Daily Dose of Hebrew
Daily Dose of Greek
Accordance – Bible software
Omskärelsen och dopet
Nedan har jag försökt mig på att titta på texter om omskärelse utifrån en baptistisk dopsyn. En noggrannare exegetisk bearbetning av Kol 2:1-11 är egentligen nödvändig, men detta får duga tillsvidare från mig.
Det går inte att förneka att det finns en del likheter mellan omskärelsen och dopet, men de skiljer sig också åt på flera väsentliga punkter. Under det gamla förbundet blev man medlem i förbundsfolket genom ett fysiskt, externt ingrepp. Men omskärelsen var inte begränsad till människor som hade ett sant inre andligt liv, utan det var ett tecken som gavs till alla som hade blivit födda av judiska föräldrar eller som levde tillsammans med Israels folk, slavar som fria (1 Mos 17:10-13, 23; Jos 5:4). Här avviker den nytestamentliga undervisningen (se Paulus ord i Rom 2:29; 9:6), vilket gör att villkoren för medlemskap i Guds församling blir annorlunda än medlemskap i den nationella förbundsförsamlingen Israel.
Gamla testamentet ger exempel på många människor som hade en levande förbundsrelation med Gud (se också Heb 11). Omskärelsen av manskönet var sedan Abraham ett bekräftande tecken på ett förbund mellan Israels folk och Gud (1 Mos 17:11). Detta tecken var nödvändigt och påtvingat varje spädbarnspojke, som en ständig påminnelse att Gud hade utvalt dem till att bli en välsignelse för alla folk – det var Guds sätt att under den gammaltestamentliga perioden påminna folket vem de var och bevara dem från totalt avfall. Det fanns inte heller något som hindrade ”hedningar” att konvertera och leva tillsammans med det israeliska folket, och om det då var frågan om män och pojkar var de tvungna att låta sig omskäras i köttet som ett tecken på tillhörighet till Guds utvalda förbundsfolk.
Under det äldre förbundet sker alltså en fysisk omskärelse. Under nytt förbund gå det inte längre till på det sättet om man vill tillhöra Guds församling. Ett tecken är fortfarande omskärelsen, men inte längre som ett fysiskt ingrepp i spädbarnålder. Paulus säger uttryckligen i Rom 2:29; 9:6 att under nytt förbundet är inte den fysiska omskärelsen en väg in en förbundsrelation, utan det sker genom omskärelse av hjärtat, det vill säga genom tron. En biblisk teologi blir då det mönster som urexemplet Abraham illustrerar (se Rom 4, Gal 3), att tron kom före omskärelsen, inte tvärtom. Det är utifrån denna skillnad som vi också måste tolka Kol 2:1–11, som jag återkommer till nedan.
Det nya förbundet verkar alltså vara annorlunda. Nya testamentet talar inte om att församlingen utgjordes av både troende och icketroende. I den nytestamentliga församlingen är det enda som räknas en frälsande tro på Jesus Kristus, för att man andligt skall inympas i Kristi kropp. Detta sker genom att bli född på nytt på genom tron. Dopet blir då ett förbundstecken, en bekännelse att hjärtat är omskuret, det vill säga en identifiering med Kristus och ett bevis på en medveten tro på Honom. När omskärelse kopplas till den kristna tron i Nya testamentet, är det alltså inte omskärelse av köttet det syftar på utan omskärelse av hjärtat, en personlig tro som antingen erfars på ett radikalt sätt eller växer fram i en persons medvetande oavsett kön.
Paulus använder sig av typologi i Kol 2:1-11 för att beskriva innebörden i dopet. Omskärelsen och dopet har en gemensam förbundsteologi, men omskärelsen är enligt Paulus en förebild av den fullständiga sanningen om dopets innebörd och funktion i Nya testamentet. De fysiska elementen och aktiviteterna under det äldre förbundet var en “skuggan av det som skulle komma” (Kol 2:17) och att den sanna verkligheten finns i den förbundsrelation vi har i Kristus Jesus. Därför, även om pojkspädbarn omskars under det äldre förbundet behöver det inte innebära att spädbarn enligt Paulus skulle döpas, utan istället var dopet enligt Paulus för de som har en genuin tro, eftersom medlemskap i Kristi kropp är baserad på en inre andlig verklighet och inte på fysisk tillhörighet. Det kan också tilläggas att om grunden för tillhörighet i Kristi församling är de samma som grunden för tillhörighet i förbundsförsamlingen Israel, bör vi i konsekvensens namn hädanefter enbart döpa pojkar, eftersom flickor i Gamla testamentet var skonade från omskärelsens ingrepp.
