Hem » Artiklar publicerade av Stefan Green (Sida 8)
Författararkiv: Stefan Green
De viktigaste bibelarkeologiska upptäckerna under 2009
Så var det tid för reflektera över de viktigaste arkeologiska fynden under 2009 som relaterar till Bibelns värld. Denna gång är det Todd Bolen som sammanställt en lista över vad han tycker är Top Discoveries of 2009.
Via länkar på Todd Bolens blogg kan du klicka vidare för mer information om varje upptäckt.
En upptäckt som jag skulle vilja lägga till listan för 2009 är Khirbet Qeiyafa inskriften. Denna inskrift var en sensation när den upptäcktes under 2009, och nu har en ny rapport (se länk) kommit med en översättning som skapar genljud kan tvinga forskare att omvärdera åldern på de gammaltestamentliga bibeltexterna.
Du som är intresserad av att åka till Israel i sommar för att delta i en arkeologisk utgrävning, så är det tid att anmäla sig. I senaste numret av Biblical Archaeology Review (Jan/Feb 2010) presenteras årets utgrävningar med kontaktuppgifter.
Visst är det härligt med en ordentlig vinter?
Jag måste nog säga att det är härligt med en ordentlig vinter. Skall det vara vinter skall det vara riktig vinter, inte en blöt och slaskig variant. Så just nu njuter jag och min familj av denna härliga årstid.
Men en ordentlig kall vintern är inte bara en fin upplevelse för sådana som jag, den är också nödvändig för att det skall bli en fin vår och sommar. Under några månader får vår natur vila sig, för att på nytt bryta fram i lovsång till sin Skapare (jfr Jes 55:12–13). Snön har nämligen en speciell funktion. Regnet är nödvändigt för livet, men eftersom man inte ofta tänker på att snön är minst lika viktig kanske vi skall lära oss uppskatta snön på ett nytt sätt.
Genom att bättre förstå regnets och snöns funktion i naturen, hjälper det oss att förstå ett bibelställe bättre som på ett speciellt sätt illusterar Ordets funktion. Enligt Jes 55:10–11 återvänder aldrig Guds Ord fåfängt tillbaka utan ha gjort vad det var bestämt att göra, om det har såtts i god jord. Guds Ord är naturligtvis för alla, men alla tar inte emot det på ett sådant sätt att det påverkar deras liv. Men de som tar emot Ordet och låter det växa i sina liv blir inte besvikna (se Matt 13:1–23).
Dålig jord kan däremot bli bra jord. De mest ogästvänliga och kargaste områden kan bli näringsrik och grönskande jord. Det är löftet i Jes 55:10-11 till de återvändande judarna från babyloniska exilen 538 f Kr. Orden lyder: ”Ty liksom regnet och snön faller från himmelen och inte vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnar jorden och gjort den fruktsam och bärande, … så skall det också vara med ordet som utgår ur min mun: det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha verkat vad jag vill och utfört det som jag hade sänt ut det till.” Ett kargt och fattigt land skulle återigen få uppleva naturens rikedom och frukter. Om vi tillämpar detta löfte som Guds Ord för idag, är varje del i vårt samhälle och alla människor potentiellt brukbara. Att torr, ogästvänlig öknen kan bokstavligen bli bördig åkerjord är många områden i världen bevis på, inte minst i dagens Israel.
Guds Ord karaktäriseras alltså som regnet och snön i Jes 55:10–11. Vattnet levererar byggnadsstenar (syre och väte) till växtens livsprocess. Det är regnet som gör det möjligt för liv att växa och inte dö. På samma sätt är människan i ständigt behov av undervisning från Guds ord på detta vis. Hon klarar sig inte utan det. Hon dör andligt om hon inte blir regelbundet vattnad av dess livsnärande kraft. Men samtidigt som behoven är stora, är det viktigt att vattna på ett förnuftigt sätt, så att växande liv inte vattnas ihjäl.
