Daily Dose of Hebrew
Daily Dose of Greek
Accordance – Bible software
Bloggtips och konvertering
Det har varit en mycket händelsefull vecka för mig och min familj. Förklaring finner du i mitt twittrande (se höger kolumn). Händelsefullt är här lika med spännande och roligt.
Så här på sen söndagskväll kan det ändå vara på plats för ett par bloggtips som en avslutning på denna vecka:
1. Danny Zacharias har byggt om sin Deinde.org till en ”Resources for Biblical Studies.” Jag uppskattar Dannys bloggande, även om hans inlägg kommer alltför sällan. Kanske vi kan räkna mer frekventa inlägg i och med omläggningen. I vilket fall bygger Danny ut successivt resurserna på hemsidan, vilket är välkommet. Danny är också en hängiven macanvändare med tips för dem som vill använda sin Mac mer effektivt för bibelstudier och bibelforskning.
Andra bloggar för den som är intresserad av Mac i bibelstudier och bibelforskning kan jag föreslå Christopher Heard, Joe Weaks och naturligtvis David Lang (Accordance blog). Logos Libronix har ingen särskild blogg för sin Mac version av plattformen, men däremot en blogg för hela produktlinjen. Det skall emellertid bli intressant när den nya macversionen kommer efter att de just har släppt Logos Bible Software 4. Jag har varit involverad i att översätta Logos Bible Software 3 till svenska, så mer arbete väntar nog runt hörnet på den punkten. Ser fram emot det.
2. När jag undervisade på Korteboskolan i våras hade jag i min klass Simon Pilgrim Rosén. En härligt duktig student med ett genuint intresse för bibelteologi. Simon skiljer sig åt i ett par bemärkelser. Dels att han har en frikyrkobakgrund och är på väg över till den ortodoxa grenen inom den världsvida kristendomen, dels att han är ”lead singer” gruppen Crimson Moonlight. Musikformen som Crimson Moonlight representerar förknippas vanligtvis inte med det kristna, men för Simon finns där tydligen inga motsättningar. Jag själv dömer inte i detta, då musik är en teknik som kan användas för olika syften, goda som dåliga. Däremot vet jag med säkerhet att Crimson Moonlight inte spelar min musik 🙂
I vilket fall, Simon har startat en blogg. Så här beskriver han själv den: ”Var Hälsade!! Jag har ”äntligen” startat min blogg som länge funnits i min tanke. Den heter som sagt Skogsprästen – Holistisk Kristendom och är primärt en teologisk blogg med syfte att skapa samtal, undervisning och debatt kring livets stora frågor och mysterier… Bloggen innefattar Bibelteologi, Exegetik, Patristik, Mystik, Lyrik, Tankar kring vildmarksliv och alternativt boende samt hård och mörk musik!! Här trängs egna homilier (predikningar), dogmatiska artiklar och exegetiska arbeten jämte lyrik till kommande Crimson Moonlight plattor och berättelser ur det dagliga livet… .
Jag kan tryggt säga att Simon är inte lika farlig i verkligheten som han ser ut på bilderna i bloggen :-), men han lär nog bjuda på lite annorlunda inlägg utifrån den teologisk tradition som har blivit hans livsväg. Lycka till Simon! Jag lovar att följa dig från och till.
Den sista punkten öppnar naturligtvis upp frågan varför vissa konverterar från protestantism till annan form av kristendom. Även om jag är grundfast i den protestantiska traditionen inser jag att alla inte tänker som jag kring kristendomen. Det är tydligt att det finns inslag inom exempelvis den svenska frikyrkligheten som inte attraherar, speciellt när det kommer till gudstjänsten och synen på sakrament. För dessa personer med frikyrklig bakgrund, som konverterar till katolska kyrkan eller ortodoxa kyrkan, är den frikyrkliga ”liturgin” ytlig och i stora drag intetsägande.
