Daily Dose of Hebrew
Daily Dose of Greek
Accordance – Bible software
Ensamhet – 2
Olika sorters ensamheter
I princip varje biblisk person, både i Gamla och Nya testamentet, kämpade med en eller flera former av ensamhet. Det antyder att ingen mänsklig varelse ungår att någon gång känna sig ensam. Eftersom Jesus själv inte skonades från ensamhet, och i många fall valde ensamhet framför det offentliga livet, kan vi också konstatera att vara ensam är inte fel i sig själv. I Adams fall upplevde han ensamhet innan synden (sådant som förstör relationer) kom in i människosläktet, eftersom han kände sig ensam redan i lustgården, innan syndafallet (1 Mos 2:18-25).
Ensamhet är istället en konsekvens av något annat – ett beslut, handling, attityd eller en situation. Vi ser det förhållandet mycket tydligt i Jesu liv – han var tvungen att dra sig tillbaka på grund av för mycket uppmärksamhet, men hans uppriktighet gjorde honom också med tiden impopulär och hans kallelse isolerade honom. Ensamhet är en del av verkligheten, därför bör kampen mot den inte först och främst handla om att till varje pris undvika den. Jesus försökte aldrig göra det, utan istället lärde han sig att leva med den.
Att vara ensam behöver alltså inte vara av ondo, utan det kan vara både konstruktivt och nödvändig
t – exempelvis behovet av att ibland vara för sig själv. Trots att ensamhet många gånger i Bibeln beskrivs som att känna sig övergiven och hjälplös, och att sakna hjälp, finns det också lärdom att hämta från det. Profeten Elia fick lära sig nyttiga saker tack vare den skräckfulla ensamhet han genomled i Horeb, när han förföljd av Isebel hade flytt dit. Han lärde känna igen Guds närvaro bättre, fick en förnyad kallelse, och blev åter påmind om att han inte var ensam (1 Kung 19:10-18; se 1 Kung 18:13).
Det är i Gamla testamentet som vi finner de flesta exemplen på ensamhet. Den grundläggande betydelsen av ensamhet i denna del av Bibeln är ”separation eller avskild från något”, eller ”ensamhet, avskildhet, isolering.” Den positiva innebörden av dessa betydelser innebär separation från en fientlig värld och trygg i Gud, som i fallet med Israels folk (5 Mos 33:28, Jer 49:31), som var avskilt som Guds speciella egendomsfolk (4 Mos 23:9). Den negativa tillämpningen antyder däremot att ensamhet inte är något fridfullt, utan skapar oro och rastlöshet (1 Mos 2:18; Jes 49:21; Jer 15:71).
Bibeln beskriver olika former av ensamhet: 1) Frivillig ensamhet, 2) Självorsakad ensamhet, 3) Påtvingad ensamhet, och 4) Existentiell ensamhet. Gränsdragningarna mellan dessa olika sorters ensamheter är svåra, eftersom de i många fall går in i varandra. Resten av denna serie om ensamhet kommer att ägnas åt vad Bibeln säger om dessa olika sorters ensamheter.
Ensamhet – 1
Inte helt övergiven
Efter måltiden i det övre rummet, efter det att lärjungarna heligt hade bedyrat att de aldrig någonsin skulle överge eller förneka Jesus (Matt 26:30-35) gick de till en plats som hette Getsemane. Det var natt, och lärjungarna började känna hur tröttheten smög sig på dem. En efter en sätter de sig ner bland olivträden för att vila.
”Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.” Nickande och mumlande bekräftar lärjungarna för Jesus att de uppfattat vad han sa. De är vana vid att han regelbundet drog sig undan för att tala med sin Fader i avskildhet, eftersom det ofta blev ganska stökigt och jobbigt med alla människor som ville ha deras Mästares uppmärksamhet. Jesus ville även vara ensam med sina lärjungar regelbundet, för att be, samtala och vila upp sig, vilket måste ha varit oerhört uppskattade stunder.
Jesus vände sig mot Petrus och Sebedaios söner, Jakob och Johannes: ”Följ med mig.” En aning förvånade reser sig de tre upp och följer sin Herre in bland träden. Plötsligt vänder sig Jesus om – hans ansikte är nu mörkt och sargat av ångest, kroppens hållning böjd som under en övermänskligt tung börda: ”Min själ är bedrövad ända tills döds. Stanna här och vaka med mig.” När Jesus snubblande fortsätter ensam längre fram tittar lärjungarna oroat på varandra. ”Vad är det som håller på att hända?” viskar Johannes förskräckt till de andra.
