3. Sabbaten

Inom Judendomen är sabbaten veckans sjunde dag. Den firas i hem och synagoga och börjar vid solens nedgång på fredagskvällen och slutar på lördagskvällen ”när man ser tre stjärnor på himlen.” I Bibeln förutsågs den av Gud vid skapelsen (1 Mos 2:2-3) och infördes för Israel när Lagen gavs på Sinai (2 Mos 20:8-11). (sid 53)

3.1. Sabbatens historiska ursprung (sid 53–56)
Illmans ställer frågan om det finns ett samband mellan den främreorientaliska fullmånedagen (Mesopotamien och Ugarit) och Bibelns sabbat. Illmans summering av bibelforskarnas försök att härleda sabbaten är att ”räknar med att den uppkommit som resultat av utvecklingen inom Israel… genom en sammanslagning av två ursprungliga självständiga dagar: sabbaten (urspr fullmånedag) och den var sjunde återkommande vilodagen.” Illman betonar dock ”Detta är fortfarande en hypotes.”

Till sabbatsbudet har fogats motiveringar: 1. Religiös motivering (2 Mos 20:11; jfr 1 Mos 2:2-3), 2. Social motivering (5 Mos 5:15).

3.2 Sabbatens förbjudna arbete(n) (sid 56–58)
Illmans betonar att om man vill förstå arbetsförbudet måste judarnas uppfattning om Gud, människan och arbetets roll beaktas. För att efterlikna Gud skall människan arbeta, och syftet regleringen på sjunde dagen var att göra sabbatsvilan möjlig (jfr Mark 2:27; bJoma 85b). Illman menar därför att sabbaten är mer än bara att låta bli att arbeta: ”På sabbaten upphör människan att kämpa för sitt uppehälle, arbeta för sin biologiska överlevnad. På sabbaten föregriper hon den messianska tiden och får vara enbart människa. Då skall hon vara fri från produktion och utökande av sin egendom och sitt kapital som annars lätt får en absolut makt över henne. I stället skall hon låta religiösa och moraliska värden sitta i högsätet. På detta sätt bryter hon den absoluta makt som arbetet och allt som följer därav hotar att få över henne [I.Greenberg 137-144]. För att nå fram till detta måste hon helt enkelt upphöra att arbeta.”

3.3. Sabbatskvällen i hem och synagoga (sid 58–66)
I denna del redogör Illman för hur judarna firar sabbatskväll, från förberedelsen i vardagarnas morgongudstjänst (se 2. Den dagliga morgonbönen) till bönerna efter måltiden. Illman berättar också att ”En traditionell ’programpunkt’ har varit att äkta makar skulle ha samlag på sabbatskvällen.” Illmans fortsätter: ”Kabbalisterna lärde nämligen, att på sabbatskvällen äger en helig förening rum mellan Shekhina, Guds närvaro, en kvinnlig aspekt av gudomen, och den manliga aspekten. Guds mänskliga avbilder på jorden skulle därför utföra motsvarande handlingar under sabbatsaftonen. Härtill kan man lägga andra omständigheter, som den stämning av avslappning och närhet som annars uppstår under sabbaten [I. Greenberg 173].”

3.4. Sabbatsmorgon i hem och synagoga (sid 66–78)
Illmans redogör i denna del för firandet av sabbatsmorgonen från morgongudstjänsten till havdala, den tredje föreskrivna sabbatsmåltiden. Beroende på om man är ortodox, reformärt eller konservativ jude, skiljer sig bönerna ibland från varandra, vilket speciellt gäller återinförandet av djuroffer.

Illmans slutreflexioner om sabbaten är intressanta: ”Sabbatens betydelse ligger kanske främst däri att den ger människan en möjlighet att en dag i veckan upphöra med sitt arbete och istället söka harmoni med sin närmaste omgivning, familj. Eftersom sabbatsfirandet är ett föregripande av den messianska tiden, uttrycker den också det som en jude sätter allra högst. Traditionellt har det varit guds­tjänsten, tora studiet och gemenskapen i hemmet som har stått i centrum. Även där formerna för sabbatsfirandet har ändrats, brukar man erkänna dessa värdens betydelse.”*1*

*1* Illman, 1994, 78.