Jesajabloggen

Hem » Filipperbrevet » Lydnad är gudsfruktan (4)

Lydnad är gudsfruktan (4)

Auto translate

Om bloggen

Välkommen hit! Mitt namn är Stefan Green och är teolog och exeget. Mer om mig kan du läsa under flikarna ovan: Om, Engagemang och Curriculum Vitae

Varför kallar jag min blog för Jesajabloggen? Jesaja var en betydelseful profet i Hebreiska Bibeln/Gamla Testamentet och har en hel bok uppkallad efter sig. Eftersom det jag skriver har ett visst fokus på Gamla Testamentet, men även sträcker sig in i Nya Testamentet, är Jesajabloggen ett passande samlingsnamn för mina publiceringar. Jesaja var en viktig bok för de tidiga kristna, och formade i hög grad deras förståelse av Jesus Kristus. Av GT-böckerna var det enbart Psaltaren som hade större inflytande än Jesaja. Sedan forskare jag i Jesaja, så det är ytterligare en anledning att kalla denna blog för Jesajabloggen.

Det du kan förvänta dig här är: en hel del exegetik, en hel del bibelteologi, men naturligtvis också om Jesaja. Bibelarkeologi tillhör också mina intressen. Däremot lovar jag att inte skriva om mig själv.

Du får gärna kommentera det jag publicerar, så att vi kan ha en dialog. Jag förbehåller mig däremot rätten att avvisa kommentarer som bedöms som respektlösa, olämpliga och som ligger utanför ämnet för denna blog.

Nyligen twittrat

Bloggarkiv

Filipperbrevet 2:14–18

Paulus fortsätter i nästa stycke (Filipperbrevet 2:14–18) att förklara vidare vad han säger i 2:12–13, hur de troende i Filippi skall fortsätta ”arbeta [ut] med fruktan och bävan på er frälsning”: ”Gör allting [fortsätt i er lydnad] utan knot och utan förbehåll,… ” (vers 14). Lydnad är inte ett lätt begrepp att diskutera och tillämpa i vårt västerländska samhälle idag. Det är ett belastad ord som uppfattas som inskränkande och förtryckande. Men Paulus tänker inte på något sådant här, utan han menar att lydnad och vördnad hör ihop och att de som säger sig frukta Herren bör inse det. “Gör allting utan knot och utan förbehåll” i vers 14 är direkt kopplat till vers 12, som utlägger förhållandet mellan vördnad och glädje/fruktan och bävan.

Att lydnad och gudsfruktan enligt Paulus har att göra med fostran (helgelse) och ett högre syfte än de troendes egna liv börjar bli tydligt i verse 15–16a: ”…så att ni blir oförvitliga och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen när ni håller er till livets ord.” Så beskriver Paulus frukten av gudsfruktan – det gör troende rena inför Herren (frukten av frälsningen, v 12) på grund av deras sinnelag (se 2:5). Detta vittnesbörd i deras liv skall i sin tur lysa som stjärnor i en syndfull värld när de håller sig till livets Ord (se Joh 1:1). För Paulus är Jesus förebilden för ett sådant sinnelag (2:15-16).

”Stjärnor” är en metafor som har många funktioner: Det ger associationer till guidning och ett rättfärdigt liv. Himmelsk kroppar som förundrar oss, något som är storartat och strålande. Något som vi inte till fullo förstår, men fångar vår uppmärksamhet. I Uppenbarelseboken 21:11 finner vi ordet ”lyste”, vilket är samma grekiska ord som i Fil 2:15. I Uppenbarelseboken syftar ordet på Guds härlighet, vilket också passar bra med vad Paulus säger i Fil 2.15b: ”Där ni lyser [Guds härlighet] som stjärnor på himlen [i en syndfull värld och bland ett fördärvat släkte].”

Paulus uppmanar alltså de troende hålla sig till “livets ord” [Kristus] så att de lyser ”som stjärnor.” ”Då” säger Paulus, “kan jag vara stolt på Kristi dag: mitt lopp har inte varit förgäves, min möda inte förspilld” (v. 16b). Vad är Paulus stolt över? Över de troende i Filippi eller över evangeliet? Paulus är stolt över båda, men kanske speciellt över det faktum att inget kan hindra budskapet om Kristus att nå fram (se 1 Kor. 9:12). Paulus är mycket glad för sina vänner i Filippi, men speciellt stolt över att “stjärnorna” lyser i deras liv, när de håller sig till livets Ord, Jesus Kristus.

Paulus är stolt och glad över att hans lopp inte var förgäves, att hans möda inte var förspilld. Paulus blir själv ett exempel på Fil. 2:12–13 i verserna 16–18. Han använder sig av metaforen ”löparen”. Han löper ett lopp med ett syfte: att avsluta loppet och vinna priset. Att frukta Herren på grund av Kristus i våra liv är att löpa loppet, det vill säga lyda och fullborda Guds vilja och kallelse i våra liv (se 1 Kor 9:25–27). Ett hårt arbete, ett annat sätt att säga: ”arbeta ut med fruktan och bävan på er frälsning”. Men hur skall vi tänka här? Vad löper vi för? Varför skall vi löpa hela loppet? För priset? För att manifestera självdisciplin? Nej, det menar nog inte Paulus. Syftet är att ära och hyllning skall tillfalla den som tränar oss, som arbetar i oss (2:13).

Paulus är glad, han glädjer sig i Herren (Fil. 2:17–18). En frukt av gudsfruktan i sitt liv. Därför ber han också de troende i Filippi att vara glada och glädjas med honom. De lyder Herren, då det finns mycket glädje och tillfredsställelse i att just lyda Herren.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: