Daily Dose of Hebrew
Daily Dose of Greek
Accordance – Bible software
Gensvar på Guds närvaro – 2
”Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade: ’Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom.” (2 Mos 24:7, Bibel 2000)
Göra och lyssna
I 2 Mos 24 slöts en förbundsrelation som skulle avsluta befrielsen från Egypten. Folket svarade positivt på Guds närvaro, men avföll ändå längre fram i berättelsen (kap 32) i samband med gjutandet av guldkalven. Därför blev det inget perfekt slut på befrielsen från Egypten. Men Gud valde att vara barmhärtig för att ett nytt förbund skulle vara möjligt (kap 34). Han övergav trots allt inte sitt utvalda folk.
Men eftersom det var det ideala slutet i 2 Mos 24 som var Guds vilja, är det den texten jag vill intressera er för. Ordningsföljden mellan de två verben i 24:7 drar till sig speciell uppmärksamhet. Folket svarar: ”vi vill göra och vi vill lyssna”. I våra svenska översättningar står det ”Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom.” Normalt kan man tycka att ordningen på verben borde vara: lyda och sedan göra.
Vad som betonar den till synes annorlunda ordningsföljden är att primära betydelsen av ordet ”lyda” i hebreiska grundtexten är ”att lyssna” uppmärksamt (heb. shama). En sekundär betydelse av att ”lyssna” är att ”lyda”, vilket naturligvis kan passa i 2 Mos 24:7. Oavsett vilken översättning vi väljer så är poängen att folket var redo att göra utan att först genomföra en konsekvensanalys. Detta var det ideala slutet som Gud hade tänkt sig på befrielsen från Egypten.
Den bortgångne teologi professorn Karl-Johan Illman förklarar: ”Antisemiterna har ofta hävdat att judarna är kalkylerande, men det här tycks vittna om motsatsen: de är beredda att hålla Toran, t.o.m. innan de hört detaljerna!” (Illman 1994, 112). Bibeln, Guds Ord, är inte inte något som används för egna syften – att leva enligt Guds ord innebär inte att vända sig till sig själv, utan att vända sig helt och hållet till Gud och till sin nästa. Det handlar om relation, men inte först och sist till sig själv, utan till Gud och till sin nästa (se Matt 22:34–40). Accepterandet av Guds Ord innebär att gå med på ett uppdrag, vars konsekvenser man ännu inte ser.
Men Gud i sin visdom vet att det inte alltid blir som han idealiskt hoppas på när människan är inblandad! Många gånger blir det fel eftersom människan inte har tålamod att vänta och hon glömmer lätt. Jag har redan nämnt att i 2 Mos 32 har folket hunnit avfalla från sitt tidigare förbundslöfte i kap 24. Det hela slutade inte som Gud hade tänkt sig. Att det ändå blev en fortsättning och ett nytt förbund berodde på Guds nåd och barmhärtighet. Denna spänning mellan idealet (att överlåta sig ovillkorligt till Gud) och människans läggning att gå sin egen allt för ofta destruktiva väg är ett tema genom Bibeln.
Nu är det så att vi inte kan göra ett en enda bibelställe till en norm för hur en individ eller en grupp bör reagera inför Guds närvaro. Det beror på att Bibeln redovisar många andra exempel på hur olika och människor eller grupper svarar på Guds tilltal och närvaro. Sedan är varje människa en unik skapelse, vilket också varnar för att begränsa det hela till ett enda mönster.
Det jag däremot har noterat inför denna predikan om gudsnärvaro, är att även om processen fram till den definitiva responsen kan skilja sig ganska mycket från människa till människa, liknar den slutliga utgången varandra ganska mycket hos de som är öppna för att bejaka Guds närvaro.
Gensvar på Guds närvaro – 1
”Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade: ’Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom.” (2 Mos 24:7, Bibel 2000)
Herrens närvaro är ett huvudtema från och med 2 Mos. 19, efter israeliska folkets befrielsen från Egypten (kap 3–15:21) och ökenvandringen (15:22–18:27). I kap 19 hade folket kommit till Sinaiöknen och slog läger framför ett berg. Ett förbund skulle slutas mellan Gud och folket och Mose var först uppe på berget för att möta Gud. Det står att på morgonen den tredje dagen manifesterade Gud sig för folket (19:16). Hela scenen var dramatisk: åska och blixtrar, ett tungt moln, något som uppfattades som hornstötar. Det blev ett snabbt uppvaknande för folket, och när de hade samlats framför berget steg Herren ner i rök och eld.
