I 1 Kor 12 betonar Paulus behovet av mångfald i Guds församling, ett argument som förbereder vägen till korrigeringen av korinthiernas karismatiska teologi i kapitel 14 — missbruket av och det överdrivna intresset för tungotal. För Paulus är tungotalets gåva inkluderat i variation och mångfald, men i Korinth har deras förtjusning i denna gåva tagit över på bekostnad av andra andliga gåvor, vilket också skapar oordning ibland dem. Paulus argumenterar alltså inte emot tungotalet i kap 12-14, men om tendensen är att tungotalet blir kriteriet för andlighet (vilket tydligen var fallet i Korinth), får en sådan gåva en splittrande snarare än en förenade funktion i församlingen. Det verkliga kriteriet för andlighet är enligt Paulus kärleken (1 Kor 13), eftersom de andliga gåvorna har som syfte att bygga upp, inte att riva ner.

Argumentet i kapitel 12:4-31 består av tre delar (vv 4-11; 12-26; 27-31), vilka alla betonar behovet och värdet av mångfald inom enhet. Korintherna behövde en större bredd av en och samma Andes manifestation av gåvor. Paulus poäng är att mångfald, inte likformighet (obs, inte det samma som enhet), är nödvändig för en frisk församling.

1 Kor 12:4-11
Paulus inleder diskussionen med att placera frågan (likformighet och bristen på mångfald) i den viktigaste teologiska kontexten av dem alla, gudomen. Människan är skapad till Guds avbild, församlingen är Kristi kropp, och likformighet är inte en sann avspeglingen av Guds natur. Mångfald inom enhet tillhör Guds karaktär, och därför skall Guds församling också spegla en sådan sammansättning i de gåvor som Anden har gett – sann mångfald i sann enhet.

Paulus menar att på samma sätt som det finns en Ande, en Herre och en Gud, finns det en mångfald av andliga gåvor (vv 4-6). Anden, Herren och Gud är parallella begrepp här, som syftar på samma person, en och samme gudom. Att de kopplas till olika aktiviteter (olika nådegåvor, olika tjänster, olika verksamheter) separera dem inte i tre: Anden är Gud och Herren är Gud; nådegåvorna är Guds olika verksamheter och tjänsterna är Guds olika verksamheter. Tillsammans är de Andens manifestation till allas nytta (v. 7). En sådan parallellism* är vanligast i biblisk hebreisk poesi, men förekommer även i vanlig prosa på flera ställen i Bibeln. Att det förhåller sig så ser vi även i tredje delen av Paulus argument (vv 27-31): då är det Gud som verkar i församlingen genom att fördela tjänsterna (v 28a) och ge gåvorna (v 28b), det som Herren och Anden gör i verserna 4-5, och Anden i verserna vv 7-10. Att Paulus lyfter fram Andens aktivitet i fördelningen av de andliga gåvorna i verserna 7-11 är för att illustrera Guds mångsidiga verksamhet, hur en och samma Ande framträder till allas nytta (v 7, 11).

De andliga gåvorna är alltså en manifestation av Guds mångfald, eller som Gordon Fee uttrycker det i sin kommentar över 1 Korintherbrevet: ”Such diversity in God manifests itself, Paul argues further, by his distributing to the many of them different manifestations of the Spririt for the common good (v. 7).” (s 583).

Detta innebär, att om troende önskar manifestera Guds karaktär i sina relationer med varandra (att vara enade, inte splittrade), och vara ett trovärdigt vittne om Guds verksamhet för en andligt sökande omvärld, måste mångfalden (1 Kor 12) och framförallt kärleken (1 Kor 13) få karaktärisera den kristna församlingen. Då är det omvända också betydelsefullt, att de troende bekänner sig till en och samme Gud, som tillåts manifestera sin mångfald inom sin enhet för allas nytta. Med denna teologi, både om gudomens treenighet och dess manifestation av mångfaldiga gåvor i Kristi församling, behöver det inte heller finnas några skäl för att anklaga de troende för intolerans. Det är världen som tenderar att vara likformig, inte medlemmarna i Guds församling.

Jag delar nog Fees (s 588) och Barretts (s 284) uppfattning att Paulus i 1 Kor 12:4-6 inte försöker uttrycka en färdig trinitarisk teologi. Det är inte Guds treenighet (att Fadern, Sonen och Anden är ett) som Paulus betonar i denna text, utan manifestationen av Guds mångfald i församlingen genom andliga gåvor. 1 Kor 12:4-6 är däremot den tidigaste av en rad texter som gav material till formulerandet av den trinitariska läran under 200-300 talet e Kr. Även om det är mångfaldens betydelse som Paulus vill få korinthierna att förstå, är dock Guds enhet en dominerande teologisk uppfattning hos Paulus, och det är ingen tvekan om att han betraktade både Anden och Kristus som genuint tillhörande gudomen.

*Parallellism är en relation (grammatisk eller semantisk) mellan olika rader i en text.