag räknar med att återkommer till Matteus framöver, även om tiden är knapp för mer avancerad bloggning just nu.
Tron och bibelforskning
Phil Sumpter har startat vad som lovar bli en mycket intressant blogg: Narrative and Ontology. När han nu inleder en serie med rubriken ”Faithful and Critical Scholarship: Interpretation Within Boundaries”, fångar han min uppmärksamhet direkt.
Eftersom jag själv är involverad i akademisk bibelforskning, undrar jag ofta var och hur min tro platsar i ett sådant sammanhang. Eller måste jag, som Phil uttrycker det, verkligen lämna den vid dörren till mitt arbetsrum för att sedan plocka upp den igen när jag går därifrån? Tron på Gud är inte accepterad i vissa rum inom den akademiska bibelforskningen, men sådana som jag kan ändå inte hänga av mig tron på Gud som en slags ytterkläder.
Jag tycker Phil uttrycker problematiken bra när han säger:
A Christian’s relation to the world of time and space is not particularly straight forward. On the one had, the logic of his faith demands that he believe in a God who acts, and who acts in such a way that it impinges upon our reality. On the other hand, Christian faith affirms the existence of the empirical world of laws and causality which need to be respected. These two dimensions cannot be fused, yet they cannot be separated either.
The result of this tension impinges upon me as an (aspiring) academic scholar, committed to the truth of the real world and thus open to criticism from evidence and logic. Yet my faith can, by definition, not be left at the door of my office, to be picked up again when I go home.
Trons plats i akademisk forskning är inte självklar, och för vissa oacceptabel eftersom tron likställs med ideologisk agenda som skall bevisas. Men jag menar om man har en tro kan den ändå inte helt skiljas från det man ägnar sig åt, eftersom tron är en integrerad del av ens liv och världsbild. I vilken grad är man då egentligen kvalificerad för akademisk bibelforskning?
Phil ställer frågan: ”How do I relate the demands of my tradition to the rigours of scientific research and the challenges of contemporary thought to the validity of my beliefs?” Phil kommer att undersöka denna fråga på sin blogg under de kommande veckorna, och han utgår då från B.S. Childs lista på ”six constitutive features of traditional exegesis over the past 2000 years.”
Jag har många projekt på gång nu för mitt bloggande, antagligen fler än vad jag egentligen klarar av, men nog skulle jag vilja återkommer till detta ämne med egna reflektioner. Det finns så mycket intressant och viktigt att reflektera teologiskt kring. Pust!
Antik tunnel i Jerusalem upptäckt
Det händer en del i Jerusalem på arkeologifronten (se här och här). I SvD och DN kan vi läsa om en arkeologisk upptäckt i Jerusalem, en dräneringstunnel. En sådan upptäckt hade nog inte fått stor uppmärksamhet i svensk press om inte det var för att tunneln också användes som flykttunnel under romerska belägringen av Jerusalem 70 e. Kr. Sådant tilltalar ju vårt intresse för och sökande efter spänning och äventyr (se Indiana Jones).
Judiske historikern Josefus, som deltog i det judiska upproret mot romarna, beskriver tunneln i sitt historiska verk The Jewish War, och nu har den upptäckts. Det finns andra tunnlar i Jerusalem, som exempelvis Hiskia tunneln, som jag själv har gått igenom. Vilken upplevelse! Det finns faktiskt en anledning till att återkomma till just den tunneln framöver, när jag ändå är på det temat. Tunneln under Megiddo är inte dum den heller (har även prövat den).
Delar av den nyupptäckta dräneringstunneln i Jerusalem blev undersökt av Charles Warren redan 1867-1870. Andra delar av tunneln har undersökts av Bliss och Dickie (1894-1897), Johns (1934), Kathleen Kenyon (1961-1967) och Benjamin Mazar (1968-1978).* Den del som nu har upptäckts sträcker sig från tempelberget till Siloam dammen, och den skall vara i stor sätt intakt. Här visar verkligen arkeologin sin bästa sida – den ökar på vår kunskap om Jerusalem under andra tempelperioden, samtidigt som historien blir levande.
Om du vill fördjupa dig i ämnet rekommenderar jag framför allt Dr Leen Ritmeyer’s blog. Här är ytterligare några länkar:
Ancient tunnel discovered in Jerusalem | Jerusalem Post
Archeologists discover segment of J’lem drain from Second Temple period – Haaretz – Israel News
BBC NEWS | Middle East | Jews’ Roman ‘escape route’ found
The Associated Press: Ancient Escape Hatch Found in Israel
Yahoo! News Photo
*Källa: Dr Leen Ritmeyer’s blog.
Från rulle till kodex
Omläggningen från skriftrulle till kodex under andra och tredje århundradet e.Kr. var revolutionerande för det skrivna ordet. Faktum är att de första kristna var de första som använde sig helt av kodex – föregångaren till den moderna bundna boken.
Men det var inte förrän jag såg denna dråpliga norska video som jag förstod att övergången också kan ha varit både komplicerad och förvirrande för vissa … liksom första mötet med en dator är för en del människor.
Se och låt dig underhållas.
Vad är pentekostal hermeneutik?
Detta inlägg är ett svar på en kommentar och fråga om vad som är pentekostal teologi (=pingstteologi). Inlägget svarar inte direkt på frågan, men diskuterar något som som direkt påverkar vad som är pentekostal teologi, det vill säga pentekostal hermeneutik.
Hur läser eller studerar en pingstvän Bibeln? Detta är en fråga som speglar en livlig debatt som åtminstone har pågått under hela 90-talet och fram tills nu. Debatten karaktäriseras av ett brett fält av uppfattningar som inte alltid är enigt i tolkningssätt och bibelsyn. Det finns pingstsamfund med trosbekännelser och pingströrelser som resolut vägrar att skriva en sådan bekännelse. Det finns de som förespråkar uppenbarelseteologi där kanon inte är stängd och de som hävdar kanons auktoritet mycket starkt. Det finns de som läser Bibeln enbart under Andens ledning (den ende läraren som behövs – 1 Joh. 2:27) och de som är noggranna bibelforskare men samtidigt förlitar sig på Andens hjälp. I pentekostal hermeneutik finns ytterligheter och det är mellan dessa ytterligheter som sanningen finns om pingstvänners sätt att läsa och förstå Bibeln.
Den klassiska pingstväckelsen kan beskrivas som en karismatisk-eskatologisk spiritualitet, vilken i sin tur karaktäriserar det pentekostala sättet att läsa Bibeln.[1] Manifestationen av karismatiska gåvor i församlingen blev bevis för att det övernaturliga i evangelierna verkligen var sant. Det var denna livssyn i par med eskatologiska förväntningar som präglade pentekostal hermeneutik från början. Den pentekostala förkunnelsen och bibelundervisningen spelade på följande sätt en viktig roll i formandet av pentekostal hermeneutik:[2]
- Det var det personliga vittnesbördet (upplevelsen) som blev utgångspunkten för hermeneutiken.
- Förkunnelsen delegerades inte till seminarieutbildade personer, utan vanliga män och kvinnor var utsedda av Anden att predika vad man betraktade som det inspirerade och ofelbara gudsordet. Den lokala pastorn var den främste tolkaren av Bibeln, inte den välutbildade exegeten.
- Förkunnelsen skulle vara inspirerad av Anden och därför ägnade inte predikanten tid åt att tolka en text på ett historiskt-kritiskt sätt. De mänskliga författarna tonades ner då det var Guds levande Ord det var frågan om. Betoningen låg på den omedelbara innebörden och det omedelbara sammanhanget vilket ofta resulterade i en strikt bokstavlig tolkning. Textens historiska sammanhang var inte betydelsefullt för att förstå Guds levande Ord idag.
- Den tidiga pentekostala tolkningen var teologiskt präglad av det fulla kristologiska evangeliet där Jesus är frälsaren, döparen av den helige Anden och den kommande kungen.
Detta tidiga och klassiska pentekostala sätt att läsa och förstå Bibeln är än idag en vanlig tolkningsmetod inom pingströrelsen. Hermeneutiken har bevarat sin pragmatiska prägel, då den vill få lyssnarna att uppleva det övernaturliga som evangelierna och Apostlagärningarna berättar om. Pingsterfarenheten betraktas ännu som betydelsefull för att läsa och förstå Bibeln rätt, eftersom Anden är upplysaren och inspiratören av Skriften. Tendensen att teologin inte alltid kommer före upplevelsen finns fortfarande kvar – först en upplevelse eller ett vittnesbörd och sedan en teologisk förklaring på det upplevda.
