Nu och då blir man berikad av händelser och erfarenheter som levandegör ett skriftställe på ett sådant kraftfullt sätt att det blir en livssanning som aldrig lämnar en. En sådan händelse råkade jag ut för sommaren 1984.

Efter mitt andra år på Bible College i USA åkte jag som korttidsmissionär till Alaska för att jobba på KJNP (King Jesus North Pole), en kristen radio- och TV-station i ett litet samhället som faktiskt hette North Pole. Det blev något av en drömresa kombinerat med nyttighet. Den speciella händelsen jag här tänker på tilldrog sig den 4 juli, som är den amerikanska nationaldagen, då folket drar ut på gatorna i festyra för att fira sin nations födelse. I North Pole var det inget undantag.

På programmet stod parader, aktiviteter både för vuxna och barn, och olika tävlingar. En av tävlingarna var ett sängrally på huvudgatan, som radiostationen jag jobbade för hade anmält sig till. Jag blev en av de fem utvalda som skulle se till att KJNP gick segrande ut ur denna tvekamp. En hel vecka innan startskottet skulle gå, började vi preparera vår säng, genom att förse den med cykelhjul och dekorera den med ballonger.

När det var tid för start visade det sig att det var bara ytterligare ett ekipage som hade anmält sig – de kallade sig för North Pole. Så kampen skulle stå den dagen mellan den kristna radiostationen KJNP och samhället North Pole. Med en smula högmod konstaterade jag och de andra i KJNP-laget att North Pole utmanade oss med en vanlig sjukhussäng med små hjul – det här loppet har vi redan vunnit tänkte vi när vi belåtet tittade på varandra.

Startskottet gick och vi tog en omedelbar ledning med nästan en hel sänglängd. Men plötsligt hände något vi inte hade räknat med. Vår motståndare körde medvetet rakt in i vår säng och ena bakhjulet vek sig. Vår framfart stoppades effektivt av denna attack och vi fick se oss passerade på ett minst sagt snopet sätt. Medan North Pole rullade mot vändpunkten 200 meter längre fram, beslutade vi oss ändå att envist ta upp jakten, även om loppet var kört.

Vi drog och slet denna en gång så stolta säng med sin passagerare genom hela loppet. Inte nog med att ena hjulet hade vikit sig, utan snart vek sig också det andra hjulet. Båda bakhjulen låste sig och vi bokstavligen fick dra sängen längs gatan de sista hundra metrarna. Däcken small när asfalten slet sönder gummit och åskådarna fick sig ett gott skratt åt den komiska situationen, speciellt som de inte förstod varför vi envist ville fullfölja loppet. När vi utpumpade kom i mål stod sedan länge North Poles lag till synes som vinnare i denna prestigeladdade uppgörelse.

När vi efter några minuter hade hämtat andan fick vi till vår stora överraskning höra genom högtalarsystemet, att KJNP var vinnarna. Snart fick vi en förklaring till denna minst sagt oväntade seger. North Pole hade blivit diskvalificerade på grund av att de med vilje hade kört in i vår säng. Det visade sig också att de hade bytt lag vid vändpunkten. På grund av att vi hade fullföljt loppet med samma lag fick vi första pris.

När jag på kvällen satt och fundera över dagens händelser kom Paulus ord till mig: Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt – löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Jag har målet i sikte när jag löper och jag slår inte i luften när jag boxar” (1 Kor 9:24-26) och ”jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus” (Fil 3:13-14).

Den kvällen lärde jag mig något. Det spelar ingen roll hur jobbigt eller lätt det blir i framtiden att tjäna Herren och leva mitt liv för Gud. Om jag väljer att fullfölja loppet, leva i Kristus, och inte ge upp när jag möter motstånd eller faller, kommer jag att med Guds hjälp vinna första pris, en segerkrans som väntar på mig.