Vad som nu händer summerar mycket vad Bibeln säger om ensamhet. Jesus valde ensamhet i Getsemane, för att fysiskt och psykiskt klara av allt det som snart skulle ske inom loppet av ett dygn. Trots att lärjungarna lovade att aldrig svika honom, klarade först inte Petrus, Jakob och Johannes av att vaka med honom. Tröttheten övermannade de tre, vilket från ett mänskligt perspektiv kan vara förståeligt. Samtidigt som Jesus ville vara för sig själv i Getsemane uttryckte han alltså ett behov av stöd från sina lärjungar. Men det slutade med att han ensam fick genomkämpa en andlig kamp i blod och tårar.
Senare, när Jesus återvänder tillsammans med sina tre lärjungarna, möttes han av en beväpnad folkhop som skulle gripa och föra bort honom för att dömas till döden. I spetsen av denna hatfulla grupp fanns Judas, den tolfte lärjungen, som var den förste som övergav sin Mästare. Efter ett tumultartat gripande flyr de elva andra lärjungarna i panik från platsen, och ensam står Jesus kvar, kedjad och övergiven (Matt 26:56).
Nästa dag hänger Jesus på ett kors, söndersliten och blodig. Inga kläder tilläts han bära, som kunde dölja den förödmjukelse han hade blivit utsatt för. Naken och uppspikad på avrättningspålen, hånad av folkhopen och av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom, drabbas han av den mest fruktansvärda känslan av ensamhet som är möjlig, och han ropar ut: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” – ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” (Matt 27:46).
Men Jesus var aldrig helt övergiven (se Joh 16:32), och vid dödsögonblicket stod hans vänner längre bort och såg på (Matt 27:55-56; Luk 23:49), i väntan på att få ge honom en värdig begravning (Luk 23:50-56). Johannes berättar att han, tillsammans med de tre Mariorna, gick fram till korset som Jesus hängde på, och blev tilltalade av honom innan han gav upp andan (Joh 19:25-27). Evangeliernas berättelse om den sista veckan i Jesu liv, visar att egentligen är vi inte så ensamma som vi tror. Jesus visste det – även om alla till synes övergav honom var han ändå inte ensam, och trots hans desperata rop mot himlen var hans Fader med honom ända till det sista smärtsamma andetaget på korset, och därefter (Joh 8:16; 29; 16:32; Fil 2:9-11).
Jesus fick erfara både ensamhetens kval och välsignelser, och orsakerna var inte annorlunda än varför många är ensamma idag: behovet av avskildhet, mänskliga svagheter, och känslan att vara övergiven av Gud. Även social ensamhet drabbade Jesus, då hans bröder inte trodde på honom (Joh 7:5), då han antydde att han inte hade ett tryggt hem att komma till (Matt 8:20; Luk 9:58), och att han levde i celibat under hela sin tid på jorden.
Även om Jesu ensamhet aldrig var självorsakad på grund av något brott, själviskhet eller stolthet, har vi ändå en Herre som kan känna med oss när vi befinner oss i det djupaste mörker, eftersom han även på detta område prövades på alla sätt (se Heb 4:15; 2:18).
Logos i Johannesprologen – 7
Jag har i tidigare inlägg i denna serie diskuterat varför theos (”Gud”) saknar bestämd artikel i Joh 1:1c. Eftersom det har kommenterats en del om detta av läsare, vill jag kompletterar mina egna slutsatser med ett citat av Daniel B. Wallace från William D. Mounce bok Basics of Biblical Greek Grammar, sid 28-29. Det är flera saker som är viktiga att notera i Joh 1:1c i fråga om grammatik och syntax, och de exempel på olika grekiska konstruktioner som Wallace ger visar hur Joh 1:1c bör översättas.
The nominative case is the case that the subject is in. When the subject takes an equative verb like “is” (i.e., a verb that equates the subject with something else), then another noun also appear in the nominative case–the predicate nominative. In the sentence, “John is a man,” “John” is the subject and “man” is the predicate nominative. In English the subject and predicate nominative are distinguished by word order (the subject comes first). Not so in Greek. Since word order in Greek is quite flexible and is used for emphasis rather than for strict grammatical function, other means are used to determine subject from predicate nominative. For example, if one of the two nouns has the definite article, it is the subject.