Rick D. More lyfter fram fyra aspekter som beskriver hur pentekostal hermeneutik tillämpas idag,[3] aspekter som också vittnar om lutherskt inflytande över det pentekostala sättet att läsa och förstå Bibeln:
- Bibeln är ett levande Ord som tolkar oss. Eftersom den helige Anden talar till oss på sätt som överstiger det mänskliga förnuftet är inte Skriften endast ett objekt som vi tolkar, utan också ett levande Ord som tolkar. När vi inte bara ägnar oss åt att tolka Ordet utan också låter Ordet tolka oss, verkar/flödar Anden genom det, på sätt som vi inte kan bestämma över eller dirigera (man tappar fotfästet i Andens ström – flyter med).
- Bibeln ger inte bara djup kunskap, utan förvandlar även viljan och karaktären hos läsaren eller tolkaren. När Ordet har förvandlat vilja och karaktär levs det ut i trosgemenskapen och i övriga världen. En pentekostal kristens upplevelse av Anden är förankrad i en relationsmässig epistemologi (kunskapsteori), där kunskap om Gud och att direkt uppleva Gud ständigt byter information med varandra och ständigt är beroende av varandra.
- Varje troende skall själv läsa Bibeln och själv vara bärare av dess ord. Varje pentekostal troende har ett ansvar att vara ett vittne om sanningen. Det innebär en tydlig övertygelse om det allmänna prästadömet och att alla troende har profetens kallelse. För att något sådant skall bli en verklighet måste alla troende själva ta ansvar för att läsa och studera Bibeln så att de kan bygga upp församlingen och evangelisera de förlorade.
- Ensam besitter ingen troende hela sanningen och kunskapen om Gud. Enligt pentekostal hermeneutik nalkas man Bibeln tillsammans i Anden. Var och en tillför något, men endast hela församlingen tillsammans kan höra vad Gud vill ha sagt till hela församlingen. Ensam kan ingen påstå sig ha hela sanningen (något sådant är inte pentekostal hermeneutik). Det innebär att man i pentekostal hermeneutik prövar varandras tolkningar, och att Gud inte har talat genom sitt Ord eller genom profetia förrän alla parter är överens om det.
Trots att pentekostal teologi fortfarande är starkt präglad av tidig pentekostalism har dess hermeneutik närmat sig den besläktade evangelikala hermeneutiken. Pentekostal hermeneutik syftar liksom evangelikal hermeneutik till att bygga upp tron och ge upphov till tillbedjan av Gud. Att möta Skriftens budskap är att möta Gud och utgången är tillbedjan – allt skall ske till uppbyggelse av de troende, till vittne för omvärlden, och ytterst för att Gud skall bli prisad (Matt 28:19-20; 1 Kor 14:26; Fil 1:9-11). På vilket sätt har då pentekostal hermeneutik närmat sig evangelikal hermeneutik? Förändringen har skett på det intellektuella området – pentekostal hermeneutik har blivit mer rationell, delvis på bekostnad av det pragmatiska även om den fortsätter att vara upplevelseorienterad och pneumatisk (andlig).[4]
Om den pentekostala hermeneutiken är besläktad med den evangelikala hermeneutiken och de två närmar sig allt mer, behöver vi då behålla termerna som skiljer dem åt? Jag skulle vilja svara ja på den frågan eftersom pentekostal hermeneutik särskiljer sig på grund av följande betoningar: 1) Pentekostal hermeneutik är homiletisk – framförandet är minst lika viktigt som innehållet i det framförda; 2) Pentekostal hermeneutik betonar den helige Andens roll i tolkningen av Skriften och garanterar därför att Andens funktion fortsätter att vara viktig i bibeltolkning och förkunnelse; 3) Pentekostal hermeneutik kontextualiserar – den liknar Qumransektens peshermetod: att göra tolkningen av Skriften aktuell, upplevelseorienterad och personligt tillämpad. Jag hävdar inte att dessa fyra drag saknas i evangelikal hermeneutik, men pingstvänners sätt att läsa och tillämpa Skriften har tenderat att radikalisera dessa drag.
Vad för slags framtid har då pentekostal hermeneutik? Jag tror att den även i fortsättningen kommer att tillhöra mångfalden inom kristen hermeneutik, där den både tillför och tar emot hermeneutiska principer för läsandet och förståelsen av Bibelns budskapet.
[1] Veli-Matti Karkkainen, ”Pentecostal Hermeneutics in the Making: On the Way from Fundamentalism to Postmodernism,” The Journal of the European Pentecostal Theological Association XVIII (1998): 76-115.
[2] Ibid.
[3] Larry R. McQueen, Joel and the Spirit. The Cry of a Prophetic Hermeneutic (Sheffield: Sheffiels Academic Press, 1995): 12-13.
[4] McQueen says: ”In line with Moore’s emphasis on lived experience, Roger Stronstad claims that Pentecostal experience of the Spirit is a legitimate presupposition of biblical interpretation, just as most ‘evangelical theology has always insisted that theology be done from a position of Christian experience’. For Stronstad, a Pentecostal hermeneutic consists of at least three elements. It is experiental, ‘both at the presuppositional and verification levels’; it is rational, ‘incorporating historico-grammatico principles of exegesis’; and it is pneumatic, ‘recognizing the Spirit as the illuminator as well as the inspirer of Scripture’ (Ibid.: 13).
Arkeologisk katastrof på tempelberget?
Det grävs på tempelberget i Jerusalem, men det är inte frågan om försiktiga arkeologiska utgrävningar utförda av erfarna och utbildade arkeologer. Istället är det en grävmaskin som gör 1,5 meter djupa och 150 långa diken. Det är tydligen det andra diket sedan julimånad som nu grävs för elkabel och avloppsledningar.
Israeliska arkeologer kalla det en arkeologisk katastrof, israeliska myndigheten försöker tona ner det hela, den islamiska myndigheten ansvarig för Haram as-Sharif/Tempelberget anklagar de protesterande arkeologerna för att ha nationalistiska syften med sina protester och försök att stoppa grävandet. Detta visar hur känsligt allt med tempelberget är – religiöst, politiskt, arkeologiskt.
Det verkar ganska illa, eftersom grävmaskinen har tydligen på vissa ställen stött på grundvalen till den judiska tempelplatsen. Det andra judiska templet byggdes upp på slutet av 500-talet f. Kr. (efter den babyloniska exilen), som Herodes den store (37-4 f. Kr.) senare renoverade och byggde ut. Detta tempel var judarnas religiösa centrum, en plats som Jesus besökte flera gånger, men som förstördes 70 e. Kr. av romarna vid det judiska upproret.
Att släppa in en grävmaskin som kan förstöra dyrbara arkeologiska lämningar verkar mycket ansvarslöst, och som bibelforskare blir jag djupt bekymrad. Vad går nu förlorat för all framtid som kan hjälpa oss att förstå bättre det judiska religiösa livet på Jesu och de första kristna tid under det första århundradet f. Kr.? Samtidigt finns det tydligen behov av att åtgärda el och avlopp för de tusentals människor som varje dag besöker helgedomarna på berget… men man kan väl ändå gå försiktigare fram under noggrann arkeologisk kontroll.
Nedan följer länkar på bloggsidor och artiklar för dig vill veta mer om händelserna på tempelberget i Jerusalem. Jag har samlat ihop dem från maillistan ”Biblical studies” och Dr Leen Ritmeyer’s blog. Ritmeyer’s blogg handlar förresten i stort sätt bara om tempelberget.