Handen på hjärtat, en majoritet av dagens frikyrkokristna verkar i hög grad vara mer konsumenter än producenter av det kristna budskapet – mer trötta än pigga, mer oengagerade än engagerade. De som konverterar eller är beredda att konvertera känner sig inte delaktiga, saknar en förlorad ”mystik” i tron, upplever den protestantiska kristendomen färglös och vill mer. Sedan tror jag att den inkrypande sekulariseringen i frikyrkosammanhang också resulterar i flytt till ett mer överlåtet och radikalt sammanhang. Naturligtvis handlar det också om teologiska övertygelser, men det finns en resa bakom varje människas liv som leder till övertygelser.
Bibeln, översättning och Dödahavsrullarna
Mikael Winninge från Svenska bibelsällskapet besökte exgeternas högre seminarium på Örebro teologiska högskola (ÖTH) idag. Temat var ”Översättning av Qumrantexter och Nya testamentet.”
Mikael startade med att berätta om planerna om en ny svensk översättning av Nya testamentet (Nt). Frågan blev, behövs en sådan? Mikael förklarade som svar på sin egen fråga att United Bible Society (USB) menar att en ny Nt översättning är rimlig vart trettionde år, och snart 30 år har gått sedan förra bibelöversättningen från Svenska bibelsällskapet/bibelkommissionen kom ut, dvs Nt81 som ingår i Bibel 2000.
Jag kommer väl ihåg våren och sommaren 1981, då min relativt nya kristna tro tog fart på allvar. Jag fick en av de första utgåvorna av översättningen som en gåva av en klasskompis i gymnasiet. Den var i pocketformat, men om jag minns rätt gav jag bort den och skaffade mig ganska snart en ny.
Tillbaka till seminariet. Behövs alltså en nyöversättning? Eller räcker det men revidering av Nt 81 (dvs förnyelse av språket, nya exegetiska övervägningar)? Eller är det ändå bättre att göra en helt ny översättning? I så fall, vilka kriterier och principer bör då gälla? Sådana problemställningar lyftes fram av Mikael i sitt föredrag.
Mikael redogjorde för följande möjliga översättningsprinciper att ta ställning till vid en nyöversättning:
– Olika kyrkliga tolkningstraditioner (ex Vatikanen godkände inte B2000 översättningen, ex på grund av att kristologiska perspektiv saknades i Psaltaren)
– Liturgisk användning och gudstjänstpraxis i olika kyrkor.
– Inklusivt språk (måste definieras). Göra det så öppet som möjligt.
– Alternativ till traditionell biblisk och teologisk terminologi.
– Vår tids språk (måste definieras). Att språket har förändrats så pass mycket att en ny eller rev översättning är nödvändigt.
Mikael betonade att inget är beslutat än, men inventering genomförs för att insamla synpunkter. Om det finns behov, och hur dessa behov ser ut. Det är inte ens enkelt att avgöra vad som skall översättas (med tanke på de olika tolkningstraditionerna och vad som är helig text/kanon).
Mikael kom sedan till sin andra huvudpunkt: Dödahavsrullarna (DSS).
Denna del av föredraget inleddes med att förklara värdet med dessa unika manuskript, som inte enbart består av bibeltexter. Texthistoriska frågor lyftes fram: Solomon Schechter och Damaskusrullen. Fynden av DHR är ganska utspridda och då blir kopplingen till Qumran ifrågasatt. Vad hade grottorna för funktioner där rullarna upptäcktes? Varför lade man texterna i grottorna till att börja med? Vem gjorde det?
Ja, många frågor och inga säkra svar. Den som känner till om DSS forskningen och Qumran vet hur svårt det är att veta hur det egentligen var, hur lite vi känner till när frågorna staplas på varandra. Det vi vet för säkert emellertid är att i utspridda grottor väster om Dödahavet i Israel börjades det upptäckas från 1948 och framåt det som idag betraktas som ett av de största arkeologiska fynden i modern tid. Jag har tidigare bloggat om DSS här.
Mikael kommer sedan in på det översättningsprojekt av DSS till svenska som blir klart under 2010 (våren?). Det handlar om ett urval från sektlitteraturen (inte de bibliska) som översätts med förhoppning om att de kan hjälpa oss förstå vissa aspekter av Nya testamentet bättre (ex vem Johannes döparen var, tillhörde han Qumrangruppen? Saligprisningarna i Jesu bergspredikan).