Snöns uppgift i naturen är att skydda växter mot kyla och hjälpa jorden att vila inför våren och sommaren. Snön fungerar också som hjälp vid fröspridning. Vinden blåser fröna över snötäcket, där inget hindrar fröet från att spridas över stora områden. På samma sätt är Guds Ord ett snötäcke i troende människors liv – det skyddar genom att ge dem vila, men gör deras liv också till fröspridare så att andra människor kan få Guds Ord planterat i sina liv när våren anländer.
Så visst är det härligt med en ordentlig vinter? Det är av stor betydelse att Guds Ord har regnets och snöns funktioner, speciellt om vi vill försäkra oss om i andlig bemärkelse en härlig vår och sommar (jfr igen Jes 55:12–13). I Matt 13:1-23 beskrivs Ordet även som frön, som blir utsådda i människors själar. Det visar att Ordet har en växtkraft och spridningsförmåga i sig själv. Vårt ansvar är att göra det tillgängligt för alla som är mottagliga för sanningen och bearbeta till synes obrukbara marker så att de också får en möjlighet att bli frodande lustgårdar till Herrens ära.
Med dessa ord önskar jag er alla ett mycket gott 2010!
Ett hus från första århundradet utgrävt i Nasaret
Israel Antiquities Authority har idag rapporterat om något som tydligen aldrig skett tidigare, att man har funnit en byggnad från Jesu tid i Nasaret. Den har upptäckts bredvid Bebådelsekyrkan och är daterad till 40 f Kr – 70 e Kr.
En fullständig rapport kan du läsa här om du är intresserad. Associated Press har också skrivit om det här. Var och en får har sin åsikt vad detta kan innebära om vår kunskap om Nasaret under första århundradet, men Todd Bolen har gjort följande kommentar:
Expect a media frenzy with the timing of this story a few days ahead of Christmas. A minor sidenote: this discovery should put to rest the theory of at least person who has claimed that since Nazareth is mentioned in the first century only in the New Testament, the city did not exist at that time. It is true that Nazareth is not mentioned in Josephus and other contemporary sources, but that is only an indication of how insignificant the town was.
Se fler kommentarer på Todd Bolens BiblePlaces Blog. Det lär bli (förhoppningsvis) diskussion om detta.
Uppdatering: SvD har publicerat nyheten här.
Klimatengagemang och kristen
I både den kristna och sekulära pressen har det diskuterats hur demonstranterna under klimatkonferensen i Köpenhamn har behandlats av polisen. På några kristna bloggar har det ifrågasatts om kristna skall överhuvudtaget vara engagerade i sådant. Detta inlägg är inte ämnat att ta ett politiskt ställningstagande om polisens agerande, men frågan om kristna skall ha ett klimatengagemang eller inte har jag funderat över. Bibelteologiskt ser jag faktiskt inga problem med att kristna deltar i demonstrationståg för ett bättre klimat eller på annat sätt lever på ett sådant sätt att vår miljö gynnas. Det borde faktiskt vara självklart.
Redan i den ursprungliga skapelseordningen (1 Mos 1–2) fick människan ett ansvar att ta hand om jorden. Ett av människans ansvarsområden under det jag benämner skapelseförbundet var nämligen arbetet. Någon behövdes för att bruka jorden (1 Mos 2:5–7), och när Gud hade skapat människan placerade han henne i Edens lustgård för odla och bevara den (1 Mos 2:15). Att människan skulle arbeta gav henne däremot inte rätten att exploatera och bedriva rovdrift. Istället skulle människan på ett klokt sätt förvalta jorden genom att arbeta för sitt uppehälle. Att ”odla” eller ”bruka” jorden innebär även att betjäna och sköta om den. Uppmaningen att ”vårda” eller ”bevara” jorden betyder i grundtexten ”att vaka” eller ”hålla vakt över något” för att det inte skall förstöras. Jorden är människans hem och dess frukter är en förutsättning för hennes existens. Tanken var inte att detta hem eller företag skulle drivas med vinstintressen till vilket pris som helst, utan jorden var ämnad att betjäna människan och människan skulle i sin tur betjäna den. Här har vi en viktig biblisk tanke som Gud vill skall genomsyra alla former av relationer, men synden har orsakat att andra intressen har kommit i vägen.