I 2 Mos 24 bekräftas förbundet mellan Gud och folket med lämpliga ritualer och Mose läste upp förbundsakten för dem, vilket var de 10 budorden. Dessa förbundsord eller livsprinciper var grundvillkoren för relationen. När Mose hade läst upp förbundstexten i 2 Mos 24 lät inte gensvaret från folket på Guds närvaro vänta på sig: ”Vi vill gör allt vad Herren har sagt och lyda honom” (v 7). Delar av detta löfte hade redan deklarerats sedan kap 19, men nu var det defintivt sagt.
Men detta ideala slut på befrielse från Egypten blir inte det verkliga slutet. I kap 32 avfaller folket och i kap 34 sluts förbundet på nytt. Vi har alltså två avslut i 2 Mos på hur det gick med relation mellan Gud och Israel: ett hur Gud hade tänkt att det skulle bli (kap 24) och ett hur det egentligen blev (kap 32-34). Frågan blir: Hur skall mitt och ditt gensvar på Guds närvaro summeras – som Gud önskar det, eller på något annat sätt?
Enligt 2 Mos 24 innebär ett gensvar på Guds närvaro flera saker, men jag skulle vilja lyfta fram en enda sak. Jag utgår från två verb som används i texten jag just läst, 2 Mos 24:7 – ”göra” och ”lyda”. Denna enda sak är: Gensvaret på Guds närvaro innebär att vilja hålla Guds ord istället för att omedelbart kalkylera konsekvenserna vad ett sådant beslut kan föra med sig.
The Hermeneutics Quiz
Normalt bryr jag mig inte om alla personlighetstester som finns ute på nätet, men ”The Hermeneutics Quiz” fångade mitt intresse. Scot McKnight har satt ihop denna test för Leadership Journal.net (Christianity Today), med syfte att få fram hur kristna läser och inte läser Bibeln.
The moderate hermeneutic might be seen as the voice of reason and open-mindedness. Moderates generally score between 53 to 65. Many are conservative on some issues and progressive on others. It intrigues that conservatives tend to be progressive on the same issues, while progressives tend to be conservative on the same issues. Nonetheless, moderates have a flexible hermeneutic that gives them the freedom to pick and choose on which issues they will be progressive or conservative. For that reason, moderates are more open to the charge of inconsistency. What impresses me most about moderates are the struggles they endure to render judgments on hermeneutical issues.
Tyndale verktygsmeny för Bibeln
Det har inte blivit så mycket bloggande från mig på sistone, beroende på att mina studier har varit tunga under vintern och nu under våren. Arbetsbördan lär inte lätta för mig förrän i maj. Så tyvärr kommer mitt bloggande fortsätta att vara sporadiskt framöver. Denna blogg är alltså inte död på något sätt, och det blir nog fart på det hela igen så småningom.
För er som ändå tittar in då och då vill jag ge ett tips, eller kanske vi skall kalla det för en nyhet, från Tyndale House. Nyheten är en Tyndale verktygsmeny för Biblar, språk, bibliografi och nyheter. Den kan installeras på IE PC och på Firefox PC/Mac.
Du kan läsa mer om verktygsmeny här.
Varför utbildning?
Vad vet vi om utbildning på Bibelns tid. En historisk och social kontext är viktigt. Sedan är min tanke att titta på hur Jesus och de första kristna såg på utbildning, och specifikt på formell utbildning.
Men först måste först utbildning på Bibelns tid granskas och definieras. Bibelns tid omfattar olika världar och tidsperioder, och jag väljer att fokusera tre sådana sammanhang: Mesopotamien, Antika Israel i Gamla testamentet, och Nya testamentes värld (grekisk-romerska perioden). Först ut är Mesopotamien.
Mesopotamien
Utbildning utvecklades tidigt i Mesopotamien med syfte att träna skriftlärda. En allmän bild av dessa skolor går nämligen att rekonstruera. Det är de arkeologiska kvarlämningarna som är den huvudsakliga källan till vår förståelse av mesopotamiska skolor och dess skolliv.
Det man har hittat är undervisningsmaterial som exempelvis manualer, övningar där varje lista ägnas åt specifika ämnen (ex. fåglar, fiskar, träd, boskap), glosor, och ordböcker för översättning från sumeriska till ackadiska. Det finns också anteckningar från lärarens undervisning i form av kommentarer. Lertavlor av olika slag användes, men en typisk sådan var rund som passade studentens hand, på vilket de gjorde sina övningar.
Skolregler fanns det även på den tiden, för olika aktiviteter och disciplin. Eleverna fick en hel del stryk av lärarna och förhören var stränga (en pedagogisk modell jag inte rekommenderar). Dialog användes i undervisningen, vilket visar att dialogen inte är en modern pedagogisk metod, utan det förekom också i skolans värld i Mesopotamien. Dialogen nämligen var en traditionell undervisningsmetod som användes både som en utlärningsmetod och förhörsmetod.