Totalt 15 översättare är involverade i arbetet, och det sista skall nu sammanställas och redigeras färdigt. Urval av följande sekteristiska texttyper översätts: Regler/Halakhah (ex. CD, 1QS, 1QSa, 4QMMT, 4Q274–278, 4QTohoroth); Liturgiska texter (ex. 1QSb, 4Q242,); Parafraserna; Exegetiska texterna (ex. 1QpHab, 1QpHah, 4Q171, 4Q174, 4Q175, 4Q252–254); Testamenten (ex. 4Q213–214); Poetiska texter (ex Tackpsalmerna, Saligprisningar); Vishetstexterna (ex. 1Q27, 4Q299); Apokalyptiska texter; Eskatologiska texter (ex. 1QM, 4QM); Kalendertexter och horoskop (ex. 4Q320, 4Q186).
Mikaels sista punkt var framtidsprojekt: Apostoliska fäderna på svenska; “make over” av Bibeln.se till en plats att hitta exegeter på (en samlingsplats), lexikon, uppslagsverk läromaterial och omfattande länklistor.
Reflektion: Att det behövs en revidering av Nt81 eller en nyöversättning av Nya testamentet är för mig ganska självklart. En del översättningsval behöver rättas till och språket uppdateras. Sedan om alla kommer att bli nöjda med en sådan utgåva är tveksamt. Svenska Folkbibeln håller också på med att revidera/översätta på nytt. Det skall bli spännande att se slutresultatet om det nu blir ett beslut om nyöversättning av Nt81 eller enbart en revidering. Att en översättning av sekteristiska texterna från Qumran är på gång, är också spännande nyheter. Man får nog betrakta det som bragd att vi får fram sådant nytt material på svenska i vårt lilla land. Framtidsprojekten som Mikael presenterade mot slutet av seminariet är också mycket intressanta – mycket positivt med satsningar på nya resurser för svenska studenter och lärare i tider när bibelvetenskapen/exegetiken upplevs som direkt hotad på våra högre utbildningsinstitutioner i vårt land.
Judendomen i ljuset av dess högtider (9.2)
9.2 Holocaustdagen (Jom Ha-Sho’a) (sid 184–189)
Illmans redogörelse för Holocaustdagen vilar till stor del på I. Greenberg, The Jewish Way: Living the Holidays. New York 1988. Inledningsvis konstateras det att Holocaust är den största judiska katastrofen någonsin, och då handlar det inte enbart om antal döda, utan också intentionen att förinta hela judendomen och på det sätt nazisterna utförde det på.
Judarnas konfrontationen med holocaust är nästa omöjlig att förklara: “Var förbundet nu annulerat? Somliga svarade ja. Andra fortsatte som förut: det är för våra synders skull som det skedde. Finns det ett tredje alternativ?” Som svar på den sista frågan, hänvisar Illman till Greenberg:
Det vanligaste sättet är enligt Greenberg att man håller ihop motiven med ett brutet och ett återupprättat förbund. Redan efter andra templets fall blev människan fullvärdig part, förut hade hon varit ‘halv part’, anser han. Hon måste då anpassa förbundet till de radikalt nya förhållandena som uppstod efter att det andra templet förstördes. Men efter förintelsen fick hon överta den exekutiva rollen i frälsningsuppdraget. Om Gud för sin del inte sade eller gjorde något under förintelsen, måste detta betyda, att det nu hänger på juden att göra något, ta huvudansvaret för förbundet. Ändå säger många att Gud var med i Auschwitz, på offrens sida och led detsamma som de. Han är därför mera fördold, men samtigt ‘mera närvarande’. Det gäller för judarna att hitta den adekvata responsen och det riktiga sättet att leva i förbundet. Ett kvantitativt sätt är att befordra livet genom att öka antalet judar. Ett kvalitativt sätt är att ta sig an och hjälpa judar i nöd, studera toran osv. Alltså följa gamla modeller? Staten Israels upprättande kan ses som ett exempel på hur judarna har löst spänningen mellan förtvivlan och hopp [I. Greenberg 320–324].