Att människan också beskrivs i 1 Mos 1:26–28 som skapad till Guds avbild påverkar också hennes förhållande till jorden. Kontexten visar att frasen ”till Guds avbild” refererar inte bara till en moralisk/andlig likhet och jämlikhet, utan också till funktion och roll. Det indikeras att människan skapades för att vara Guds representant på jorden – liksom ett barn representerar sina föräldrar. Således syftar “avbild” inte bara på den mänskliga naturen, utan också på människans sociala roll, bestående av man och kvinna. Denna roll innebär att människan inte är en autonom varelse som kan göra som hon vill, utan hon har ett ansvar att lägga under sig skapelsen på ett sådant sätt att Guds makt över jorden manifesteras med omsorg och rättvisa. Varför har då denna text istället blivit ett hot mot jordens resurser och överlevnad? För att människan som syndare inte alltid agerar utifrån vad som är Guds omsorg och rättvisa, hon agerar inte alltid som skapad till Guds avbild! (med en moralisk, andlig och jämlik utgångspunkt).
Men detta var ju innan syndafallet! Nu är situationen annorlunda och vi som kristna skall inte vara engagerade i sådant. Det är missionsbefallningen i Matt 28:19–20 som vi skall uppfylla. Denna förgängliga och syndiga jord och himmel skall ju brinna upp, bytas ut mot något nytt och oförgängligt! Så kan motargumenten lyda. Men som jag nämnde ovan kan Guds vilja, och de ansvarsuppgifter människan fick, förklaras som ett skapelseförbund. I Jer 31 och 33 är det förutsagda ”Nytt förbund” förankrat i detta skapelseförbund. För att summera ett ganska långt resonemang, så är skapelseförbundet Guds vilja från början till slut och ”Nytt förbund” det som Nya testamentet handlar om, som Gud genom Kristus Jesus har slutit med människan. Begreppet ”nytt” måste också i sitt bibliska sammanhang betyda ”förnyat”. Att ”nytt” har innebörden ”att byta ut” är ett synsätt som mer hör hemma i vårt västerländska slösarisamhälle.
Psalm 19:2–7 är en lovsång till Gud Skaparen, som inleds med orden: ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk.” Men om vi kristna fortsätter att leva på ett sådant sätt att harmonin, rytmen och skönheten i skapelsen rubbas och bryts ner, vad kan vi då peka på som vittnar om en god Gud? Hur vi lever våra liv i harmoni med det människan är satta att förvalta är en del av vittnesbördet om Kristus Jesus. Och det är här som missionsbefallningen kommer in i resonemanget.
Nu anser jag att kristna bör leva ett sunt miljöriktigt liv oavsett missionsbefallningen, av skäl jag redan har tagit upp ovan. Men eftersom Matt 28:19–20 talar om vad det kristna uppdraget är bör det tas på allvar. Befallningen i denna text säger inte exakt hur uppdraget skall utföras, förutom att vi skall gå ut och göra alla till Kristi lärjungar. Men om kristna har en arrogant inställning till jordens klimat och därmed till de villkor som gäller för ett rättvist liv för alla, kommer detta uppdrag att misslyckas. Vi lever i en tid när inställningen till klimatfrågor mer än någonsin är en förtroendefråga. Tar inte kristna klimathotet på allvar, blir det väsentligt svårare att argumentera för varför omvärlden bör ta till sig det kristna budskapet.
Uppdatering: artikeln har lätt redigerats, speciellt inledningen, och på uppmuntran av Henrik Engholm parallellpublicerats i Teologiskt forum.
Recensionsprojekt
Denna spännande bok kom med posten i förra veckan:
Foto: Continuum
Temple and Worship in Biblical Israel. Edited by John Day. London; New York: T & T Clark, 2007.