Skolövningar har hittats i stort sätt alla arkeologiska utgrävningar som producerat lertavlor (Ur, Nippur, Isin, Uruk, Girsu, Adab, Sippar, Babylon, etc), men inga större byggnader för undervisning har identifierats med säkerhet. Kvarlämningar har endast hittats i stora allmänna byggnader med flera funktioner. Exempelvis blev en blivande skriftlärd för administrativa uppgifter utbildad i det administrativa centret eller i det kungliga palatsets förgårdar (sittande på marken med sand framför sig där läraren skrev ner uppgifter).
Hur gick då undervisningen till i Mesopotamien? Upprepning genom skrivande och uppläsning av ordlistor var det vanliga. Det handlade väldigt mycket om att memorera texter. Eleverna fick också lära sig göra lertavlor och sedan skriva kilskrift på dem. Skrivövningar var som sagt mycket vanliga. Man fick också lära sig att musikaliskt återge vissa texter. Eleverna spenderade 24 dagar/månaden i skolan.
Skolpersonalen bestod av en rektor som kallades för ”skolfadern” och tillhörde “mästarna”. Sedan fanns det övervakare, s.k. “store bror” (instruktörer).
Det finns ingen information om hur lång utbildningen var, och i vilken ålder som pojkarna för första gången skickades till skolan. Inga texter omnämner flickelever, även om man har hittat lertavor signerade av kvinnor. Det måste ha funnits kvinnliga studenter då det fanns ett fåtal kvinnliga skriftlärda.
Läs- och skrivkunnigheten? Det är omöjligt att beräkna hur hög läs- och skrivkunnigheten var, men kunskapen var mest vanlig i den övre samhällsklassen. Bra skolor söktes emellertid ivrigt och barn skickades ibland till andra städer för sin utbildning.
The emergent church
Kan jag få några reaktioner på detta? Klicka på bilden för att få den större.
Talpiot graven – Jesu familjegrav? (2)
“Without Mary Magdalene the tomb is like any other tomb with an unremarkable common set of names.”
Andrey Feuerverger, Mathematician, University of Toronto
Bilden ovan har jag hämtat från bloggen The View from Jerusalem, som tillhör fakulteten på University of the Holy Land. Stephen Pfann följer upp hela kontroversen kring Talpiot graven på ett exemplariskt sätt, bland annat genom att visa hur man skall identifiera ursprungliga inskrifter.
Om du verkligen är intresserad av att ta reda på vad som verkligen hände på konferensen i fråga och hur arkeologer och epigrafer ser på det hela, är det inte nyhetstidningarnas rapporteringar du främst skall läsa, utan rapporter från forskare som redan nu har publicerats. Se länkar i mitt förra inlägg om Talpiot graven.
Talpiot graven – Jesu familjegrav? (1)
Tidningen Dagen skriver om följande konferens:
The Third Princeton Symposium on Judaism and Christian Origins: Jewish Views of the After Life and Burial Practices in Second Temple Judaism: Evaluating the Talpiot Tomb in Context (Jan 13-16, 2008, Mishkenot Sha’ananim, Jerusalem)
Här är några viktiga röster från konferensen. Du kan läsa hela uttalanden genom att klicka på namnen. Glöm inte läsa kommentarerna på bloggarna:
Stephen Pfann:
Throughout this conference, almost without exception, the archaeologists, scientists, epigraphers and textual scholars could find no compelling evidence that would support the claim that the Talpiot Tomb under discussion (one of many tombs in the Talpiot district of Jerusalem) was anything other than a first-century Jewish family tomb with no connection to any known historical family. There were a few scholars on hand, working in the literature and the social sciences, who would contend that there was some likelihood that the tomb was actually the tomb of Jesus of Nazareth and his family.
Duke University Religion Department and NT Gateway Weblog:
A firestorm has broken out in Jerusalem following the conclusion of the “Third Princeton Theological Seminary Symposium on Jewish Views of the Afterlife and Burial Practices in Second Temple Judaism: Evaluating the Talpiot Tomb in Context.” Most negative assessments of archaeologists and other scientists and scholars who attended have been excluded from the final press reports. Instead the media have presented the views of Simcha Jacobovici, who produced the controversial film and book “The Lost Tomb of Jesus” with Hollywood director James Cameron, and who claims that his identification has been vindicated by the conference papers. Nothing further from the truth can be deduced from the discussion and presentations that took place on January 13-17, 2008. … To conclude, we wish to protest the misrepresentation of the conference proceedings in the media, and make it clear that the majority of scholars in attendance – including all of the archaeologists and epigraphers who presented papers relating to the tomb – either reject the identification of the Talpiot tomb as belonging to Jesus’ family or find this claim highly speculative.