I Gamla testamentet finns det berättelser om människor som hade en sann förbundsrelation med Herren (se Heb 11). De tillhörde det som bland annat Paulus beskriver som det sanna Israel, då deras hjärtan var omskuret av gudsfruktan och lydnad. Dessa människor hade både en nationell tillhörighet i köttet, men också en levande förbundsrelation med Herren, som inte var självklar trots omskärelse i köttet. Här kan man resonera att de trofasta var medvetna om att de blev omskurna som spädbarn och räknade in det i sin levande gudstro. Jag hävdar inte att det är omöjligt för Gud att acceptera ett sådant perspektiv när det överförs på dopsynen – i sin nåd är Gud mer tolerant än vad vi kan någonsin förstå. Men var kan vi utläsa ett sådant resonemang i Bibeln? Varje gång gudsfruktan beskrivs, eller där omvändelse sker, nämns inte ett ord om utförd omskärelse i tidig ålder. Det som betonas är vad som sker i hjärtats relation med Gud och de konsekvenser det bar med sig efter avgörandet.
Världens vackraste bibliotek
Strahov Theological Hall - Original Baroque Cabinet
I min barndoms- och tonårstid var jag aldrig speciellt arbetsvillig. Jag läste hellre böcker… och spelade golf. Mina värderingar i vuxenålder har förändrats, men fortfarande finns ett speciellt förhållande kvar till boken som källa till kunskap. Därför kommer en speciell positiv känsla över mig, och ibland nästa på ett svindlande sätt, när jag besöker bibliotek. Så mycket att läsa och aldrig tillräckligt med tid för att hinna med.
Därför fann jag denna hemsida speciellt intressant, eller snarare fascinerande och överväldigande, vars skapare har samlat ihop en hel serie bilder på ”världens vackraste bibliotek”. Vad som är vackert kan vara väldigt subjektivt, men oavsett smak är bilderna som sagt överväldigande. Inte minst läsarkommentarerna vittnar om det, som i denna lässtund är uppe i 805 st! Flera gamla teologiska bibliotek finns representerade i listan, och även ett par svenska bibliotek. Men listan verkar inte ordnad i någon slags rangordning. Varje bibliotek har sin skönhet och historia. Det fantastiska är att de är bevarade.
Jag taggar sidan och hoppas att en dag få besöka några av dessa rum. Tipset på ”världens vackraste bibliotek” fick jag från den oförtröttlige Ben Meyers. Utöver tipset och ett par länkar till, presenterar han också på sin blogg 12 teser om bibliotek. Läsvärt.
Hushållsdopet
En intressant dopdebatt pågått sedan förra veckan på Kolportören, och följts upp bland annat av Jonas Melin på hans blogg Barnabasbloggen. Bland annat nämns hushållsdopen i Nya testamentet som skiljelinje mellan olika dopsyner idag. Nedan följer min titt på de aktuella bibelställena.
Om hushållsdop kan vi läsa om i Apg 10:44–48; 16:15, 33; 1 Kor 1:16 och med tveksamhet i Apg 2:39. De som förespråkar spädbarns dop söker stöd för sin tradition i bland annat dessa bibelställen. Jag kan ha respekt för olika traditioner, väl medveten om att kyrkodogmer är mer komplicerade än att bara avfärdas som obibliska. I bibelställena ovan är det emellertid enligt min mening svårt att finna stöd för någon tydlig position om det kristna dopet, det vill säga om enbart troendedop eller också spädbarnsdop praktiserades av kristna under det första århundradet. Men eftersom bibelställena ovan ändå är en av stöttepelarna i en icke-baptistisk dopsyn, kan inte förespråkare av en baptistisk dopsyn svepa förbi dem.