Jag skall recensera den för Svensk Exegetisk Årsbok. Planerar också att samtidigt lägga ut på denna blogg ett sammandrag av recensionen. Men räkna inte med att det sker till nästa vecka. Boken är en tegelsten på 559 sidor.
Abstract: This major word examines the subject of Temple and Worship in biblical Israel, ranging from their ancient Near Eastern and archaeological background, through the Old Testament and Late Second Temple Judaism, and up to the New Testament. It is the product of an impressive international team of twenty-three noted scholars. All the contributions arise from papers delivered at the Oxford Old Testament Seminar.
Mer akuta projekt just nu är recensioner av av följande böcker:
Hägglund, Fredrik. Isaiah 53 in the Light of Homecoming after Exile. FAT 31. Tübingen, Germany: Mohr Siebeck, 2008. Recenseras också för Svensk Exegetisk Årsbok.
Svartvik, Jesper. Textens tilltal: Konsten att läsa mellan raderna. Lund: Arcus Förlag, 2009.
Den sistnämnda boken, Textens tilltal av Svartvik, är ett av mina dåliga samveten just nu. Mening är att den skall recensera för Teologisk Forum. Ett måste innan nyår, annars får jag verkligen skämmas. Att det har varit helt tyst från skribenterna på Teologisk Forumsedan 8 månader tillbaka är antagligen symptomatiskt för den senare halvan av 2009, som har varit alltför pressad, åtminstone för mig.
Snön faller utanför mitt arbetsfönster, och det ger mig ro i själen. Snart är det jul och högtider.
Lydnad är gudsfruktan (5)
Avslutning
Filipperbrevet kapitel 1–2, fram till och med verse 18, handlar inte enbart om det som har lyfts fram i denna textutläggning. Vi skulle exempelvis ha kunnat lagt betoningen på hur Paulus likställer Jesus Kristus med Gud Fadern – det vill säga vi har jämlikheten och enheten mellan Fadern och Sonen i denna text som senare i kristendomens historia (så tidigt som på 200-talet e Kr och framåt) blev dogmen om treenigheten. Notera speciellt likheten i språket mellan Fil 2:9-11, som beskriver Jesus, och Jesaja 45:23 i Gamla testamentet, som beskriver Herren Gud och lyder: “För mig skall alla böja knä, alla skall svära mig trohet.”
Det hade också varit möjligt att koncentrera på den underbara bild av hur Kristus Jesus avsade sig sin jämlikhet med Gud och blev som en av oss. Men det står inte enbart att han blev som en människa, utan det står uttryckligen att Kristus Jesus även “antog en tjänares gestalt…” och gjorde “sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors” (vers 8). Paulus beskrivning av Kristus i dessa verser påminner starkt om den lidande tjänaren i Jesaja 53.
Men det som har stått i fokus i denna textutläggning är det som Paulus säger i Filipperbrevet 2:5 och som sedan beskriver en Kristi efterföljares liv i verserna 12–18: “Låt det sinnelag råda oss er som också fanns hos Kristus Jesus.” Det vill säga attityden att kunna underkasta sig – underkasta sig Guds vilja i sitt liv, underkasta sig Kristus Jesus som Herren och Frälsare, och när det har skett även underkasta sig varandra med samma ödmjuka inställning som Kristus själv med syfte att inte styra utan att tjäna varandra. Gudsfruktan är nyckeln i detta, därför är lydnad gudsfruktan.
Den stora förebilden är Kristus Jesus, men vad som också imponerar i Filipperbrevet fram till 2:18 är Paulus själv… för att hans stora exempel var Jesus Kristus. Jesus gjorde vad Fadern ville att Han skulle göra, Paulus gjorde vad Kristus ville att han skulle göra. Inte en enda gång klagade Paulus i sitt brev över sin situation. Han verkade vara tillfreds och nöjd, obekymrad över sig själv och talade bara om Herrens glädje. Varför? Gudsfruktan hade gjort sitt arbete i Paulus liv – att lyda Herren var för honom som att andas luft.