As we have said, word order is employed especially for the sake of emphasis. Generally speaking, when a word is thrown to the front of the clause it is done so for emphasis. When a predicate nominative is thrown in front of the verb, by virtue of word order it takes on emphasis. A good illustration of this is John 1:1c. The English versions typically have, “and the Word was God.” But in Greek, the word order has been reversed. It reads,
kai theos en ho logos
and God was the WordWe know that “the Word” is the subject because it has the definite article, and we translate it accordingly: “and the Word was God.” Two questions, both of theological import, should come to mind: (1) why was theos thrown forward? and (2) why does it lack the article? In brief, its emphatic position stresses its essence or quality: “What God was, the Word was” is how one translation brings out this force. Its lack of a definite article keeps us from identifying the person of the Word (Jesus Christ) with the person of “God” (the Father). That is to say, the word order tells us that Jesus Christ has all the divine attributes that the Father has: lack of article tells us that Jesus Christ is not the Father. John’s wording here is beautifully compact! It is, in fact, one of the most elegantly terse theological statements one could ever find. As Martin Luther said, the lack of an article is against Sabellianism; the word order is against Arianism.
To state this another way, look at how the different Greek constructions would be rendered:
kai ho logos en ho theos ”and the Word was the God” (i.e., the Father; Sabellianism)
kai ho logos en theos ”and the Word was a god” (Arianism)
kai theos en ho logos ”and the Word was God” (Orthodoxy)Jesus Christ is God and has all the attributes that the Father has. But he is not the first person of the Trinity. All this is concisely affirmed in kai theos en ho logos.
Wallace utvecklar detta resonemang mer deltaljerat sin egen grammatik, Greek Grammar Beyond the Basics, sidorna 256-270. Men hans korta artikel ovan i Mounce grammatik illusterar ändå bra hur grammatiken och syntaxen bör tillämpas på Joh 1:1c för att det skall stämma med dess kontext.
Fiska med eld
En intressant artikel på Discovery News beskriver hur arkeologer har upptäckt hur man fiskade nattid på Nya testamentets tid. I evangelierna kan vi läsa hur man fiskade under natten i Genesarets sjö, och nu har arkeologerna hittat fiskeutrustning från 600-talet e. Kr. som kan förklara hur det gick till.
Fiskarna använde sig av eld (i en eldkorg) för att locka till sig fisken. När fisken samlades kring båten i sitt sökande efter ljuset från elden, håvade man in fångsten. Se bild ovan hur det kan ha gått till. Fler bilder finns länkade till artikeln.
Om detta stämmer kan det också få implikationer för hur vi förstår Jesu ord när han säger: ”Jag är världens ljus”. Innebörden skulle då bli att Jesus i egenskap av sin person som ljuset drar människor till Gud (eller lockar?).
Nu hävdar jag inte att detta skulle vara den fulla innebörden i de berömda orden av Jesus att han är ljuset i världen (Joh 8:12; 9:5; 11:9-10; 12:35-36, 46). Kontexten kopplar främst ihop dessa Jesu ord med att vandra med Gud. Men Jesus predikade vid Genesarets sjö, och möjligheten finns att lärjungarna, flera vilket var fiskare, associerade denna undervisning av Jesus till deras yrkesutövning.
Nu är det Discovery News, dvs Discovery Channel, som har nyheten, vilket gör mig misstänksam. Deras tidgare reportage ”Jesus Family Tomb Believed Found” har sågats av stort sätt alla seriösa bibelarkeologer, så det är nog ett gott råd till mig själv och andra vänta med bilda sig en uppfattning tills rapporter har börjat dykat upp i mer vetenskapliga tidsskrifter.
Bilder på kung Herodes stenbrott
Om du vill se bilder på det nyupptäckta stenbrottet i Jerusalem, där arkeologerna tror att Herodes den Store lät bryta sten för tempelbygget, så klicka här.
Kredit till Dr Jim West, som på Biblical studies mailinglista, tipsade om detta.
Uppdatering:
Mer bilder och googlekartor på Herodes stenbrott hos Todd Bolens blogg BiblePlaces Blog: här och här.
Ett stenbrott för tempelberget upptäckt!