Eftersom jag har en baptistisk dopsyn, blir min fråga därför om det går att läsa Apg 10:44–48; 16:15, 33; 1 Kor 1:16 och Apg 2:39 till fördel för en dopsyn som jag i andra bibelsammanhang uppfattar vara den praxis som gällde bland de första kristna. Frågan är ställd med respekt för andra tolkningar och att jag inte försöker hävda att att min slutsats är den bibliska. Bibelverserna i fråga säger inte tillräckligt för att stödja en sådan tvärsäkerhet.
Handlingen som leder upp till Apg 10:44–48 börjar i 10:33 då Petrus blir ombedd av Cornelius att predika evangeliet. Lägg märke till vad där står: ”Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.” Hela hushållet var samlat för att höra så att de kunde tro (se Rom 10:14–15). Petrus talade ordet till dem, och de trodde, eftersom det står i vers 44: ”Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde [trodde] hans ord.” Fortsättning följer: ”Vem kan hindra att de [som hörde och trodde] blir döpta med vatten, när de tagit emot den heliga anden alldeles som vi [utav nåd i tro – är det möjligt att eventuella spädbarn också tog emot den helige Anden på samma sätt som de första kristna gjorde på pingstdagen?]” (vers 47).
Låt oss gå vidare till Apg 16:15. Detta är det enda bibelställe om hushållsdop som faktiskt kan stödja en icke-baptistisk dopsyn, om man isolerar den från övrig bibelteologi om dopet. Men texten säger faktiskt inget om det fanns spädbarn eller inte i Lydias hushåll. Visserligen kan man förstå generellt att begreppet “hushåll” på den tiden inkluderade spädbarn, men det behöver inte vara så i specifika fall som i Apg 16:15. Därför ger inte Apg 16:15 stöd för någon specifik dopsyn.
Apg 16:33 säger: ”Sedan döptes han [fångvaktaren] själv med hela sin familj.” Men visst finns troselementet med här, både före och efter vers 33: ”Och de förkunnade ordet om Herren för honom och alla i hans hus (v 32) … och han och hela hans hushåll visade stor glädje över att ha kommit till tro på Gud” (v 34). Eftersom medveten bekännande tro finns med i detta sammanhang som ett viktigt element, så är frågan om det är möjligt att spädbarn också döptes i anslutning till denna händelse.
I 1 Kor 1:16 säger Paulus: ”Stefanas och hans familj har jag också döpt.” Men i 16:15 säger han att: ”Stefanas och hans hushåll var Achaias första gåva [NIV, NRSV: ”the first converts”] till Kristus och att de har tagit på sig att tjäna de heliga.” Stefanas familj var alltså inte bara döpta, de var också omvända och betjänade andra troende. Kan det ha inkluderat spädbarn, om det fanns några? Här vill jag också nämna att det i Joh 4:35 och Apg 18:8 beskrivs hur hela hushåll lät omvända sig utan att dopet nämns. I Apg 18:8 nämns faktiskt dopet efter det att Crispus familj omvände sig: ”… och många andra korinthier som hörde Paulus trodde och lät döpa sig.”
Till sist Apg 2:39. Första delen av versen säger: ”Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta…,” men resten av versen säger: ”… som Herren vår Gud vill kalla.” Detta måste sedan också tolkas utifrån vers 41: ”De som tog till sig hans ord lät döpa sig … .” Naturligtvis är det frågan om barn här som medvetet kunde ta åt sig Petrus ord i tro och sedan lät döpa sig.
Frågan kvarstår alltså vilken dopsyn Apg 10:44–48; 16:15, 33; 1 Kor 1:16 och Apg 2:39 stödjer. Visserligen påverkas slutsatsen av vilken utgångspunkt man har, men utläggningen ovan visar ändå att dessa texter inte går att användas emot en baptistisk dopsyn.
Jämlikhet i begynnelsen (1)
Skapelseberättelsen är en viktig grund för den bibliska undervisningen om jämlikhet mellan man och kvinna av följande skäl:
- Skapelseberättelsen kommer först i Bibeln och är den ursprungliga ordningen. Därför börjar mycket bibelteologi med dessa inledande kapitel. 1 Mos 1–3 kan därför fungera som den teologiska utgångspunkten för ett studium om vad Bibeln säger om relationen mellan man och kvinna.
- 1 Mos 1–3 innehåller den första undervisning om mannens och kvinnans natur, och den fallna världens tillstånd. För att få en korrekt syn på hur Gud ser på förhållandet mellan man och kvinna måste därför dessa kapitel studeras för att förstå den bibliska undervisningen om genusfrågor.