Förintelsens motiv hör närmast samman med den 9 ’Av, men har ändå en egen innebörd. Just på grund av holocaustdagens självständiga motiv har det inte varit lätt att komma överens om kalenderdagen för hågkomsten och vilka rituler som skall karaktärisera dagen. Illmans redogör summariskt för denna process. Kalenderdagen blev bestämd efter debatt över olika förslag till den 27 Nisan (mellan 7 april och 7 maj),*1* men utformningen av ritualerna diskuteras ännu.
Motiven för dagen är flera: 1. Historiskt kom holocaust säkert att stämma en del länders politiska representanter positivare till upprättandet av en judisk stat, än vad som annars varit fallet; 2. På idéplanet visade holocaust att en befolkningsgrupp som den judiska varit mer utsatt och hotad, eftersom den saknade ett eget hemland som kunde ta emot flyktingar eller föra dess talan; 3. Händelsen kräver någon form av hågkomst, och att en sådan dag manifesterar ett nytt skede för judendomen; 4. Israels självständighetsdag följer nära efter holocaustdagen, inte som kompensation utan som respons på den förra.
Som sagt, enligt Illman har det varit svårt för judarna att hitta lämpliga traditionella ritualer för hågkomstdagen. Man kan säga att de som har tagit form karaktäriseras bland annat av tystnad och kvällceremoni vid Yad Vashem.
*1*Valet av just denna dag blev en lösning som gillades av få judar då dagen inte är knuten till någon bestämd händelse och att den inte heller kan firas den 27 Nisan, om den skulle vara sabbat. Skälet till valet är osäkert, men eventuellt för att upproret i Warszawa-gettot då upphörde, men som enligt andra uppgifter fortsatte en vecka därefter [Strassfeld 57]. (Illman, 1994, 186).
Funktionens Gud
Den senaste tiden har evolution och gudstro diskuterats i media. Bokförlaget Libris har nyligen gett ut boken Evolutionens Gud av Francis S Collins, recenserad av Pekka Mellergård i tidningen Dagen den 15 september. Publiceringen av boken på svenska och recensionen har skapat en hel del debatt, både i tidningen Dagen och på bloggar.
Efter att ha funderat lite, ger jag mig också in leken med ett inlägg. Mitt inlägg har däremot inte som syfte att granska det som hittills har sagts om skapelsetro kontra vetenskap med anledning av Collins bok, då jag ännu inte har hunnit läsa boken. Däremot skulle jag vilja ge ett perspektiv som jag tror ligger nära hur skapelseberättelsens författare själv tänkte sig att 1 Mos 1 skulle uppfattas av de ursprungliga åhörarna och läsarna.
Bibeln måste få tala sitt eget språk, låta sig uttrykas på sina egna villkor. Ett västerländskt sätt att beskriva saker och ting med begrepp för struktur och form lär vi inte hitta i Bibeln. Vi gör ibland misstaget att läsa vissa textsammanhang som beskrivningar, när det inte var syftet med texten. Ett exempel är tabernaklet i 2 Moseboken. Istället för att uppfatta redogörelsen för tabernaklet främst som en beskrivning, behöver vi ta reda på vad de olika föremålen i tabernaklet har för funktion, vad folket gjorde med dem, vad de användes till.
Ett annat exempel finner vi i Höga Visan. Om vi läser Höga Visan beskrivande skulle vi få en ganska konstig person i kapitel 4: “Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! Dina ögon är duvor… Ditt hår är som en flock getter… Dina tänder är som en flock tackor… som Davids torn är din hals…”. Istället är det personligheten som beskrivs i dikten. Om vi känner till de olika sakernas funktion blir det lättare att förstå vad författaren försöker säga.
De gånger de bibliska författarna använder sig av beskrivande begrepp är för att fördjupa förståelsen av något. Beskrivningar hur personer såg ut är undantag i Bibeln (har vi inte alla undrat hur Jesus såg ut?). Absalom hade långt hår, senare läser vi att han flyr och fastnar i ett träd på grund av sitt hår. En beskrivning finns alltså inte med för beskrivningens egen skull.