Nya upptäckter i anslutning till tempelberget i Jerusalem:
Israeliska ”Antiquities Authority” har annonserat att man har hittat ett antikt stenbrott där Heroden den store lät bryta gigantiska stenblock för renoverandet och byggandet av andra judiska templet och tempelplatsen i Jerusalem.
Det upptäckta stenbrottet är inte det enda antika stenbrottet i Jerusalemområdet. Nedan är en bild på ett annat stenbrott som kallas för ”Solomon’s Quarries” i närheten av Damaskusporten till Gamla stan i Jerusalem (bilden har jag hämtat från Todd Bolens blogg BiblePlaces blog). Även Heliga gravens kyrka i Gamla stan är byggt över ett antikt stenbrott. Men enligt rapporterna är detta stenbrottet det första man har funnit som arkeologerna tror användes för byggandet av Herodens tempel, vilket gör fyndet sensationellt.
Det unika stenbrottet ligger 4 km nordväst om Gamla stan, i Ramat Shlomo, på en plats som är 80 meter högre än Tempelberget, vilket gör det idealiskt för fraktande av stenblock ner till byggplatsen. Arkeologerna rapporterar att man tidigare aldrig funnit så stora rester av uthuggna stenblock (3-8 meter) som vid detta nyupptäckta stenbrott, stenblock jämförbara med de stenar som idag är synliga i västra muren till Tempelplatsen. Mynt och lerskärvor har hittats på platsen som bekräftar att brottet var i bruk under andra tempel perioden. Som ofta sker i Israel upptäcktes platsen i samband med att en ny skola skulle byggas i Ramat Shlomo.
Den muslimska myndigheten (the Waqf), som idag kontrollerar tempelberget, förnekar att det har någonsin funnits ett judiskt tempel. Det som är Tempelberget för judarna är för muslimerna al-Haram al-Sharif (Noble Sanctuary) – den tredje heligaste platsen i muslimska världen. Arkeologin visar återigen att denna uppfattning (att det aldrig har historiskt existerat ett judiskt tempel i Jerusalem) inte grundar sig på fakta utan på religiös ideologi.
Vill du läsa mer om denna unika upptäckt, följ dessa länkar:
Bibleplaces blog
Harretz.com
The Jerusalem Post
Arutz-7
"Ett land som flödar av mjölk och honung"
Nu finns det arkeologiska bevis för att landet, som Gud lovade det befriade israeliska folket i 2 Moseboken (3:8, 17; jfr 5 Mos 26:9, 15), verkligen var ett land som flödade av mjölk och honung, åtminstone av det senare.
Arkeologer från Hebreiska universitetet upptäckte i somras (2007) det hittills äldsta bikupssamhället i Israel, daterade till ca 900-talet f. Kr. (perioden när kung Solomon regerade i Israel) vid Tel Rehov i Bet She’an dalen. Tel Rehov uppfattas som en av de viktigaste städerna i Israel under den israeliska monarkin.
Rapporten från utgrävningen beskriver upptäckten som de hittills tidigaste bikuporna någonsin i antika Främre Orienten. Det rör sig om tre rader bikupor, sammanlagt 30 bihus, men det beräknas att det totalt kan ha funnits ca 100 bikupor i hela området. Erfarna biodlar som har besökt utgrävningen gissar att så mycket som ett halv ton honung per år kan ha producerats från dessa bikupor.
Professor Mazar beskriver det unika med fyndet:
Prof. Mazar emphasizes the uniqueness of this latest find by pointing out that actual beehives have never been discovered at any site in the Ancient Near East. While fired ceramic vessels that served as beehives are known in the Hellenistic and Roman Periods, none were found in situ and beekeeping on an industrial level as the apiary at Tel Rehov is hitherto unknown in the archaeological record.
Bilder på bikupor från faraos Egypten påminner enligt rapporten från utgrävningen liknar mycket de som nu har upptäckts vid Tel Rehov.
En inskription upptäcktes också i samband med fyndet (!):
A particularly fascinating find is an inscription on a ceramic storage jar found near the beehives that reads “To nmsh”. This name was also found inscribed on another storage jar from a slightly later occupation level at Tel Rehov, dated to the time of the Omride Dynasty in the 9th century BCE. Moreover, this same name was found on a contemporary jar from nearby Tel Amal, situated in the Gan HaShelosha National Park (Sachne). The name “Nimshi” is known in the Bible as the name of the father and in several verses the grandfather of Jehu, the founder of the dynasty that usurped power from the Omrides (II Kings: 9-12). It is possible that the discovery of three inscriptions bearing this name in the same region and dating to the same period indicates that Jehu’s family originated from the Beth Shean Valley and possibly even from the large city located at Tel Rehov. The large apiary discovered at the site might have belonged to this illustrious local clan.