Bloggar:
Bibleplaces blog
Dr Leen Ritmeyer’s blog (art + video)
Artiklar/rapporter:
Archaeologists Issue Urgent Warnings Against Temple Mount Dig – Jewish World – Israel News – Arutz Sheva
Archaeologists: Muslim dig damaged Temple wall | Jerusalem Post
Archaeologists: Waqf dig endangering relics that may have been part of Temple – Haaretz – Israel News
Israeli archaeologists say Muslim dig damaged Bible-era wall at disputed Jerusalem shrine – International Herald Tribune
New Destructive Trench on the Temple Mount (rapporter + video)
Olmert, Arabs Negotiating Over Temple Mount – Defense/Middle East – Israel News – Arutz Sheva
Policeman Assaulted Trying to Stop Illegal Temple Mount Dig – Jewish World – Israel News – Arutz Sheva
The Temple Mount Archaeological Destruction
Uppdatering 1:
Från biblical studies maillista fick jag tag på den här länken, förmedlad av Yitzhak Sapir. Det är en karta av ”The Committee for the Prevention of the Destruction of Antiquities on the Temple Mount” över tempelområdet. Den visar hur det senaste diket har grävts och vad man har stött på längs linjen.
Det är lätt att överdriva situationen med tanke på hur känsligt området är. Men det är helt klart många som reagerar över detta och dess eventuella konsekvenser.
Uppdatering 2:
Här är ett par länkar till som Biblical Archaeological Society tillhandahåller om vad som sker på tempelberget i Jerusalem:
Israeli archeologists warn Muslim dig could harm Temple Mount artifacts – Haaretz – Israel News
Biblical Archaeology Society (Denna artikel av Hershel Shanks, kritiserar inte bara ansvariga för vad som sker just nu på tempelberget, utan han tittar också tillbaka historiskt, speciellt vad som skedde redan 1999)
Uppdatering 3:
Nya länkar (från PaleoJudaica.com och Dr Jim West) med uppdaterad information om vad som händer på tempelberget.
Jews beg Christians to help save the Temple. Kommentar: uppmaningen från Tempelinstitutet i Jerusalem till troende kristna är inte en bra utveckling i en redan känslig situation. Jag tror inte en sådan uppmaning underlättar utan gör det hela till en ännu mer religiösa fråga än vad det redan är. Uppmaningen uppfattas säkerligen av the Waqf (den islamiska religiösa myndighet som kontrollerar tempelberget) som ett sionistiskt hot och lär då försvåra ytterligare samarbetet med professionella israeliska arkeologer. Att stoppa grävandet går inte. Därför är det oerhört viktigt att arkeologer ohindrat släpps fram för analysera dikena och lämningarna från det.
Biblical Archaeology Society. Kommentar: BAS är på hugget genom att publicera updaterade ögonvittnesrapporter och flera mycket intressanta bilder på uppgrävda lämnar och hur dikena ser ut. Enligt rapporten är nu diket hela ”1600 feet” långt (ca 488 meter).
WorldNetDaily: Muslims caught red-handed destroying Temple artifacts
Uppdatering 4:
Via Jim West (och Allen Roth) blev jag informerade om denna telefonkonferens med bland annat bibelarkeologen Dr. Gabriel Barkay om situationen på tempelberget. Du kan antingen lyssna på konferensen från Dr Jim West blogg eller från The One Jerusalem blog där också en sammanfattning av konferensen finns att läsa. Se också en kommentar på detta inlägg från Jim West, som ursprungligen uppmärksammade mig om denna informativa och intressanta konferens om utvecklingen just nu på tempelberget i Jerusalem.
Biblegeografi med Google Maps
Är du intresserad av bibelgeografi? BibleMap.org har kopplat ihop sig med Google Maps. Satellitbilderna är naturligtvis inte från Bibelns tid, men nog är det bra häftigt vad man kan göra, speciellt om man i moderna klassrum kan koppla upp sig på internet och ha tillgång till denna resurs när den behövs i undervisningen. Du kan zooma in på städer och byggnader så nära att du till och med kan ana människor där nere.
Välj Acts 2 (Apostlagärningarna 2) så får de se vad som händer.
Mark G V Hoffman har på sin blogg Biblical Studies and Technological Tools bland annat undersökt en hel del vad det finns på nätet om bibelgeografi. Vill du få reda på mer resurser inom det området rekommenderar jag ett besök där.
Kartdukar och overhead tillhör historien… så länge lampan i projektorn inte går och servern inte krashar.