- 1 Mos 1–3 är Guds uppenbarade vilja för människan. Så att vi redan nu kan leva i en förbundsrelation med Gud och med varandra.
Dessa tre skäl är orsaken till varför jag söker ett svar i 1 Mos 1–3 på frågan om det finns jämlikhet mellan könen när det gäller möjligheten att tjäna i Guds församling.
Timna
På bloggen Teologiskt forum har jag publicerat en artikel som exempel på sådant som kan komma upp i en introduktionskurs, beroende på vilka frågor studenterna har. ”Templet i Timna” handlar artikeln om, och går visserligen lite djupare än vad normalt en introduktionskurs gör i enskilda frågor, men arkeologi och Bibeln kommer vi att prata om.
Timnaartikeln utgår från att uttåget från Egypten skedde på 1200-talet f Kr, eftersom de arkeologiska bevisen tycks stödja en sådan datering bäst. Men en datering till 1400-talet f Kr verkar passa den bibliska kronologin bättre. Detta är ett problem jag kanske återkommer till, men syftet med artikeln är inte att formulera ett ställningstagande i just den frågan, om uttåget skall förläggas till 1200 eller 1400 f Kr. Syftet är istället att analyserar en arkeologisk upptäckt utifrån den senare dateringen av exodus för att se vad det får för konsekvenser för förståelsen av centrala texter i 2 Moseboken om tabernaklet och guldkalven (2 Mos 32).
Så titta gärna över på Teologiskt Forum och läs om ”Templet i Timna”, något som jag i alla fall tycker är intressant.
Paul Cornish (-2010)
Foto: Seattle Bible College
En av mina absoluta favoritlärare på Seattle Bible College (SBC), där jag studerade mellan 1982–1986, gick bort den 5 januari. Paul Cornish var rektor på SBC och undervisade dogmatik-ämnena. Jag minns hur hans lektioner var spännande och nyupptäckande för mig. På det personliga planen var alltid Paul Cornish ett andligt stöd för studenterna på skolan, jag själv inget undantag. Man kunde alltid på knacka på och be om ett samtal med honom. Det betydde mycket för en ung människan som försökte förstå vad man hade gett sig in på när man studerade på SBC.
När jag kom tillbaka till Sverige 1986, och efter avslutade vapenfri tjänstgöring, sökte jag pastorstjänst i församling. Men det drog ut på tiden och jag fick aldrig någon kallelse trots ansträngningar. Anledning till det är en annan historia, men när det var som svårast fick jag reda på att Paul Cornish lade fram mig som böneämne i Philadelphia Church, min hemförsamling under tiden i USA, att Herren skulle leda in mig i en lämplig tjänst. Det är bara ett exempel på hans omtanke för fd studenter. Nu blev jag aldrig pastor, utan bibellärare och exeget. Jag har kvar mina anteckningar från Paul Cornishs lektioner, och de har varit till nytta många gånger i undervisningsförberedelserna.
Avril van der Merwe har författat följande memoriam:
Paul Cornish came to Seattle Bible Training School (now SBC) in 1970 and served as Dean as well as the major theology instructor for 22 years. He re-signed from this position in 1992 and entered overseas ministry. Prior to serving in Seattle, he ministered in Canada for more than 25 years, serving in pastoral work as well as principal of Temple Bible Institute (later known as Temple Bible College) in Alberta, Canada. More recently, Paul has served on staff at Philadelphia Church as Senior Associate Pastor and now is Associate Pastor at Hope Christian Fellowship in Burien, Wash. He is a graduate of Northwest Bible College in Edmonton, Alberta. Paul and his late wife, Bodil (former SBC librarian), raised four children.
While visiting family in Kansas over the holiday season, brother Cornish suffered an accident in their home, which left him with a compressed fracture of the spine, resulting in quadriplegia. His physical condition deteriorated over the days that followed, until he was released into the presence of His Lord on Tuesday, January 5 2010. All who knew him were blessed by him, and he will be sorely missed. Yet we rejoice that he is now rejoicing in the presence of the One whom he loves so much: the One who makes all things new!
