Detta är antagligen sista inlägget i min serie om Logos i Johannesprologen. Om du inte har läst dessa inlägg tidigare (7 st i antal) rekommenderar jag att du gör det innan du läser denna avslutning. Men naturligtvis går det att läsa detta slutliga inlägg som fristående, men det är lättare att förstå mina slutsatser om du har läst de tidigare inläggen.

Vad är det då Johannes försöker visa i prologen till sitt evangelium? Det börjar med en deklaration: “I begynnelsen var Ordet (Logos), och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” (Joh 1:1). Vidare säger Johannes att allt skapades genom Ordet (1:3), och att detta Ord blev kött/människa (1:14). Jesus Kristus var denna människa, som i prologens klimax och avslutande vers beskrivs som själv Gud (men inte identisk med Fadern) och den ende som kan förklara/uppenbara Gud (se mina översättningsförslag på vers 18 i tidigare inlägg i denna serie). Med denna inledning vill Johannes visa vem Jesus är och vad frälsningen handlar om: I begynnelsen skapade Gud med sitt ord, i en ny begynnelse vill Gud-Fadern genom Sonen-Ordet återigen skapa nytt liv. Den första och andra begynnelsen är paralleller, men inte identiska. I första begynnelsen var Ordet en kraft, en instruktion, i den andra begynnelsen var Ordet en person, Sonen i gudomen. Så uppfattar jag Johannes budskap i prologen (1:1-18) till sitt evangelium.

På grund av denna inledning av Johannesevangeliet kan Johannes uppfattas som intellektuell och filosofisk i sin syn på frälsningen. Försöker Johannes tilltala det hellenistiska förnuftet i sitt försök att förklara försoningen för den grekisk-romerska världen? Filosofer som John Herman Randall Jr. säger: “I sin prolog om ordet, Logos, adopterar han [Johannes] Filon Judaeus platonisering av hebreisk tradition.” (Brown, Christianity & Western Thought, 72). Men jag håller med en av personerna som har kommenterat min serie om Logos, att Johannes inkarnerade Ord utmanar just platonismen. Att Ordet blev kött/människa är inte möjligt i Platons syn på verkligheten.

Men om vi ändå utgår från att Johannes var intellektuell, behöver det inte likställas med att vara filosofisk (i hellenistisk bemärkelse). Ett sådant antagande förbiser Johannes judiskhet (kan inte en jude vara intellektuell utan att vara hellenistisk?) och nära relation med Jesus när denne vandrade på jorden. Det vilseleder även vår uppmärksamhet bort från parallellen till skapandet av skapelsen genom att fokusera på ett eventuellt inflytande från Filons syn på det gudomliga logos. De närmaste kontexterna för Johannes var relationen till Jesus och sin egen judiskhet, även om man naturligtvis också vara medveten om den sekulära värld han tillhörde och den hellenistiskt präglade judendom representerad av Filon.

Öppningsorden i prologen visar att det är 1 Moseboken, med dess redogörelse för hur allt skapades genom Guds ord, som är den bibelteologiska bakgrunden till hur Johannes använder sig av Logos. Samtidigt är det fullt möjligt att Johannes använde sig medvetet av ett språk som var förståeligt för de samtida läsarna, som var bekant med stocism och Filon. I så fall har vi en parallell till Paulus i Athen på areopagen, när han inför epikureer och stoiker refererar till altaret med inskriften ”Åt en okänd gud”, och citerar grekiska författare som stöd för hans argument att Gud inte är långt borta (Apg 17:15-34). Varken Johannes eller Paulus anammar grekisk filosofi (som Filon), men de kan utnyttja Filon och hellenistiskt judiskt tänkande, och använda sig av stoicismens språkbruk. De kan erkänna att stoiker och andra har insikter. Men budskapet berättar om något som inte går att finna i filosofin – Jesu Kristi evangelium, och de visar att filosofiska idéer behövs korrigeras i ljuset av sanningen som har upptäckts i Kristus.

Johannes kan alltså ha utnyttjat språk och idéer som var relevanta för läsaren, som ett sätt att kommunicera. Den hellenistiska judarna och stoikerna förstod världen som att den var skapad av det gudomliga Logos. Men Johannes använde idéen om logos för att kommunicera något mer – Logos som fanns i begynnelsen, som skapade allt, och som ger ljus till alla, blev kött och bodde ibland oss (Joh 1:14, se även Kol 1:15-17).