Logos i Johannesprologen – 6
Mitt ursprungliga inlägg om treenigheten och Joh 1:1 fick ett par kommentarer. En av kommentarerna har jag redan behandlat i tidigare inlägg i denna serie om Logos i Johannesprologen. I detta inlägg går jag nu vidare och svarar på den andra kommentaren. Nedan har jag sammanfattat den:
Den andra kommentaren på mitt ursprungliga inlägg hävdar att Logos är den levande Toran, som är Guds agent med gudomlig karaktär, men blev kött i skepnad av Josefs son Jesus. I resonemanget som följer, med bland annat citat och hänvisningar till rabbinska judar, kommer författaren fram till att Toran som Guds agent blev kött och Y’shua ben Josef (Jesus, Josefs son). Denne anonyme person argumenterar för att Toran är grunden för oss alla, och att den bestämmer ”på vilken Y’shua vi skall tro på, nämligen den Torahtrogne Y’shua och inte kyrkofädernas Jesus.” Treenighetsläran förnekas naturligtvis av författaren i dennes slutsats.
Frågan är således, syftar Logos i Joh 1:1-5 på Torah?
Det jag redan har skrivit om “ordet” och “vishet” i anslutning till begreppet Logos i Johannesprologen är även direkt tillämpbart på idén med torah som det inkarnerade Logos. Inledningsvis måste det också konstateras att begreppet torah är ett mycket komplext ord som är omöjligt att begränsa semantiskt. Några sammanfattande observationer finns det dock utrymme för i detta inlägg:
1) Torah (översatt till ”lag” i våra svenska Biblar) betyder ”instruktion, undervisning” eller ”vägledning”).
2) I hebreiska Bibeln finns det profetiskt torah, prästerliga torah och vishetstorah. Den profetiska varianten är en individuell instruktion, befallning eller norm för uppförande, kommunicerad av en präst eller profet, vars bidande kraft eller auktoritet beror på dess källa. Är källan Gud blir den profetiska instruktionen en lag eller ett orakel. En profetisk torahinstruktion i form av ett orakel blir således ett Herrens ord (davar). Den prästerliga torah ger instruktioner om Herrens Lag som den gavs genom Moses på berget Sinai. Vishetstorah baseras på föräldrars och lärares auktoritet. Dessa tre olika former av torah var ursprungligen muntliga, men blev så småningom nedskrivna. Jag skulle gissa att den sammanfattade kommentaren ovan syftar på alla dessa tre torah-former, men kanske specifikt på den prästerliga torah.
3) Deuteronomium (5 Mos) förberedde vägen för en identifikation av torah med Pentateuken (1-5 Moseböckerna), som i sin slutliga form består av historiska berättelser och kodifierade lagar. Enligt många bibelforskare var det den grekiska LXX översättningen av torah med nomos (“lag”) som begränsade ordets innebörd, men enligt andra forskare använde sig LXX:s översättare av det lämpliga ordet för torah. I vilket fall började judarna från sent 400-tal f. Kr. betrakta torah som bindande för folket i Jerusalem/Judeen. Konsekvensen blev att under hellenistisk tid betydde det grekiska ordet nomos det samma som torah. Detta är bakgrunden till att nomos är det ord som syftar på torah i Nya testamentet (som till största del skrevs ursprungligen på grekiska). Varken den tidiga kristendomen eller kyrkan kan alltså skuldbeläggas för att torah blev nomos.
4) Torah betraktades mot slutet av 400-talet f. Kr inte som vilken “lag” som helst, utan som ett uttryck för Guds vilja och auktoriativa instruktioner för ett rätt sätt att vandra genom livet. Torah hade sitt ursprung hos Gud, och sedan förmedlad genom Moses och andra utvalda in i världen för att uppfylla Guds verk. När profetian upphörde enligt judisk tradition på 400-talet f. Kr., var Moses och Elia (lagen och profeterna) i harmoni med varandra (Mal 4:4–6). Bibelstället i Malaki syftar på hela den hebreiska profetiska bibelkanon. Torah var således inte längre enbart Pentateuken, utan torah från den tidpunkten började representera hela den hebreiska Bibeln, som Guds instruktioner till människa och specifikt till det judiska folket. När Jesus deklarerar i Matt 5:17 att han inte har kommit för upphäva lagen eller profeterna, utan för att fullborda, är det hela hebreiska Bibeln han antagligen syftar på, inte delar av den. I den bemärkelsen är Jesus Guds torah till människan.