Men Paulus är inte den ende som fruktade Herren. De troende i Filippi gjorde det. Timotheos och Epafroditos gjorde det (Fil 2:19–30). Det är även öppet för människor idag att ha Kristus som exempel på samma sätt som de troende på Paulus tid hade. Kom ihåg vad Paulus sade: ”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus” (Fil 2:5). Frukta Honom, det vill säga i vördnad och glädje följ Honom som du är kallad till att tjäna, och Han kommer att använda dig för att betjäna din nästa.
In honor of Hanukkah
Fredag den 11 december är det Hanukka för judarna. Jag har tidigare bloggat om Hanukka här. Denna häftiga video spelades in på Ben Yehuda, Jerusalem i november för att hedra högtiden:
Videon är ett tips av Karyn Traphagen. Förutom mitt eget inlägg om Hanukka, kan du på hennes fina blogg här läsa mer om högtiden.
Hebreisk-Akkadisk ordbok
Denna skulle jag vilja ha… om min budget tillåter, eller kanske som julklapp.
Tawil, Hayim. A Biblical Hebrew and Akkadian comparative lexicon: Etymological-Semantic and Idiomatic Equivalents with Supplements on Biblical Aramaic. KTAV Publishing House, 2009.
John Hobbins har recenserat denna (i många avseende) dyrgrip här. Hobbins recension är teknisk men givande, då han förklarar vad en djupare insikt och fortsatt forskning av akkadiskan kan betyda för vår förståelse av Bibelns grundspråk (speciellt hebreiska, men också arameiska). På Wikipedia kan du läsa mer om akkadiska.
Lydnad är gudsfruktan (4)
Filipperbrevet 2:14–18
Paulus fortsätter i nästa stycke (Filipperbrevet 2:14–18) att förklara vidare vad han säger i 2:12–13, hur de troende i Filippi skall fortsätta ”arbeta [ut] med fruktan och bävan på er frälsning”: ”Gör allting [fortsätt i er lydnad] utan knot och utan förbehåll,… ” (vers 14). Lydnad är inte ett lätt begrepp att diskutera och tillämpa i vårt västerländska samhälle idag. Det är ett belastad ord som uppfattas som inskränkande och förtryckande. Men Paulus tänker inte på något sådant här, utan han menar att lydnad och vördnad hör ihop och att de som säger sig frukta Herren bör inse det. “Gör allting utan knot och utan förbehåll” i vers 14 är direkt kopplat till vers 12, som utlägger förhållandet mellan vördnad och glädje/fruktan och bävan.
Att lydnad och gudsfruktan enligt Paulus har att göra med fostran (helgelse) och ett högre syfte än de troendes egna liv börjar bli tydligt i verse 15–16a: ”…så att ni blir oförvitliga och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen när ni håller er till livets ord.” Så beskriver Paulus frukten av gudsfruktan – det gör troende rena inför Herren (frukten av frälsningen, v 12) på grund av deras sinnelag (se 2:5). Detta vittnesbörd i deras liv skall i sin tur lysa som stjärnor i en syndfull värld när de håller sig till livets Ord (se Joh 1:1). För Paulus är Jesus förebilden för ett sådant sinnelag (2:15-16).
”Stjärnor” är en metafor som har många funktioner: Det ger associationer till guidning och ett rättfärdigt liv. Himmelsk kroppar som förundrar oss, något som är storartat och strålande. Något som vi inte till fullo förstår, men fångar vår uppmärksamhet. I Uppenbarelseboken 21:11 finner vi ordet ”lyste”, vilket är samma grekiska ord som i Fil 2:15. I Uppenbarelseboken syftar ordet på Guds härlighet, vilket också passar bra med vad Paulus säger i Fil 2.15b: ”Där ni lyser [Guds härlighet] som stjärnor på himlen [i en syndfull värld och bland ett fördärvat släkte].”