Brother Cornish har det bra nu. Det enda jag beklagar, förutom den otäcka olyckan som ledde till hans död, är att jag aldrig fick chansen att träffa honom igen efter mina avslutade studier vid SBC. Jag har nämligen aldrig fått möjlighet att resa tillbaka till USA och Seattle för att besöka vänner och skolan. Det är synd.
De viktigaste bibelarkeologiska upptäckerna under 2009
Så var det tid för reflektera över de viktigaste arkeologiska fynden under 2009 som relaterar till Bibelns värld. Denna gång är det Todd Bolen som sammanställt en lista över vad han tycker är Top Discoveries of 2009.
Via länkar på Todd Bolens blogg kan du klicka vidare för mer information om varje upptäckt.
En upptäckt som jag skulle vilja lägga till listan för 2009 är Khirbet Qeiyafa inskriften. Denna inskrift var en sensation när den upptäcktes under 2009, och nu har en ny rapport (se länk) kommit med en översättning som skapar genljud kan tvinga forskare att omvärdera åldern på de gammaltestamentliga bibeltexterna.
Du som är intresserad av att åka till Israel i sommar för att delta i en arkeologisk utgrävning, så är det tid att anmäla sig. I senaste numret av Biblical Archaeology Review (Jan/Feb 2010) presenteras årets utgrävningar med kontaktuppgifter.
Visst är det härligt med en ordentlig vinter?
Jag måste nog säga att det är härligt med en ordentlig vinter. Skall det vara vinter skall det vara riktig vinter, inte en blöt och slaskig variant. Så just nu njuter jag och min familj av denna härliga årstid.
Men en ordentlig kall vintern är inte bara en fin upplevelse för sådana som jag, den är också nödvändig för att det skall bli en fin vår och sommar. Under några månader får vår natur vila sig, för att på nytt bryta fram i lovsång till sin Skapare (jfr Jes 55:12–13). Snön har nämligen en speciell funktion. Regnet är nödvändigt för livet, men eftersom man inte ofta tänker på att snön är minst lika viktig kanske vi skall lära oss uppskatta snön på ett nytt sätt.
Genom att bättre förstå regnets och snöns funktion i naturen, hjälper det oss att förstå ett bibelställe bättre som på ett speciellt sätt illusterar Ordets funktion. Enligt Jes 55:10–11 återvänder aldrig Guds Ord fåfängt tillbaka utan ha gjort vad det var bestämt att göra, om det har såtts i god jord. Guds Ord är naturligtvis för alla, men alla tar inte emot det på ett sådant sätt att det påverkar deras liv. Men de som tar emot Ordet och låter det växa i sina liv blir inte besvikna (se Matt 13:1–23).
Dålig jord kan däremot bli bra jord. De mest ogästvänliga och kargaste områden kan bli näringsrik och grönskande jord. Det är löftet i Jes 55:10-11 till de återvändande judarna från babyloniska exilen 538 f Kr. Orden lyder: ”Ty liksom regnet och snön faller från himmelen och inte vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnar jorden och gjort den fruktsam och bärande, … så skall det också vara med ordet som utgår ur min mun: det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha verkat vad jag vill och utfört det som jag hade sänt ut det till.” Ett kargt och fattigt land skulle återigen få uppleva naturens rikedom och frukter. Om vi tillämpar detta löfte som Guds Ord för idag, är varje del i vårt samhälle och alla människor potentiellt brukbara. Att torr, ogästvänlig öknen kan bokstavligen bli bördig åkerjord är många områden i världen bevis på, inte minst i dagens Israel.
Guds Ord karaktäriseras alltså som regnet och snön i Jes 55:10–11. Vattnet levererar byggnadsstenar (syre och väte) till växtens livsprocess. Det är regnet som gör det möjligt för liv att växa och inte dö. På samma sätt är människan i ständigt behov av undervisning från Guds ord på detta vis. Hon klarar sig inte utan det. Hon dör andligt om hon inte blir regelbundet vattnad av dess livsnärande kraft. Men samtidigt som behoven är stora, är det viktigt att vattna på ett förnuftigt sätt, så att växande liv inte vattnas ihjäl.