Liksom med begreppet ”vishet” i hebreiska Bibeln/Gamla testamentet är också torah ibland halvpersonifierad i poetiska texter. På det viset kan torah, liksom vishet, framställas i dessa texter nästan som en gudomlig person. Det finns också poetiska parallellismer, som exempelvis Isa 2:3, där torah och ”ordet” står för ungefär samma sak, även om det inte är den prästerliga torah från Sinai som syftas på i just den texten: “Ty från Sion skall instruktioner/undervisning gå ut, från Jerusalem Herrens ord.” De profetiska instruktionerna/ordet från Sion/Jerusalem handlade om hur Israels skall förhålla sig till grannationerna. I vilket fall, i poetiska bibelställen där torah eller ”ordet” presenteras nästa som gudomligt, blir dessa begrepp (liksom med “vishet”) aldrig riktigt det samma som Gud. De beskrivs inte som verkliga personer, till skillnad från Logos i Johannesprologen. Det framgår att ordet och lagen/instruktionerna/undervisningen i hebreiska Bibeln utgår från Gud och gör det Gud vill att det skall göra. I den bemärkelsen är det frågan om något gudomligt, men ändå aldrig Gud själv.
Sedan har vi det där problemet med att när ordet eller torah i hebreiska Bibeln/Gamla testamentet utgår från Gud, är det något som Gud skapar. Detta konstaterande, i kombination med att torah/ordet trots sin gudomliga karaktär, aldrig blir synonymt med Gud (dvs det finns exempelvis ingen synonym parallellism i hebreiska Bibeln mellan Gud och torah/ordet), gör det svårt om inte omöjligt att rakt av identifiera torah (Guds instruktioner/undervisning) med Johannes Logos (som blev kött). Jag upprepar vad jag har kommit fram till tidigare, Johannes Logos är inte skapat utan det är Gud. Jesus har inte bara uppfyllt torah, det har inte bara som i Gamla testamentet utgått från Gud, utan ”ordet” som var Gud blev Jesus.
Det har även diskuterats om inte Johannes med sitt Logos i Joh 1 presenterar en antites mot torah i vers 14 och 17. I vers 14 blev Logos/ordet kött (människa) som “var fylld av nåd och sanning”. Denna beskrivning av det inkarnerade ordet upprepas i vers 17 där Johannes tycks hävda att Logos som nåd och sanning har bytt ut nomos (lagen, dvs torah) som har kommit genom Mose. Att vers 17 skall uppfattas som att det existerar en kontrast mellan Logos och nomos får däremot inte överdrivas då Bibel2000 ”men” inte finns i den grekiska grundtexten utan har lagts till med syfte att förtydliga. Ordagrant står det som i SFB: “Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.” Jag tror ändå inte att vi här har en synomymous parallallism (att logos och nomos står för samma sak) då kontrasten finns där: Jesus är den nye Mose (och av större betydelse än Mose). Detta omöjliggör en eventuell parallell till uttalande av rabbiner i Talmuden om torah, även om deras spekulationer liknar väldigt mycket Logos konceptet i Joh 1:1ff. För rabbinerna är också torah, trots likheterna med Johannes Logos, något som är skapat av Gud, vilket gör det ändå svårare att se en direkt parallell med Joh 1:1ff.
Antitesen i vers 17 får däremot inte överdrivas, då antites saknas för övrigt i Joh 1, speciellt i vers 1. Eftersom Johannes inleder sin utläggning om det inkarnerade Logos med en tydlig koppling till skapelseberättelsen, inte med en antites mot torah måste det uppfattas som att Johannes inte uppfattade Logos och torah som raka motsatser. Jesus var för Johannes den levande torah då han som den inkarnerade Sonen uppfyllde torah i människans ställe. Men kontrasten finns ändå där i Joh 1:1ff (och i Johannesevangeliet för övrigt), men på ett sådant sätt att det inte skulle överdrivas och missförstås.
Begreppet torah bildar, liksom ordet och visheten, en viktig bakgrund till Johannes idé med Logos, men under det nya förbund (Jer 31:31) kompletteras sanningen i Gamla testamentet om torah/ordet med att Johannes återigen går utöver det som redan har uppenbarats. Kontinuiteten finns där, men insikten i uppenbarelsen har fördjupats (Heb 7:22) i och med Johannes speciella sätt att tillämpa Logos i inledningen av sitt evangelium.