Nu till 1 Moseboken 1 – skapelseberättelsen. Vad är det för frågor texten försöker besvara? Jag föreslår att den minst viktiga frågan i texten är hur Gud skapade. De primära frågorna är istället vem Gud är, vad han skapade och varför han gjorde det.
Med andra ord, är det en västerländsk vetenskaplig beskrivning vi har i 1 Moseboken 1, eller är du villig att låta det primärt handla om funktion? Är syftet med 1 Mos 1 att informera dig om skapelseordningen och hur det såg ut, eller för att berätta för dig vad de olika sakerna i skapelseberättelsen blev till för?
Genom att upptäcka strukturen i texten ser vi tydligare vad som är ett av huvudsyftena med hur skapelsen är presenterad:
1 Första dagen – himlen
2 Andra dagen – vatten
3 Tredje dagen – jorden
1’ Fjärde dagen – vad som är i himlen
2’ Femte dagen – vad som är i vattnet
3’ Sjätte dagen – vad som är på jorden
Redogörelsen för dag 1–3 behövdes funktionellt komma före dag 4–6 i skapelseberättelsen. Himlen, vattnet och jorden var fullständigt nödvändigt för liv på jorden (något som även den moderna vetenskapen är överens om) Vi får därmed en parallellism i vår text som primärt betonar funktion.
Sedan förekommer ordet “Gud” över 20 gånger i 1 Moseboken 1. Vad säger det i funktionell bemärkelse? Det säger faktiskt en hel del om vem Gud är i en extremt polyteistisk värld, och vad Gud gjorde, men inte något om evolutionens Gud. Det sistnämnda är något vi “moderna och postmoderna” människor bråkar om.
Är det rätt att läsa in senare tankegångar i ett tidigare dokument? Skulle författaren av 1 Moseboken 1 hålla med oss idag hur vi diskuterar detta kapitel?
Judendomen i ljuset av dess högtider (9.1)
På min gamla blogg med samma namn som denna pågick en serie om judiska högtider. Serien bestod av en sammanfattning av Karl-Johan Illmans Judendomen i ljuset av dess högtider (se första inlägget i serien för en närmare presentation). I vilket fall blev serien aldrig avslutad, därför fortsätter den nu här. Du kan se vad som hittills är publicerat i serien genom att klicka här.
Vad som är kvar att redogöra för är högtider som inte är ”bibliska”. De tidigare högtiderna påverkar formulerandet av bibelteologi, men de kvarvarande högtiderna är viktiga för vår förståelse av judendomen idag. Därför tar jag med även dessa på denna blogg så att bilden av både den antika och moderna judendomen blir komplett.
I nionde kapitlet behandlar Illman tre högtider: de två första är sorgedagar – Den 9 ’Av, som firades redan under antiken i åminnelse av förstörelsen av de båda templen (586 f. v. t. och 70 e.v.t.); Holocaustdagen (Jom Ha-Sho’a), då judarna tänkar på de sex miljonerna judar som förintades under andra världskriget. Dessa båda högtider, en antik och en modern, har gemensamt minnet av två katastrofala förstörelser (men ingen räddning undan fienden, till skillnad från Hanukka och Purim). Den tredje högtiden av modernt slag är Israels självständighetsdag, som kan beskrivas som ett svar på förintelsen.
Jag presenterar dessa tre högtider i tre olika inlägg så att texterna hålls någorlunda korta.
9.1. Den 9 i månaden ‘Av (sid 179–184)
Det är den andra faste- och sorgedagen i Sak 8:19*1* som Illman behandlar här. På denna dag fastar judarna till åminnelse av både det första (2 Kung 25:8, Jer 52:12) och andra templets fall, även om ingendera av förstörelserna kan med säkerhet dateras till precis den 9 ‘Av. Förutom tempens förstörelse kopplas också en rad andra tragiska händelser i Israels historia till detta datum, vilket motiverar dagen som en sorgedag. Om andra templets fall förklarar Illman att det “var något mera än en militär katastrof: Gud själv gick med templets fall i exil. Man skulle under den 9 ‘Av läsa Klagovisorna, som skrevs kort efter första templets fall.”