Upptäckten av bikuperna vid Tel Rehov indikerar också enligt rapporten att utvinning av honung var en välutvecklad industri under första tempelperioden i Israel. Det har diskuterats vad honung i Bibeln egentligen syftar på, men nu är det möjligt att koppla denna produkt omnämnd i Bibeln till bihonung.
Du kan läsa hela rapporten här, eftersom ovan redogörelse är en sammanfattning där en del detaljer och slutsatser kring upptäckten har utelämnats. Även Jerusalem Post har skrivit om upptäckten.
Löftet till det israeliska folket om ett land som skall flöda av mjölk och honung är inte bara en beskrivning av löfteslandet, utan blir också i Gamla testamentet en bibelteologisk metafor, som beskriver israeliska folkets förbundsrelation med Gud. Landet, som skall flöda av mjölk och honung, är ett löfte under det mosaiska förbundet (3 Mos 20:24), men hur folket kommer att ha det i land när de kommer dit beror på deras trohet och lydnad mot Gud (3 Mos 20:22-23, 25-26). Mjölk och honung blir alltså en bild på hur Gud ville välsigna sitt folk under det mosaiska förbundet.
Ny kommentar på Matteusevangeliet
På SBL konferensen i juli presenterades bland annat en ny bibelkommentar på Matteusevangeliet av R. T. France i serien New International Commentary on the New Testament (NICNT). Under konferensen fick jag och min resekamrat/kollega Tommy Wasserman också tillfälle och den stora förmånen att spendera onsdageftermiddagen och kvällen tillsammans med Donald A. Hagner med fru. Bland annat lyssnade vi på opera i Hofburgskapellet tillsammans (se tidigare rapport här). I vilket fall, Donald har författat en mycket bra bibelkommentar på Matteusevangeliet i The Word Biblical Commentary serien (två volymer!). När vi på eftermiddagen satt och fika framför Gamla Rådshuset i Wien, passade jag därför på att fråga vad han tyckte om R. T. France nya kommentar, och hans svar var att France kommentar var den bästa på Matteusevangeliet just nu.
Även om jag undervisar och är forskarstuderande i Gamla testamentets exegetik har jag sedan länge haft ett speciellt intresse för Matteusevangeliet, bland annat grund av Jesu bergspredikan i Matt 5-7 (som är den längsta sammanhängande undervisningen av Jesus i evangelierna), men också för sin överbryggande roll mellan de äldre förbunden (Gamla testamentet) och nytt förbund (Nya testamentet). Matteusevangeliet är nog den text av evangelierna som har flest direkta kopplingar och referenser till Gamla testamentet, och Matteus primära målgrupp var med största sannolikhet omvända judar till tron på Jesus Kristus.
Recensioner på R. T. France kommentar börjar nu dyka upp på bloggar och internet, och själv skulle jag vilja se den i min bokhylla. Men det får vänta, då mitt bokkonto är sprängt för en tid framöver. Så jag kan ännu inte personligen recensera boken här. Kanske någon som läser detta inlägg har hunnit stifta bekantskap med arbetet och vill lämna ett omdöme?
Matteusevangeliet, och speciellt Matt 28:19, har diskuterats här på min blogg, och jag räknar med att återkommer till Matteus framöver, även om tiden är knapp för mer avancerad bloggning just nu.
Tron och bibelforskning
Phil Sumpter har startat vad som lovar bli en mycket intressant blogg: Narrative and Ontology. När han nu inleder en serie med rubriken ”Faithful and Critical Scholarship: Interpretation Within Boundaries”, fångar han min uppmärksamhet direkt.
Eftersom jag själv är involverad i akademisk bibelforskning, undrar jag ofta var och hur min tro platsar i ett sådant sammanhang. Eller måste jag, som Phil uttrycker det, verkligen lämna den vid dörren till mitt arbetsrum för att sedan plocka upp den igen när jag går därifrån? Tron på Gud är inte accepterad i vissa rum inom den akademiska bibelforskningen, men sådana som jag kan ändå inte hänga av mig tron på Gud som en slags ytterkläder.