Paulus uppmanar alltså de troende hålla sig till “livets ord” [Kristus] så att de lyser ”som stjärnor.” ”Då” säger Paulus, “kan jag vara stolt på Kristi dag: mitt lopp har inte varit förgäves, min möda inte förspilld” (v. 16b). Vad är Paulus stolt över? Över de troende i Filippi eller över evangeliet? Paulus är stolt över båda, men kanske speciellt över det faktum att inget kan hindra budskapet om Kristus att nå fram (se 1 Kor. 9:12). Paulus är mycket glad för sina vänner i Filippi, men speciellt stolt över att “stjärnorna” lyser i deras liv, när de håller sig till livets Ord, Jesus Kristus.
Paulus är stolt och glad över att hans lopp inte var förgäves, att hans möda inte var förspilld. Paulus blir själv ett exempel på Fil. 2:12–13 i verserna 16–18. Han använder sig av metaforen ”löparen”. Han löper ett lopp med ett syfte: att avsluta loppet och vinna priset. Att frukta Herren på grund av Kristus i våra liv är att löpa loppet, det vill säga lyda och fullborda Guds vilja och kallelse i våra liv (se 1 Kor 9:25–27). Ett hårt arbete, ett annat sätt att säga: ”arbeta ut med fruktan och bävan på er frälsning”. Men hur skall vi tänka här? Vad löper vi för? Varför skall vi löpa hela loppet? För priset? För att manifestera självdisciplin? Nej, det menar nog inte Paulus. Syftet är att ära och hyllning skall tillfalla den som tränar oss, som arbetar i oss (2:13).
Paulus är glad, han glädjer sig i Herren (Fil. 2:17–18). En frukt av gudsfruktan i sitt liv. Därför ber han också de troende i Filippi att vara glada och glädjas med honom. De lyder Herren, då det finns mycket glädje och tillfredsställelse i att just lyda Herren.
Lydnad är gudsfruktan (3)
Filipperbrevet 2:12-13
Kontexten (1:1–2:11) har hjälpt oss att förstå Filipperbrevet 2:12–13 bättre, men det finns fortfarande en hel del att upptäcka om dessa två verser, frågor som forfarande är obesvarade. Detta kompakta textstycke fungerar som ett klimax i Filipperbrevet – allt som Paulus har sagt hittills verkar leda fram till dessa två verser. Följande kan observeras i 2:12–13:
- Ett mycket nära förhållande existerar mellan vers 12 och 13 – vers 12 är inte möjlig utan vers 13; vers 13 är alltid sann, trots vers 12. Öppningsfrasen ”Därför, mina kära,…” riktar inte bara vår uppmärksamhet bakåt, utan också framåt, att något viktigt skall sägas: ”Därför… ni som alltid har varit lydiga: …”.
- Paulus refererar till en lydnad som vill lyssna, en villighet att ta emot instruktioner: det innebär att kunna underkasta sig, att följa någon. Det är de troendes lydnad i Filippi det syftar på. Denna lydnad utmärks av att ”arbeta med fruktan och bävan på er frälsning,…”, något de troende i Filippi har fortsatt att göra i Paulus frånvaro. Ordet ”lydiga” är således ett viktigt nyckelord i verserna 12 och 13, då det kontrollerar hela stycket. Paulus definierar det som att kontinuerligt ”arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.” (en attityd av lydnad, ödmjukt sinnelag som Jesus Kristus [2:5]).
- Ett annat nyckelord är ”arbeta” i vers 12, som i grekiskan betyder att ”arbeta ut” (åstadkomma, producera eller skapa något). Lydnad är att producera något synligt för världen. Så som Paulus tillämpar det betyder det att när en troende i Kristus är lydig blir hennes frälsning (vad Herren har gjort i hennes liv) synlig för världen. Detta är vad Jakob också pratar om i andra kapitlet i sitt brev (Jak 2:26).
- Nyckeln (som vi efterfrågade i Fil. 1:6-11) till hur Paulus ser på lydnad är fruktan och bävan inför Herren. De troende i Filippi skall arbeta ut sin frälsning ”med fruktan och bävan”. De två begreppen får sin innebörd från Gamla testamentet och en hel teologi är uppbyggd kring dessa två uttryck.