De dödas uppståndelse i hebreiska Bibeln (Gt)
En nästan allmän uppfattning bland kritisk bibelforskning är att läran om de dödas uppståndelse och den slutliga domen är unik för judisk apokalyptisk litteratur (250 f. Kr. – 250 e. Kr.) och förekommer knappt inte i den hebreiska Bibeln. Uppfattningen är att denna lära antingen importerades av judendomen under hellenistisk tid från Zoroastrianism, eller så var den en direkt konsekvens av krisen och martyrskapet under Mackabeiska perioden. Vid tidpunkten för kristendomens födelse som judisk sekt och apokalyptisk rörelse, blev sedan denna lära en central del av den kristna tron och världsbilden.
I min forskning har jag börjat ifrågasätta denna uppfattning, dels att den judiska apokalyptiska genren måste begränsas till en specifik tidsperiod (se ovan), och att en lära om de dödas uppståndelse omnämns i hebreiska Bibeln först i Dan 12. Eftersom Danielboken är äkta apokalyptisk litteratur förläggs författandet av boken till den hellenistiska perioden, men oavsett vad man har för åsikt om det finns det enligt min mening textbevis som visar att idén om de dödas uppståndelse i den judiska religionen är äldre än den hellenistiska perioden, att det inte behöver vara frågan om en främmande import, utan kan spåras tillbaka till Gamla testamentets teologi. Om detta går att visa på ett trovärdigt sätt, kan inte den apokalyptiska genren längre begränsas lika lätt till hellenistisk tid, utan den har istället sitt primära upphov och rötter i den hebreiska Bibeln, även i bibeltexter daterade före babyloniska exilen.
Jon D. Levenson (Albert A. List Professor of Jewish Studies vid Harvard Divinity School) i sin bok Resurrection and the Restoration of Israel: The Ultimate Victory of the God of Life (New Haven: Yale University Press, 2006) undersöker just frågan om ursprunget till de dödas uppståndelsen i judisk tro, och har kommit fram till att denna uppfattning om livet efter döden i högsta grad hör hemma i Gamla testamentets teologi. Stephen L Cook har recenserat boken i Review of Biblical Literature och ett abstrakt därifrån lyder:
This provocative volume explores the origins of the Jewish doctrine of the resurrection of the dead. Jon D. Levenson argues that, contrary to a very widespread misconception, the ancient rabbis were keenly committed to the belief that at the end of time, God would restore the deserving dead to life. In fact, Levenson points out, the rabbis saw the Hebrew Bible itself as committed to that idea. The author meticulously traces the belief in resurrection backward from its undoubted attestations in rabbinic literature and in the Book of Daniel, showing where the belief stands in continuity with earlier Israelite culture and where it departs from that culture. Focusing on the biblical roots of resurrection, Levenson challenges the notion that it was a foreign import into Judaism, and in the process he develops a neglected continuity between Judaism and Christianity. His book will shake the thinking of scholars and lay readers alike, revising the way we understand the history of Jewish ideas about life, death, and the destiny of the Jewish people.
Jag var naturligtvis tvungen att beställa Levensons bok, och hoppas kunna återkomma i höst eller vinter med egen recension och utvärdering av den.
Om bloggen
Välkommen hit! Mitt namn är Stefan Green och är teolog och exeget. Mer om mig kan du läsa under flikarna ovan: Om mig…, Engagemang och Publikationer
Det du kan förvänta dig här är: en hel del exegetik, bibelteologi, en del bibelarkeologi, men också annat som intresserar mig.
Du får gärna kommentera det jag publicerar, så att vi kan ha en dialog. Jag förbehåller mig däremot rätten att avvisa kommentarer som bedöms som respektlösa, olämpliga och som ligger utanför syftet med denna blog.
Senaste kommentarer
 | -Ugaritic Texts: – S… om The History and Excavation of… |
 | Per Lilja om Hoppet som övervinner död… |
| Per Lilja om Guds frid mitt i verkligh… |
 | Stefan Green om ”Levande vatten” – Jesu löfte… |
| Per Lilja om ”Levande vatten” – Jesu löfte… |
Stefan Green 