Snöns uppgift i naturen är att skydda växter mot kyla och hjälpa jorden att vila inför våren och sommaren. Snön fungerar också som hjälp vid fröspridning. Vinden blåser fröna över snötäcket, där inget hindrar fröet från att spridas över stora områden. På samma sätt är Guds Ord ett snötäcke i troende människors liv – det skyddar genom att ge dem vila, men gör deras liv också till fröspridare så att andra människor kan få Guds Ord planterat i sina liv när våren anländer.
Så visst är det härligt med en ordentlig vinter? Det är av stor betydelse att Guds Ord har regnets och snöns funktioner, speciellt om vi vill försäkra oss om i andlig bemärkelse en härlig vår och sommar (jfr igen Jes 55:12–13). I Matt 13:1-23 beskrivs Ordet även som frön, som blir utsådda i människors själar. Det visar att Ordet har en växtkraft och spridningsförmåga i sig själv. Vårt ansvar är att göra det tillgängligt för alla som är mottagliga för sanningen och bearbeta till synes obrukbara marker så att de också får en möjlighet att bli frodande lustgårdar till Herrens ära.
Med dessa ord önskar jag er alla ett mycket gott 2010!
Ett hus från första århundradet utgrävt i Nasaret
Israel Antiquities Authority har idag rapporterat om något som tydligen aldrig skett tidigare, att man har funnit en byggnad från Jesu tid i Nasaret. Den har upptäckts bredvid Bebådelsekyrkan och är daterad till 40 f Kr – 70 e Kr.
En fullständig rapport kan du läsa här om du är intresserad. Associated Press har också skrivit om det här. Var och en får har sin åsikt vad detta kan innebära om vår kunskap om Nasaret under första århundradet, men Todd Bolen har gjort följande kommentar:
Expect a media frenzy with the timing of this story a few days ahead of Christmas. A minor sidenote: this discovery should put to rest the theory of at least person who has claimed that since Nazareth is mentioned in the first century only in the New Testament, the city did not exist at that time. It is true that Nazareth is not mentioned in Josephus and other contemporary sources, but that is only an indication of how insignificant the town was.
Se fler kommentarer på Todd Bolens BiblePlaces Blog. Det lär bli (förhoppningsvis) diskussion om detta.
Uppdatering: SvD har publicerat nyheten här.
Klimatengagemang och kristen
I både den kristna och sekulära pressen har det diskuterats hur demonstranterna under klimatkonferensen i Köpenhamn har behandlats av polisen. På några kristna bloggar har det ifrågasatts om kristna skall överhuvudtaget vara engagerade i sådant. Detta inlägg är inte ämnat att ta ett politiskt ställningstagande om polisens agerande, men frågan om kristna skall ha ett klimatengagemang eller inte har jag funderat över. Bibelteologiskt ser jag faktiskt inga problem med att kristna deltar i demonstrationståg för ett bättre klimat eller på annat sätt lever på ett sådant sätt att vår miljö gynnas. Det borde faktiskt vara självklart.
Redan i den ursprungliga skapelseordningen (1 Mos 1–2) fick människan ett ansvar att ta hand om jorden. Ett av människans ansvarsområden under det jag benämner skapelseförbundet var nämligen arbetet. Någon behövdes för att bruka jorden (1 Mos 2:5–7), och när Gud hade skapat människan placerade han henne i Edens lustgård för odla och bevara den (1 Mos 2:15). Att människan skulle arbeta gav henne däremot inte rätten att exploatera och bedriva rovdrift. Istället skulle människan på ett klokt sätt förvalta jorden genom att arbeta för sitt uppehälle. Att ”odla” eller ”bruka” jorden innebär även att betjäna och sköta om den. Uppmaningen att ”vårda” eller ”bevara” jorden betyder i grundtexten ”att vaka” eller ”hålla vakt över något” för att det inte skall förstöras. Jorden är människans hem och dess frukter är en förutsättning för hennes existens. Tanken var inte att detta hem eller företag skulle drivas med vinstintressen till vilket pris som helst, utan jorden var ämnad att betjäna människan och människan skulle i sin tur betjäna den. Här har vi en viktig biblisk tanke som Gud vill skall genomsyra alla former av relationer, men synden har orsakat att andra intressen har kommit i vägen.