Det vanligaste ordet för ”frukta” i Gamla testamentet är yare (= fruktan eller rädsla). Men när yare beskriver en gudsrelation (gudsfruktan) får ordet emellertid en annorlunda betoning beroende på vilket sammanhang det används i: Respekt eller vördnad; Rättfärdigt uppförande eller fromhet; Tillbedjan. Den som fruktar Herren är den:
- Som implementerar (förverkligar) tron (= gudsfruktan) i det praktiska (Job 1:1).
- Som vandrar på Herrens vägar, vars fromhet är en frukt av ett gensvar på Guds budskap (Ps. 128:1).
- Som skiljer sig från den som är ond och orättfärdig (Pred. 8:13).
- Som är välsignad av Gud (Ps. 112:1; 31:20-21 [SFB]; 34:10-11; 33:18-20; 103:11; 145:19 [SFB]).
Med andra ord, gudsfruktan presenteras i Bibeln som nyckeln till ett andligt liv, och ett tecken (se Fil. 1:28 [SFB]) att helgelseprocessen ”verkar” i en människas liv, att hon kontinuerligt lyder Herren (jfr. Deut. 10:12-13).
“Fruktan och bävan” inför Herren är också nära relaterat till glädje, vilket också är det stora temat i Filipperbrevet. Ps. 2:11 säger: ”Tjäna Herren med fruktan och gläd er med bävan” (SFB). En parallellism! Om jag placerar in de kursiverade nyckelorden från Ps 2:11 i Fil. 2:12 blir det följande: ”…ni som alltid har varit lydiga [tjänat]: arbeta med fruktan [respekt/vördnad] och bävan [med glädje] på er frälsning. Att lyda Herren är vördnadsfull glädje! Troligt är att Paulus tänkte på Ps. 2:11 när han skrev Fil. 2:12.
Även om ”fruktan” och ”bävan” kan betraktas som synomyma uttryck, tillför ”bäva” en dimension som ofta missas när det pratas om att tjäna Herren. ”Fruktan” är en abstrakt term som talar om vördnad eller respekt, medan ”bävan” är en metafor (hyperbole?): det är svårt att lyda någon även om man har respekt för personen, om inte glädjen att tjäna också finns med i bilden. Således beskriver ”fruktan” ett transcendent förhållande till Gud och ”bäva” beskriver ett personligt förhållande som är tillgängligt för alla. Båda dessa dimensioner behövs i en relation med Gud för att troende skall kunna ha ett sunt förhållande till Gud.
Om Filipperbrevet 2:12 berättar vad människan gör, beskriver nästa vers (2:13) vad Gud gör: ”Ty det är Gud som verkar i er… .” Prepositionen ”ty” uppenbarar att Gud med sin Ande ”verkar i dig” (grekiskan = producerar något i någon. Producerar sin vilja i dig när när du arbetar ut din frälsning). Paulus menar att en troende arbetar ut det som Gud har arbetat in (producerat) i hennes liv. När Gud ”verkar i dig”, hjälper han den troende genom den helige Andens kraft att också arbeta ut den frälsning han frälser med (Ef. 1:11; 2:1-10; 1 Kor. 12:6, 11).
Guds aktiva roll i en troendes liv förmår och motiverar henne att ”förverkliga hans syfte” (Fil. 2:13b). Vad är Guds syfte? Din frälsning och frihet; din nästas frälsning och frihet – att andra skall se din och min frälsning som ett vittnesbörd och bli frälsta/befriade. Slutligen, att allt skall ske Gud till ära och pris (Fil. 1:11).
Vad är Paulus poäng i 2:12-13? Lyd alltid Herren, fortsätt att fruktan Herren och nya dörrar av andligt liv och utmaningar skall öppnas för dig. Paulus garanterar inte ett lättare liv i 2:12–13, men däremot ett spännande och meningsfullt liv.
Stefan Green 