Jag tycker Phil uttrycker problematiken bra när han säger:
A Christian’s relation to the world of time and space is not particularly straight forward. On the one had, the logic of his faith demands that he believe in a God who acts, and who acts in such a way that it impinges upon our reality. On the other hand, Christian faith affirms the existence of the empirical world of laws and causality which need to be respected. These two dimensions cannot be fused, yet they cannot be separated either.
The result of this tension impinges upon me as an (aspiring) academic scholar, committed to the truth of the real world and thus open to criticism from evidence and logic. Yet my faith can, by definition, not be left at the door of my office, to be picked up again when I go home.
Trons plats i akademisk forskning är inte självklar, och för vissa oacceptabel eftersom tron likställs med ideologisk agenda som skall bevisas. Men jag menar om man har en tro kan den ändå inte helt skiljas från det man ägnar sig åt, eftersom tron är en integrerad del av ens liv och världsbild. I vilken grad är man då egentligen kvalificerad för akademisk bibelforskning?
Phil ställer frågan: ”How do I relate the demands of my tradition to the rigours of scientific research and the challenges of contemporary thought to the validity of my beliefs?” Phil kommer att undersöka denna fråga på sin blogg under de kommande veckorna, och han utgår då från B.S. Childs lista på ”six constitutive features of traditional exegesis over the past 2000 years.”
Jag har många projekt på gång nu för mitt bloggande, antagligen fler än vad jag egentligen klarar av, men nog skulle jag vilja återkommer till detta ämne med egna reflektioner. Det finns så mycket intressant och viktigt att reflektera teologiskt kring. Pust!
Antik tunnel i Jerusalem upptäckt
Det händer en del i Jerusalem på arkeologifronten (se här och här). I SvD och DN kan vi läsa om en arkeologisk upptäckt i Jerusalem, en dräneringstunnel. En sådan upptäckt hade nog inte fått stor uppmärksamhet i svensk press om inte det var för att tunneln också användes som flykttunnel under romerska belägringen av Jerusalem 70 e. Kr. Sådant tilltalar ju vårt intresse för och sökande efter spänning och äventyr (se Indiana Jones).
Judiske historikern Josefus, som deltog i det judiska upproret mot romarna, beskriver tunneln i sitt historiska verk The Jewish War, och nu har den upptäckts. Det finns andra tunnlar i Jerusalem, som exempelvis Hiskia tunneln, som jag själv har gått igenom. Vilken upplevelse! Det finns faktiskt en anledning till att återkomma till just den tunneln framöver, när jag ändå är på det temat. Tunneln under Megiddo är inte dum den heller (har även prövat den).
Delar av den nyupptäckta dräneringstunneln i Jerusalem blev undersökt av Charles Warren redan 1867-1870. Andra delar av tunneln har undersökts av Bliss och Dickie (1894-1897), Johns (1934), Kathleen Kenyon (1961-1967) och Benjamin Mazar (1968-1978).* Den del som nu har upptäckts sträcker sig från tempelberget till Siloam dammen, och den skall vara i stor sätt intakt. Här visar verkligen arkeologin sin bästa sida – den ökar på vår kunskap om Jerusalem under andra tempelperioden, samtidigt som historien blir levande.
Om du vill fördjupa dig i ämnet rekommenderar jag framför allt Dr Leen Ritmeyer’s blog. Här är ytterligare några länkar:
Ancient tunnel discovered in Jerusalem | Jerusalem Post
Archeologists discover segment of J’lem drain from Second Temple period – Haaretz – Israel News
BBC NEWS | Middle East | Jews’ Roman ‘escape route’ found
The Associated Press: Ancient Escape Hatch Found in Israel
Yahoo! News Photo
*Källa: Dr Leen Ritmeyer’s blog.
Om bloggen
Välkommen hit! Mitt namn är Stefan Green och är teolog och exeget. Mer om mig kan du läsa under flikarna ovan: Om mig…, Engagemang och Publikationer
Det du kan förvänta dig här är: en hel del exegetik, bibelteologi, en del bibelarkeologi, men också annat som intresserar mig.
Du får gärna kommentera det jag publicerar, så att vi kan ha en dialog. Jag förbehåller mig däremot rätten att avvisa kommentarer som bedöms som respektlösa, olämpliga och som ligger utanför syftet med denna blog.