Joe Zias:
When first approached by conference organizers to participate in the Princeton Theological Seminary three day symposium, I along with several colleagues refused. My refusal was due to the fact that I had firsthand experience with Simcha Jacobovici, James Tabor and company over the film as well as their popular books and saw the deliberate manipulation of anthropological/archaeological data in order to pursue their agenda, namely TV ratings and book sales. … Now that the damage has been done the sponsors behind the Talpiot tomb publicity stunt are claiming on their blogs that they were misunderstood, ill advised etc. and that the jury is still out on their claim, whereas the truth is just the opposite, the overwhelming majority, if not nearly all scholars present, except one, regarded this as but a shameful and distasteful attempt to achieve fame and fortune at the expense of colleagues, the Holocaust and the profession.
Professor Charlesworths tolkningen av resultatet av konferensen, att det skulle finnas ett mandat bland bibelforskare och arkeologer att öppna graven på nytt, måste betraktas som mycket tveksamt. Det hela luktar publicitet och pengar.
Biblical Archaeology Society har öppnat en hemsida enbart för denna debatt. Där kan du läsa fler röster för och emot, och följa hur diskussionen utvecklas, även om hela grejen också enligt min mening borde begravas för gått.
Förintelsedagen – att minnas och lära
Klicka på bilden för större bild. Läs också om minnesdagen hos Henrik Engholm och Dagen.
Bildkälla: Jim West
Vad karaktäriserar Gt:s historia? – 1
1. Gt:s historia domineras starkt av berättarformen
Allt från början till slut (lagen, profetiska texterna) finns i en berättande kontext – känslan att allt tillhör en enda Berättelse. Det är inte lika lätt att placera in Psaltaren och Vishetslitteraturen i berättarkontexten, men många av psalmernas titlar och vishetslitteraturens rubriker tyder på en medvetenheten hos författarna om en historisk berättarkontext.
2. Gt:s historia är biografisk
Berättat från Guds synvinkel, men oftast inte om Gud – Han har huvudrollen, men berättar sin berättelse genom sitt folk. Läsaren lär sig om Gud genom sitt folks liv och läppar.
Exempel på att Gt:s historia är biografisk: Abraham, Isak, Jakob, Josef, Juda och Israels kungar, profeterna (ex. Elia och Elisa – 14 kap. utav 47 kap i Kung.).
3. Gt:s historia är oneutral
Alla historiker är partiska – ser på historia genom sina egna ”glasögon”, färgade av utbildning, erfarenhet, antaganden, fördomar. Det finns ingen objektiv, neutral historiebeskrivning.
Gt. är en tolkning av historia inte ett vetenskapligt försök att rekonstruera historia. Teologiska angelägenheter har vägt tyngre än historiska, men inte så att historiska sanningar i texten har förvrängts. Skillnaden mellan händelse och dess innebörd är frågan om synpunkt, betoning, betydelse.
4. Gt:s historia är teocentrisk
En konfessionell syn på Bibelns historia är direkt baserad på bekännelsen att den är Guds Ord, inte människans ord. Därför har den sin utgångspunkt, sin tematiska enhet, och slutliga uppfyllelse i Honom. Gt är ett utgjutande av Guds hjärta, som genom historia har tagit åt sig uppgiften att återupprätta hela skapelsen under hans styre. Trots människan och skapelsen är det Gud som är berättelsens center.
5. Gt:s historia är selektiv
Den bibliska berättelsen är Guds berättelse. Om nyheter i antika Mellanöstern inte tillförde något viktigt till det centrala teologiska budskapet i Guds berättelse så ignorerades de.
Hela århundraden kan passeras förbi utan knappt någon kommentar (335 åren mellan Jakobs död och Mose födelse) samtidigt som många kap kan ägnas år relativa korta perioder (40 åren i 2 Mos. 12 – 5 Mos., 125 kap.). Samtidigt nämns inget om räddningen från Egypten i samtida utombibliska texter, vilket tyder på att även de var selektiva. Misslyckanden dokumenterades aldrig av kungar, utan bara framgångar som hyllade dem.
Ingen historieredogörelse nämner Abraham och hans hushåll (finns inga arkeologiska fynd som tyder på att Abraham har existerat som historisk person), men det beror på att när Abraham levde var han en obetydlig person som ingen brydde sig om att nämna. Det vi har i Bibeln är bevarad familjehistoria om en man som skulle bli en av de mest betydelsefulla personerna i världshistorien, näst efter Jesus själv. Men det visste ingen då.