De båda templens fall var stora katastrofer för det judiska folket, både fysiskt, psykologiskt och religiöst. Många judar vid både tillfällena befarade judendomens undergång i och med händelserna. Förstörelsen av det andra templet år 70, tolkades även av många kristna “som ett bevis på att Gud hade förkastat det ‘gamla förbundet’ med judarna och instiftat ett nytt.” Majoriteten av de överlevande judarna förblev dock trogna judendomen och började sörja över Sion, som man hade gjort 600 år tidigare, genom bot och bättring.
Illmans fortsätter att beskriva Den 9 ‘Av och den tre veckor långa förberdelseperiod inför sorgedagen, en period som inleds med en speciell fastedag.*2* Under denna period får inga glädjeyttringar ske och under de tre sabbaterna före 9 ‘Av läses profettexter med dystert innehåll: Jer 1:1–2:3; 2:4–28 och Jes 1. Illmans förklarar att “Den 9 ‘Av är alltjämt en religiös fastedag som i det avseendet kan jämföras med Försoningsdagen. Allt som sker den 9 ‘Av (studier, gudstjänstfirandet, gemenskapen) präglas helt av dysterhet för att uttrycka den sorgsna sinnesstämmningen. Att strö aska i håret förekommer också på sina håll.
Men vid eftermiddagsgudstjänsten svänger stämningen, eftersom en tradition säger “att Messias skall födas, när folket befinner sig i djupaste sorg… Klagovisorna, som man redan har läst två gånger, slutar i en hoppfull ton och det är som om hoppet skulle börja komma till sin rätt: … (Klag 5:21). Illman avslutar sin beskrivning av denna högtid med att förklara att “Flera händelser i modern tid har bidragit till att ge den 9 ‘Av nya accenter:” Förintelsen och grundandet av staten Israel som har lättat stämmingen av denna dag; bombningarna av Hiroshima (6 aug) och Nagasaki (9 aug) som markeras under denna dag av judiska församlingar.
*1*“I Sak 8:19 talas om fyra fastedagar som infaller i den fjärde, femte, sjunde och tionde månaden. De avser tydligen den 17 Tammus, den 9 ‘Av, den 3 Tishri och den 10 Tevet. Texten säger att dessa för Juda skall ‘bli till fröjd och glädje och till sköna högtider’ i stället för vad de var: faste- eller sorgedagar.” (Illman, 1994, 179–180)
*2*Fastedagen som inleder förberedelseveckorna sammanfaller enligt de lärda med den dag då lagtavlorna med de tio budorden krossades, efter att israeliterna dansat kring guldkalven.
Fullfölja loppet
Nu och då blir man berikad av händelser och erfarenheter som levandegör ett skriftställe på ett sådant kraftfullt sätt att det blir en livssanning som aldrig lämnar en. En sådan händelse råkade jag ut för sommaren 1984.
Efter mitt andra år på Bible College i USA åkte jag som korttidsmissionär till Alaska för att jobba på KJNP (King Jesus North Pole), en kristen radio- och TV-station i ett litet samhället som faktiskt hette North Pole. Det blev något av en drömresa kombinerat med nyttighet. Den speciella händelsen jag här tänker på tilldrog sig den 4 juli, som är den amerikanska nationaldagen, då folket drar ut på gatorna i festyra för att fira sin nations födelse. I North Pole var det inget undantag.
På programmet stod parader, aktiviteter både för vuxna och barn, och olika tävlingar. En av tävlingarna var ett sängrally på huvudgatan, som radiostationen jag jobbade för hade anmält sig till. Jag blev en av de fem utvalda som skulle se till att KJNP gick segrande ut ur denna tvekamp. En hel vecka innan startskottet skulle gå, började vi preparera vår säng, genom att förse den med cykelhjul och dekorera den med ballonger.
När det var tid för start visade det sig att det var bara ytterligare ett ekipage som hade anmält sig – de kallade sig för North Pole. Så kampen skulle stå den dagen mellan den kristna radiostationen KJNP och samhället North Pole. Med en smula högmod konstaterade jag och de andra i KJNP-laget att North Pole utmanade oss med en vanlig sjukhussäng med små hjul – det här loppet har vi redan vunnit tänkte vi när vi belåtet tittade på varandra.