Att människan också beskrivs i 1 Mos 1:26–28 som skapad till Guds avbild påverkar också hennes förhållande till jorden. Kontexten visar att frasen ”till Guds avbild” refererar inte bara till en moralisk/andlig likhet och jämlikhet, utan också till funktion och roll. Det indikeras att människan skapades för att vara Guds representant på jorden – liksom ett barn representerar sina föräldrar. Således syftar “avbild” inte bara på den mänskliga naturen, utan också på människans sociala roll, bestående av man och kvinna. Denna roll innebär att människan inte är en autonom varelse som kan göra som hon vill, utan hon har ett ansvar att lägga under sig skapelsen på ett sådant sätt att Guds makt över jorden manifesteras med omsorg och rättvisa. Varför har då denna text istället blivit ett hot mot jordens resurser och överlevnad? För att människan som syndare inte alltid agerar utifrån vad som är Guds omsorg och rättvisa, hon agerar inte alltid som skapad till Guds avbild! (med en moralisk, andlig och jämlik utgångspunkt).
Men detta var ju innan syndafallet! Nu är situationen annorlunda och vi som kristna skall inte vara engagerade i sådant. Det är missionsbefallningen i Matt 28:19–20 som vi skall uppfylla. Denna förgängliga och syndiga jord och himmel skall ju brinna upp, bytas ut mot något nytt och oförgängligt! Så kan motargumenten lyda. Men som jag nämnde ovan kan Guds vilja, och de ansvarsuppgifter människan fick, förklaras som ett skapelseförbund. I Jer 31 och 33 är det förutsagda ”Nytt förbund” förankrat i detta skapelseförbund. För att summera ett ganska långt resonemang, så är skapelseförbundet Guds vilja från början till slut och ”Nytt förbund” det som Nya testamentet handlar om, som Gud genom Kristus Jesus har slutit med människan. Begreppet ”nytt” måste också i sitt bibliska sammanhang betyda ”förnyat”. Att ”nytt” har innebörden ”att byta ut” är ett synsätt som mer hör hemma i vårt västerländska slösarisamhälle.
Psalm 19:2–7 är en lovsång till Gud Skaparen, som inleds med orden: ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk.” Men om vi kristna fortsätter att leva på ett sådant sätt att harmonin, rytmen och skönheten i skapelsen rubbas och bryts ner, vad kan vi då peka på som vittnar om en god Gud? Hur vi lever våra liv i harmoni med det människan är satta att förvalta är en del av vittnesbördet om Kristus Jesus. Och det är här som missionsbefallningen kommer in i resonemanget.
Nu anser jag att kristna bör leva ett sunt miljöriktigt liv oavsett missionsbefallningen, av skäl jag redan har tagit upp ovan. Men eftersom Matt 28:19–20 talar om vad det kristna uppdraget är bör det tas på allvar. Befallningen i denna text säger inte exakt hur uppdraget skall utföras, förutom att vi skall gå ut och göra alla till Kristi lärjungar. Men om kristna har en arrogant inställning till jordens klimat och därmed till de villkor som gäller för ett rättvist liv för alla, kommer detta uppdrag att misslyckas. Vi lever i en tid när inställningen till klimatfrågor mer än någonsin är en förtroendefråga. Tar inte kristna klimathotet på allvar, blir det väsentligt svårare att argumentera för varför omvärlden bör ta till sig det kristna budskapet.
Uppdatering: artikeln har lätt redigerats, speciellt inledningen, och på uppmuntran av Henrik Engholm parallellpublicerats i Teologiskt forum.
Om bloggen
Välkommen hit! Mitt namn är Stefan Green och är teolog och exeget. Mer om mig kan du läsa under flikarna ovan: Om mig…, Engagemang och Publikationer
Det du kan förvänta dig här är: en hel del exegetik, bibelteologi, en del bibelarkeologi, men också annat som intresserar mig.
Du får gärna kommentera det jag publicerar, så att vi kan ha en dialog. Jag förbehåller mig däremot rätten att avvisa kommentarer som bedöms som respektlösa, olämpliga och som ligger utanför syftet med denna blog.
Senaste kommentarer
 | -Ugaritic Texts: – S… om The History and Excavation of… |
 | Per Lilja om Hoppet som övervinner död… |
| Per Lilja om Guds frid mitt i verkligh… |
 | Stefan Green om ”Levande vatten” – Jesu löfte… |
| Per Lilja om ”Levande vatten” – Jesu löfte… |
Stefan Green 