Det finns händelser som är omvittnad i både Gt och antika Mellanöstern texter. Det ger tillfälle att jämföra kompletterande berättelser men också motsägande ideologier (ex. Sanheribs belägring av Jerusalem, 2 Kung. 18:13-19:37).
6. Gt:s historia är historiografisk
Historia beskriver betydelsefulla händelser i det förgångna. Historiografi är en tolkande redogörelse av betydelsefulla händelser i det förgångna. Det går att karaktärisera historiografi som ett verbal konstverk, eller mer exakt som en porträttmålning (Long, DOTTE, 87). Historiografi försöker alltså att måla en bild som ger en sann representation och tolkning av sitt historiska ämne.
Är det historiografiska kompatibelt med det transcendenta (översinnliga) – kan Guds existens och hans övernaturliga ingripanden i människors liv kvalificera sig som historiskt material? De flesta historiker menar att historisk redogörelse kan betraktas som tillförlitlig om det stämmer med verkligheten (upprepbar). Men det är skillnad på historicitet i modern bemärkelse och de litterära former som Bibelns historia skrevs i. Det kan inte existera några tvivel om vad Bibelns författare ville att Bibelns redogörelse skulle vara, och de skriver om dem i enlighet med accepterade litterära normer för historicitet på den tiden.
7. Gt:s historia är kontextuell
Biblisk teologi som disciplin är knuten till historiska rörelser och utvecklingar. Det förutsätter en historia som överensstämmer med egna data och som hör hemma i sin del av den större världen. Gt:s författare röjer ett djupt intresse för sitt eget förgångna och en ständig medvetenheten om sin omedelbara och avlägsna omgivning.
Författaren som återberättar byggandet av Salomons tempel daterar det till Salomons fjärde år och 480 år efter exodus (1 Kung. 6:1) – på det viset skapar han teologiska kopplingar mellan mosaiska och davidiska perioden och visar en känsla för historisk kontinuitet.
Uttåget skedde 430 år efter det att Jakob med familj utvandrade till Egypten (2 Mos. 12:41) – etablerar uttåget som en händelse i reell tid och en koppling mellan patriarkerna och löftet (se 1 Mos. 15:13-14). Byggandet av Hebron sju år före Soan i Egypten (4 Mos. 13:23). Soan = Tanis, som byggdes ca 1730 f. Kr. Ger ganska exakt datum för byggandet av Hebron.
Gt:s historia är mycket intresserad av platser och händelser som var kända i antika Mellanöstern (fakta som kan verifieras) och att innesluta händelserna i miljön som den var en del av (se 931 f. Kr. till 722 f. Kr. och speciellt efter 586 f. Kr. Jfr 2 Kung. 25:27; Jer. 32:1; Hag. 1:1). Israels historia från början till slut är karaktäriserad av kontextualiserad historicitet som var framforskad.
8. Gt:s historia är förklarande
I texterna finns det sådant som tyder på att författarna ger tolkningar/förklaringar till vad som har hänt eller vad som har sagts. Mycket av det mosaiska materialet är präglat av detta, speciellt 5 Mos. Med dess ständiga uppmaningar att leva i förbundsrelationen.
Historiska böckerna är fulla av kommentarer beträffande historiska personer och händelser som har dokumenterats (se 1 Sam. 9:9; 13:19-22; 2 Kung. 17:6-7, 7-23, en reflekterande predikan som försöker dra lärdom från vad som reflekteras).
Källa: Eugene H. Merrill, NIDOTTE, vol. 1, 71-75; V. Philips Long, NIDOTTE, vol. 1, 87
Om bloggen
Välkommen hit! Mitt namn är Stefan Green och är teolog och exeget. Mer om mig kan du läsa under flikarna ovan: Om mig…, Engagemang och Publikationer
Det du kan förvänta dig här är: en hel del exegetik, bibelteologi, en del bibelarkeologi, men också annat som intresserar mig.
Du får gärna kommentera det jag publicerar, så att vi kan ha en dialog. Jag förbehåller mig däremot rätten att avvisa kommentarer som bedöms som respektlösa, olämpliga och som ligger utanför syftet med denna blog.
Senaste kommentarer
 | -Ugaritic Texts: – S… om The History and Excavation of… |
 | Per Lilja om Hoppet som övervinner död… |
| Per Lilja om Guds frid mitt i verkligh… |
 | Stefan Green om ”Levande vatten” – Jesu löfte… |
| Per Lilja om ”Levande vatten” – Jesu löfte… |
Stefan Green 