Startskottet gick och vi tog en omedelbar ledning med nästan en hel sänglängd. Men plötsligt hände något vi inte hade räknat med. Vår motståndare körde medvetet rakt in i vår säng och ena bakhjulet vek sig. Vår framfart stoppades effektivt av denna attack och vi fick se oss passerade på ett minst sagt snopet sätt. Medan North Pole rullade mot vändpunkten 200 meter längre fram, beslutade vi oss ändå att envist ta upp jakten, även om loppet var kört.
Vi drog och slet denna en gång så stolta säng med sin passagerare genom hela loppet. Inte nog med att ena hjulet hade vikit sig, utan snart vek sig också det andra hjulet. Båda bakhjulen låste sig och vi bokstavligen fick dra sängen längs gatan de sista hundra metrarna. Däcken small när asfalten slet sönder gummit och åskådarna fick sig ett gott skratt åt den komiska situationen, speciellt som de inte förstod varför vi envist ville fullfölja loppet. När vi utpumpade kom i mål stod sedan länge North Poles lag till synes som vinnare i denna prestigeladdade uppgörelse.
När vi efter några minuter hade hämtat andan fick vi till vår stora överraskning höra genom högtalarsystemet, att KJNP var vinnarna. Snart fick vi en förklaring till denna minst sagt oväntade seger. North Pole hade blivit diskvalificerade på grund av att de med vilje hade kört in i vår säng. Det visade sig också att de hade bytt lag vid vändpunkten. På grund av att vi hade fullföljt loppet med samma lag fick vi första pris.
När jag på kvällen satt och fundera över dagens händelser kom Paulus ord till mig: Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt – löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Jag har målet i sikte när jag löper och jag slår inte i luften när jag boxar” (1 Kor 9:24-26) och ”jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus” (Fil 3:13-14).
Den kvällen lärde jag mig något. Det spelar ingen roll hur jobbigt eller lätt det blir i framtiden att tjäna Herren och leva mitt liv för Gud. Om jag väljer att fullfölja loppet, leva i Kristus, och inte ge upp när jag möter motstånd eller faller, kommer jag att med Guds hjälp vinna första pris, en segerkrans som väntar på mig.
Skapad till Guds avbild (5)
Avslutning
Poängen i 1 Mos 1:26–28 verkar vara att förklara människans unika natur, förhållningsätt till varandra, sociala roll och position i skapelsen. Såsom skapelsen och människan relaterar till varandra i 1 Mos 1–2 är budskapet holistiskt. Det går inte att skilja på människans relation till Gud från männskans relation till jorden. Med andra ord, det är inte självklart att skilja på det andliga och det jordiska (de prisar Gud tillsammans i Ps 98:4–9; de ropar tillsammans i Rom 8:22–23).
Vad är det då som händer när människan, tar till sig detta holistiska budskap, att människan ursprungligen var skapade till Guds avbild, och att hon i Kristus kan bli återupprättad igen till att manifestera Guds omsorg och rättvisa?
Att människan blev skapad till Guds avbild täcker in tre viktiga områden i hennes liv som är en utmaning för henne som en levande varelse på jorden. På alla tre områden kan en upprättelse börja genom tro på Kristus Jesus: 1. Genom att ta emot Kristus Jesus som Herre i sitt liv, får hon hjälp med att bli den andliga och moraliska högstående varelse hon var innan synden förstörde den möjligheten; 2. Genom att ta emot Kristus Jesus som Herre i sitt liv, får hon hjälp med att återfå den människosyn som kommer från Gud, “Som man och kvinna skapade han dem.”; 3. Genom att ta emot Kristus Jesus som Herre sitt liv, får hon hjälp med att råda över livet på jorden med den omsorg och rättvisa som tillhör och kommer från Gud som dess skapare och källa.
Detta är områden som vi med Guds hjälp har ansvar för, men de är utmaningar som människan skapade till Guds avbild måste anta.
Skapad till Guds avbild (4)
III. Skapad till Guds avbild innebar att människan fick ett uppdrag, som visar Guds vilja med hennes liv.
Båda könen delar “likhet” med Gud – en speciell status i Guds skapelse som ger dem en speciell uppgift och roll – rätten att härska över jorden (se 1:26). De blir välsignade att tillsammans vara fruktsamma, lägga jorden under sig och härska över den, direkt efter att de har blivit skapade till man och kvinna (1:28).
I skapelseberättelsen är befolkningsökning genom sexuellt umgänge mellan man och kvinna en manifestering av människans dominans över jorden. Texten uppfattar således inte detta som ett hot, men idag har det blivit ett hot mot skapelsens resurser pga av överbefolkning och ondskans närvaro.
Kontexten visar att frasen ”till Guds avbild” refererar inte bara till en moralisk/andlig likhet och jämlikhet, utan också till funktion och roll. Det indikeras att människan skapades för att vara Guds representant på jorden – liksom ett barn representerar sina föräldrar. Således syftar “avbild” inte bara på den mänskliga naturen, utan också på människans sociala roll, bestående av man och kvinna.
Denna roll innebär att människan inte är en autonom varelse som kan göra som hon vill, utan hon har ett ansvar att lägga under sig skapelsen på ett sådant sätt att Guds makt över jorden manifesteras med omsorg och rättvisa.
Varför har då denna text blivit ett hot mot jordens resurser och överlevnad? För att människan som syndare inte alltid agerar utifrån vad som är Guds omsorg och rättvisa, hon agerar inte alltid som skapad till Guds avbild! (med en moralisk, andlig och jämlik utgångspunkt)
Samma tema ekar i Ps 8:3–6. Människan är kallad till, inte att missbruka Guds skapelse, utan till att fungera som Guds medregenter i Guds allmakt över jorden.
Skapad till Guds avbild (3)
II. Skapad till Guds avbild omfattade hela den mänskliga rasen, vilket innebär att fullständig jämställdhet råder oavsett ålder, kön och ras.
Alla människor är lika värda i Guds ögon. Ett av syndafallets mer tragiska följder är just att människan började värdera varandra olika, beroende på vilket kön eller vilken ras man tillhörde, eller vem som för tillfället var innehavare av den politiska eller religiösa makten.
Skapelseberättelsen tillåter att människan har olika funktioner. Men den ger inga antydningar om att vissa funktioner är typiskt kvinnliga eller manliga förutom det som av naturliga orsaker tillhör respektive kön. I skapelseberättelsen är det barnafödandet som är särskilt för kvinnan, något varje man vet och varje pappa förstår bokstavligt när de 40 veckorna har passerat och stunden är inne.
Skapelseberättelsens universella sanning om jämställdhet och respekt återupprättas igen i Kristus. I Gal 3:28 säger Paulus: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” I Kristus bryts syndens konsekvenser även på ojämlikhetens område då Guds avbild i människan upprättas.
En moraliskt och andlig upprättad människa på jämlik grund är en förutsättning för den tredje sanningen i 1 Mos 1:26–28.
Sanningar om fenomenet Twitter!
Credit: Josef Forsling
Credit: Jim West
Om bloggen
Välkommen hit! Mitt namn är Stefan Green och är teolog och exeget. Mer om mig kan du läsa under flikarna ovan: Om mig…, Engagemang och Publikationer
Det du kan förvänta dig här är: en hel del exegetik, bibelteologi, en del bibelarkeologi, men också annat som intresserar mig.
Du får gärna kommentera det jag publicerar, så att vi kan ha en dialog. Jag förbehåller mig däremot rätten att avvisa kommentarer som bedöms som respektlösa, olämpliga och som ligger utanför syftet med denna blog.
Senaste kommentarer
 | -Ugaritic Texts: – S… om The History and Excavation of… |
 | Per Lilja om Hoppet som övervinner död… |
| Per Lilja om Guds frid mitt i verkligh… |
 | Stefan Green om ”Levande vatten” – Jesu löfte… |
| Per Lilja om ”Levande vatten” – Jesu löfte… |
Stefan Green 